
Att hålla föredrag och tala inför grupper var en av de saker
som skrämde mig när jag fick mitt första fasta jobb som bibliotekarie.Efter att ha hållit hundratals bokprat och presentationer för politiker
/pedagoger/allmänhet var den rädslan ett minne blott...
Jag gillar att uppehålla mig och fundera kring mod. Då jag har en släkting som lider av social fobi konfronteras jag ibland med funderingar över hur livet verkligen begränsas för den som känner rädsla. I just den sociala fobin reduceras livsutrymmet markant, eftersom man inte klarar av att träffa människor man inte känner väldigt väl.
Lever man i skräck för en partner reduceras livet till att bli en existens, inget faktiskt "liv".
Rädsla är endast av ondo, har jag slutit mig till.
För några år sedan bestämde jag mig för att aldrig låta rädsla styra några av mina beslut. Det var ett större beslut än jag insåg då, eftersom rädsla finns i olika nivåer och styrkor: allt ifrån rädsla för getingar till livsomställningar. Jag har hållit fast vid beslutet.
Jag byter arbete och flyttar (på söndag) och i går kunde jag välja mellan att genomföra en operation med lokalbedövning, eller låta bli (och hoppas på det bästa). Jag är galet rädd för operationer men bestämde mig för att genomföra det, i enlighet med mitt löfte till mig.
Det är skönt att kunna lita på sig.
När jag tackades av av min chef från mitt jobb sa hon bland annat:
-Du är fullkomligt orädd!
Det gladde mig mycket att höra de orden från en människa jag verkligen respekterar. Jag anser även att det är en viktig egenskap att ha i sitt yrkesliv: att inte vara rädd. Det påbjuder att man utför det uppdrag man åtagit sig, oavsett hur svårt/krävande/skrämmande vissa delar kan te sig. Det blir per automatik underordnat om man vet att man gör det man ska, oavsett om det skrämmer eller ej.
Konflikträdsla, till exempel, är ju inget vidare hos en ledare.
Det finns garanterat fler solida viktiga egenskaper man är betjänt av i såväl yrkesliv som livet i stort. Vilka vill du framhålla?


2 kommentarer:
Vilken härlig blogg och vilken härlig reflektion. Kan intyga att det där med att tala inför människor är skrämmande och jag gör detsamma, utmanar mig själv och håller föredrag om ett ämne som jag inte behärskar. =)
Även jag har ett jobb som kräver att jag ska prata inför andra människor. I början var det både läskigt och lite spännande, men åhhh vad jag har lärt mig genom åren och vad kul det är.
Skicka en kommentar