måndag 30 augusti 2010

Pendling & mänskliga relationer

Som van pendlare har jag gått ifrån att ha ca 1,5 timmar enkel väg, till att ha ca 2 timmar. Jag färdas alltså fyra timmar om dagen, till och från arbetet.
Jag cyklar till tåget, åker tåg, byter till buss och går den sista sträckan.

Den här nya pendlingen och det nya arbetet tillsammans med nyförvärvade erfarenheten att man "kan glida ifrån varandra" i äktenskapet, om detsamma negligeras, har skapat ett ny slags vardag för mig. Jag har slutat att Facebooka från hemmet, i princip - glider väl in några minuter då och då - och jag har har slutat att se på TV i den formen att jag följer TV-serier eller ser TV-program (när de sänds åtminstone).

Istället har min inställning och vardag blivit följande:

- Facebookar, sms:ar och privatmejlar en timme varje morgon, på tåget till jobbet och en timme på kvällen, på tåget hem. Förträffligt att catcha up morgon och kväll och resan susar förbi. Det är endast på detta vis jag håller mina vänskapsrelationer igång, så det är nog så viktigt.

-Jogging utföres numera på kvällstid igen, då det blev tokintensiva morgnar med både strykning, make-up, hårfix och jogging, på de redan tidiga morgnarna. Jag ÄR ingen 04:30-människa och då får jag jogga antingen precis före middagen eller strax före läggdags istället.

-Soff-umgänge har nyskapats på så vis att tiden mellan 21-22:30 är helig tid, numera.
Maken och jag och hunden huserar ensamma i vardagsrummet och väljer med omsorg en film eller ett TV-program från "webb-TV" (vet ej vad det heter: pay-per-view?). Inte en dator i sikte utan fullt fokus på varandra med samtal, tända ljus och gärna ett glas vin.
Quality time, vilket jag anser är en korrekt OCH viktig term och företeelse. Det funkar, kan också rapporteras - vi är mer kära än någonsin tidigare!

-Sagoläsningen på kvällarna med sonen har blivit utökad på så vis att vi ofta alla tre deltar i denna procedur: en vuxen läser medan de andra två i rummet lyssnar. Underbart mys.

Ja, så får vi ihop det, det här pusslet, den här "omöjliga" pendlingen.

Har någon där ute andra tips eller frågor? Do tell!

6 kommentarer:

Mimmi sa...

Ännu ett högaktuellt ämne för mig. Jag kommer att gå från 5 mils resande till 14-20 mils resande i bil per dag (de dagar det inte blir hemarbete, förhoppningsvis 2 dgr/vecka) och jag bävar för hur man får ihop det hela. Datorn kan jag ju inte använda då resandet sker i bil, tyvärr. Helig fil/mystid låter rätt bra. Men hur får man ihop matlagningen på kvällen? Jag är hemma vid 17.00 och vi vill gärna äta lagad mat varje kväll. Det blir stressigt att få ihop innan sonen på 3 år är för trött för att äta.

Än är pendlandet inte ett faktum och jag försöker att kläcka idér på hur strukturen skall vara för att vardasglivet skall bli fungerande.

Anna LB sa...

Mimmi: maten är vår eviga fråga också. Jag är ju ivrig påhejare av halvfabrikat eftersom jag tycker det skänker en just TID, som är en sådan brist- och lyxvara!
Vill man äta hemlagad mat varje dag är det väl att laga maten på helgen, kanske mysigt tillsammans, och frysa in.
Jag har själv funderat över det, framför allt vad gäller mina egna lunchportioner.
Även stryka kläder bör man ju roa sig med under ex.vis söndagskvällarna....
Hojta här om du kommer på bra idéer och lycka till!

Anonym sa...

Anna, jag måste bara säga att oj vad imponerad jag blir av att du över huvud taget orkar. Jag förstår då verkligen din passion för ditt jobb. Och din otroliga längtan efter att få kvalitetstiden med din familj att funka. Jag tror inte att jag hade pallat men jag är verkligen verkligen imponerad. Och önskar så att jag hade ett jobb som jag brann så mycket för som du gör för ditt jobb. Det är ren glädje att läsa och ett stort lass med avundsjuka följer också med från min sida. Jag längtar efter den dag då jag har ett jobb jag brinner för. Är just nu föräldraledig och hade mellan mina två föräldraledigheter en projektanställning som nu är avslutad (där jag inte heller trivdes med mina arbetsuppgifter). Det innebär att jag ska ut och söka jobb så småningom och jag hoppas därför att jag kommer få känna det du känner idag och som verkligen genomsyras i varje ord du skriver i den här bloggen. Ren och skär arbetsglädje. Åh vad avundsjuk jag är.

Emma sa...

Det var inte meningen att jag skulle vara anonym i inlägget men jag var lite snabb. Återigen, heja dig Anna! Du inspirerar!

Anna LB sa...

Emma: OJ, vad både glad och rörd jag blir av dina ord!
Du har rätt: jag älskar mitt arbete eftersom jag tycker det är så viktigt. Det ÄR en ynnest eftersom jag annars, troligen, inte varit så mån om att utföra det i samklang med allt det andra, kosta vad det kosta vill.
Jag anser också att det är en god förebild, det att arbeta med något man brinner för och via det "förändra världen". Jag vet att min store son kommer att göra likadant och hoppas att även den lille blir inspirerad till stordåd ;-)
Tack igen och jag hoppas innerligt att du finner det som är det rätta för dig, att brinna för.

Jessica sa...

Många bra tips apropå tidigare inlägg om att inte räcka till, livspussel etc. Jag tycker det är beundransvärt att mäkta med 2+2 h pendling varje, verkligen varje, dag, oavsett allt annat. Men allt handlar ju om prioriteringar till syvende och sist. Att öronmärka tillsammans-tid varje kväll låter som en mycket bra idé, något att inspireras av för egen del känner jag!