Enda smolket i glädjebägaren är att i min föreställning om att jobba 20% trodde jag naivt nog att när man jobbar så lite kan man inte bli stressad... Men ack där bedrog jag mig gruvligt! Jag har upptäckt att det i själva verket är ganska stressande att just jobba så lite, för ojojoj vad jag försöker pressa in aktivitet i de där stackars 8 timmarna! Man kan inte låta saker vänta till morgondagen på samma sätt utan det som ska göras måste ske pronto.
Igår när jag kom hem efter min halva arbetsdag var jag alldeles uppskruvad- då var det mysigt att krama den varma lilla bebiskroppen som hade haft det strålande hemma med sin pappa :-)
3 kommentarer:
Låter gott med bebben men akta för den där pressa-in-stressen...
Låter fascinerande duktigt att kunna jobba 20% uppdelat på Två dagar?! Jag hade knappt kommit igång innan det var dags o gå hem!
Men jag kan tänka mig att allt beror på vilka förutsättningar man har. Vilka uppgifter. Vad som förväntas. Och framför allt ens egna förmåga att snabbt påbörja saker och sedan hinna avsluta alt låta var och komma in i det igen. :-)
Grattis till dig! Låter härligt att få ha kvar kakan o äta den! Mer sådant i livet!
Kram Caroline
Anna: tack, ja jag ska se upp :-)
Caroline: Ja det är verkligen en konst att hinna få saker gjorda! Det funkar tack vare att min arbete går ut på förbokade patientbesök, jobbar jag fyra timmar så har jag fyra besök som kommer- så det är inget att vänta på utan bara att kavla upp ärmarna!
Och visst är det härligt att både ha kakan och äta den :-D
Kram tillbaka!
Skicka en kommentar