Visar inlägg som sorterats efter relevans för sökningen hobby. Sortera efter datum Visa alla inlägg
Visar inlägg som sorterats efter relevans för sökningen hobby. Sortera efter datum Visa alla inlägg

söndag 22 augusti 2010

Ännu mera hemmafru

Jag hittade den här krönikan i Aftonbladet om hur dagens hemmafru skiljer sig från tidigare tiders hemmafru. Och att vi ska sluta be om ursäkt för våra hobbies och satsa mer på dessa, då de kan ge båda intäkter och succés. Leila är ett bra exempel på detta, som den ikon hon är för många mammor i dag. Hon tjänar bra med pengar på vad som många har som en hobby.

Hemmafruar har vi diskuterat mycket här på Networking, här kan du läsa mer om vad vi tycker och här om hobbies.

Just nu är min hobby att träna, en hobby jag faktisk har tjänat pengar på i perioder som instruktör inom spinning och gruppträning.



torsdag 4 december 2008

...och vad gör du på fritiden?

Intervjuaren tycker att intervjun nästan är över, de tunga frågorna är avklarade – de om styrkor, svagheter, hantering av misslyckanden och vad som kännetecknar en bra chef. Då kommer den, den lätta men ändå så svåra frågan: ”Vad gör du på fritiden?”. Vad ska man svara? Sanningen? Att, ”tja, oftast när jag kommer hem från jobbet så lagar vi lite mat hemma och sen brukar vi säcka ihop framför TV:n”. Nej, man vill ju gärna låta lite roligare än så. Läser böcker, tycker om att resa, umgås med kompisar… Men de sakerna känns ändå lite halvtrista, som sånt som alla gör.

När jag var nyutexaminerad, mitt i förra lågkonjunkturen, så läste jag en artikel i någon tidning som vände sig till studenter, och där hade några företag fått kommentera svar på intervjufrågor. Jag minns så tydligt att ett av svaren var just ”efter jobbet så gillar jag att kolla på TV, eller spela TV-spel”, och de flesta företagen tyckte det var en attityd som de inte ville ha hos dem som de anställde. VA! Vad spelar det egentligen företaget för roll vad deras anställda gör på fritiden så länge det inte handlar om olagligheter eller möjligen moraliskt tvivelaktiga affärer? Det roliga med artikeln, så här i efterhand, var att de utfrågade företagen var just sådana som kräver 50-60 timmars arbetsvecka. Ska man ovanpå det hinna ha ett gäng stimulerande och "korrekta" fritidsintressen?

För ett tag sen diskuterade jag med några vänner huruvida man ska nämna sina fritidsintressen redan i ansökan, platsar de t.ex. på ett CV? En tjej hade t.ex. hört en rekryterare som tröttnat på att läsa om folk som ”gillar att åka skidor i Alperna”. Egentligen är det ju konstigt att det bara är unika fritidsintressen som är godkända. Vår diskussion mynnade i alla fall i att om man söker jobb via en rekryteringsbyrå så är det onödigt att ha sina fritidsintressen listade i sitt CV, men om man däremot söker direkt till rekryterande chef, så kan det finnas en poäng, eftersom de då är mer intresserade av människan som de ska jobba med.


Själv började jag med scrapbooking för några år sen. Och förutom att det är en rolig hobby som jag gillar, så fick det till följd att jag stolt kan svara på frågan om vad jag gör på fritiden, för jag har numera en hobby som även speglar vem jag är! Så fånigt, men så skönt ändå. Nu är jag alltså ganska avslappnad när fritidsfrågan kommer upp. Vilken är din värsta intervjufråga?

fredag 25 december 2009

Repris: ...och vad gör du på fritiden?

Intervjuaren tycker att intervjun nästan är över, de tunga frågorna är avklarade – de om styrkor, svagheter, hantering av misslyckanden och vad som kännetecknar en bra chef. Då kommer den, den lätta men ändå så svåra frågan: ”Vad gör du på fritiden?”.

Vad ska man svara?
Sanningen? Att, ”tja, oftast när jag kommer hem från jobbet så lagar vi lite mat hemma och sen brukar vi säcka ihop framför TV:n”. Nej, man vill ju gärna låta lite roligare än så. Läser böcker, tycker om att resa, umgås med kompisar… Men de sakerna känns ändå lite halvtrista, som sånt som alla gör.

När jag var nyutexaminerad, mitt i förra lågkonjunkturen, så läste jag en artikel i någon tidning som vände sig till studenter, och där hade några företag fått kommentera svar på intervjufrågor. Jag minns så tydligt att ett av svaren var just ”efter jobbet så gillar jag att kolla på TV, eller spela TV-spel”, och de flesta företagen tyckte det var en attityd som de inte ville ha hos dem som de anställde.

VA! Vad spelar det egentligen företaget för roll vad deras anställda gör på fritiden så länge det inte handlar om olagligheter eller möjligen moraliskt tvivelaktiga affärer? Det roliga med artikeln, så här i efterhand, var att de utfrågade företagen var just sådana som kräver 50-60 timmars arbetsvecka. Ska man ovanpå det hinna ha ett gäng stimulerande och "korrekta" fritidsintressen?

För ett tag sen diskuterade jag med några vänner huruvida man ska nämna sina fritidsintressen redan i ansökan, platsar de t.ex. på ett CV? En tjej hade t.ex. hört en rekryterare som tröttnat på att läsa om folk som ”gillar att åka skidor i Alperna”. Egentligen är det ju konstigt att det bara är unika fritidsintressen som är godkända. Vår diskussion mynnade i alla fall i att om man söker jobb via en rekryteringsbyrå så är det onödigt att ha sina fritidsintressen listade i sitt CV, men om man däremot söker direkt till rekryterande chef, så kan det finnas en poäng, eftersom de då är mer intresserade av människan som de ska jobba med.


Själv började jag med scrapbooking för några år sen. Och förutom att det är en rolig hobby som jag gillar, så fick det till följd att jag stolt kan svara på frågan om vad jag gör på fritiden, för jag har numera en hobby som även speglar vem jag är! Så fånigt, men så skönt ändå. Nu är jag alltså ganska avslappnad när fritidsfrågan kommer upp. Vilken är din värsta intervjufråga?

lördag 20 december 2008

Efva Attling – perspektiv från väster

Jag hittade en intervju med en kvinna som jag beundrar för att hon kan leva på sin hobby och för att hon verkar vara duktig på att marknadsföra sig. Intervjun är på norska och ger ett lite annat perspektiv på denna entreprenör. Intervjun hittar du här.


måndag 20 juli 2009

Manliga pappabloggare

Idag på DN debatt så skriver Marcus Ridung om kvinnodominansen på föräldrasidor och i mamma-bloggar, och även om jag håller med honom om att det "bara" är kvinnor som skriver på Allt om barn och Vi föräldrar, så kan jag inte riktigt hålla med om att det enbart skulle vara kvinnornas problem...

I många familjer i min närhet så har papporna/männen generellt svårare att be om hjälp, råd och tips (vad det än gäller) och många av föräldrasidorna handlar just om råd och tips, frågor som dyker upp den första tiden som förälder (då oftast mamman är hemma).


Sen måste jag ju påpeka att det finns många stora pappabloggar och flera sidor riktade mot pappor, samt även mer okonventionella mammabloggar som vår egen där de flesta av oss är mammor som försöker få ihop ett livspussel med karriär, egna intressen och familj.


Kan det vara så att många kvinnor idag har familjen som hobby? Kan det vara så att det är därför vi bloggar om det? Många manliga bloggar handlar ju om deras intressen. Är det den delen som vi har svårast för, att fortsätta med egna intressen?


Det första tecknet på att kvinnor ger upp egna intressen brukar visa sig tidigt, helt plötsligt är det mest "hans" kompisar som gäller och vänninorna får hon träffa på tjejträff en gång om året, hon slutar lyssna på sin musik och köpa skivor och vänjer sig vid "hans", det är alltid "hans" filmer som gäller på filmkvällarna osv.


Jag känner att jag har två ärvda bilder som jag kämpar med, min mamma har aldrig kört bil med oss i, och hon har aldrig haft något intresse (förutom en keramikkurs som hon gick ett år). När jag fick mitt första barn så fick jag pressa mig till att fortsätta träna och i början även att inte "fastna i baksätet" när jag hade kommit över tröskeln så fungerade det bra. Att köra bil är numera självklart men nog känner jag att det krävs att jag tar mig i kragen för att fortsätta träna och inte vara hemma hela kvällarna....

fredag 27 februari 2009

Avkoppling enligt Jessica

Temat den här veckan är hur vi varvar ner. Jag är ganska energisk som person och har alltid haft ganska svårt att "stänga av". Att bara sitta ner med en tidning funkar inte för mig om jag är lite stressad, utan jag måste varva ner genom att göra något som kräver min uppmärksamhet. Det som varit den i särklass bästa mentala avkopplingen för mig är min dressyrlektion som jag haft en gång/vecka. Jag har ridit sedan barnsben med uppehåll i perioder men det har aldrig varit så givande och roligt som när jag kom igång igen i vuxen ålder, efter att jag börjat jobba och tyckte mig ha råd med den ganska dyra hobby som ridning är. Just nu har jag tyvärr paus från ridningen på grund att jag inte hunnit börja om igen sedan jag fick mitt andra barn, men förhoppningen är att jag ska kunna börja igen efter sommaren, för jag saknar den totala avstressning som ridningen ger!