
Intervjuaren tycker att intervjun nästan är över, de tunga frågorna är avklarade – de om styrkor, svagheter, hantering av misslyckanden och vad som kännetecknar en bra chef. Då kommer den, den lätta men ändå så svåra frågan: ”Vad gör du på fritiden?”.
Vad ska man svara?
Sanningen? Att, ”tja, oftast när jag kommer hem från jobbet så lagar vi lite mat hemma och sen brukar vi säcka ihop framför TV:n”. Nej, man vill ju gärna låta lite roligare än så. Läser böcker, tycker om att resa, umgås med kompisar… Men de sakerna känns ändå lite halvtrista, som sånt som alla gör.
När jag var nyutexaminerad, mitt i förra lågkonjunkturen, så läste jag en artikel i någon tidning som vände sig till studenter, och där hade några företag fått kommentera svar på intervjufrågor. Jag minns så tydligt att ett av svaren var just ”efter jobbet så gillar jag att kolla på TV, eller spela TV-spel”, och de flesta företagen tyckte det var en attityd som de inte ville ha hos dem som de anställde.
VA! Vad spelar det egentligen företaget för roll vad deras anställda gör på fritiden så länge det inte handlar om olagligheter eller möjligen moraliskt tvivelaktiga affärer? Det roliga med artikeln, så här i efterhand, var att de utfrågade företagen var just sådana som kräver 50-60 timmars arbetsvecka. Ska man ovanpå det hinna ha ett gäng stimulerande och "korrekta" fritidsintressen?
För ett tag sen diskuterade jag med några vänner huruvida man ska nämna sina fritidsintressen redan i ansökan, platsar de t.ex. på ett CV? En tjej hade t.ex. hört en rekryterare som tröttnat på att läsa om folk som ”gillar att åka skidor i Alperna”. Egentligen är det ju konstigt att det bara är unika fritidsintressen som är godkända. Vår diskussion mynnade i alla fall i att om man söker jobb via en rekryteringsbyrå så är det onödigt att ha sina fritidsintressen listade i sitt CV, men om man däremot söker direkt till rekryterande chef, så kan det finnas en poäng, eftersom de då är mer intresserade av människan som de ska jobba med.

Själv började jag med scrapbooking för några år sen. Och förutom att det är en rolig hobby som jag gillar, så fick det till följd att jag stolt kan svara på frågan om vad jag gör på fritiden, för jag har numera en hobby som även speglar vem jag är! Så fånigt, men så skönt ändå. Nu är jag alltså ganska avslappnad när fritidsfrågan kommer upp. Vilken är din värsta intervjufråga?
