lördag 16 maj 2009

Fin kisse...

Ibland är det riktigt kul att vara matte till två katter.

Idag är en sådan dag. Klev ur duschen och tänkte ställa mig på handduken jag lagt på golvet. Inser i sista sekund att en av dem har kräkts och grävt över eländet med handduken. Det gäller att ha tur! Fick tvätta handdukar.

5 minuter senare har vår lilla f.d. innekatt dragit in en råtta. Död. Får köra ut honom och skura golven. Konstaterar att han inte kommer få någon puss på läääääääänge!

Nu har nästa katt ställt till det. Ny golvskurning.

Tror det är straffet för en för rolig kväll med massa dans och goda drinkar igår - det är som om de vet att jag helst vill ligga med fötterna högt och dricka kaffe i soffan ;-)

fredag 15 maj 2009

Hagströmer är min nya idol

Näringslivet tycks ha stora svårigheter att öka jämställdheten i näringslivstoppen. Andelen kvinnor i styrelserna ökar med 1% i år. Finansmannen Sven Hagströmer skräder inte orden i intervjun om kvoteringsfrågan i Veckans Affärer:

"Jag tycker att regeringen skulle hota med att om vi inte uppnått 30 procent om två år och 40 procent om fem år, eller liknande, så blir det lagstiftning. Man får ett beting på sig. Men jag tycker att det är ett sådant totalt nederlag. Det är en sådan skandal att näringslivet inte lyckats bättre självt, trots att vi fått så många chanser. Men jag tror dessvärre att det är hot som gäller. Det är näst sista steget".

Och vidare:

MÅSTE FAMILJ VARA ETT HINDER?
”Jag ska inte hymla med att man tänker till om det kommer en tjej i 30-årsåldern utan barn och ska ha ett toppjobb. Man kan inte undgå tanken att hon snart kommer att skaffa sig inte bara ett barn utan flera. Kvotering av föräldraledigheten och full ersättning oberoende av löneläge kan vara två sätt att angripa problemet".

Sven Hagströmer- jag gillar dig!
Läs hela intervjun här!
VA:s chefredaktör Pontus Schultz håller med här!

Varsel?

Varslen och uppsägningarna duggar tätt runt om i Sverige. Är man inte personligen drabbad så har man säkert en vän, kollega eller familjemedlem som drabbas.

Neddragningar på arbetsplatsen påverkar alla, även de som får behålla jobben. Kanske blir man av med en kär kollega och vän, kanske får man utökade arbetsuppgifter pga nedskärningarna och kanske man känner att det är lite orättvist att man själv blir kvar när andra får gå?
Får man inte behålla sitt jobb så börjar naturligtvis funderingarna "Varför just jag och inte Bosse eller Bettan?" "Hur ska jag nu få ett nytt jobb?" "Hur ska det gå med lånen på huset" etc

Värst är nog ovissheten, att behöva gå månader och vänta på besked är aldrig roligt.

Vilka är det sen som drabbas i slutändan? Vilka är det som har lättast att få nytt jobb i en lågkonjuktur? Kommer företagen hellre att satsa på en man i 45-årsåldern, än en kvinna i barnafödande ålder?

Själv tillhör jag de varslades skara men jag har en lång anställningstid bakom mig och är relativt luttrad då jag varit med om ett flertal varsel utan att drabbas. Men visst funderar man ibland.

Jag har en inkomstförsäkring, jag har CVn uppdaterad, jag har en del kontakter och jag anstränger mig lite extra på jobbet, för man vet ju aldrig.....



torsdag 14 maj 2009

Apropå de där Livspunkterna

Nu när jag är på konferens i dagarna tre märker jag, på mitt eget beteende, att det finns en sak jag ALDRIG prioriterar och som jag saknar och längtar efter. Jag märker det på följande lilla vis: när alla andra 600 deltagarna tar latte/öl/shopping-pass efter konferensdagens slut (före kvällens övningar) gör jag samma sak båda dagarna och det är GÅR TILL HOTELLRUMMET!

Varför?
Jo, för det innebär en till ett par timmar då jag kan göra precis vad jag vill. Det är endast på konferenser sådan tid uppstår. Ingen make som tycker eller önskar, ingen nästan-fyraåring som snuttar mitt hår eller ligger och skriker på golvet, ingen hund som skriker av glädje när han ser mig (med skogspromenad som omedelbar verkan) och inte heller någon trulig tonåring i sikte med vilja.

Nej, jag går dit jag styr mina egna steg i det tempo jag vill. Vill jag blåsa 92:- på PfB och Turkisk peppar (det vill jag) så gör jag det. Vill jag kasta mig på sängen och zappa (gör jag ALDRIG hemma) gör jag det och vill jag sova, gör jag det. Jag och bara jag avgör. Det känns overkligt, som ett alternativt universum.

Det är en livspunkt jag prioriterat så långt ned att när jag listade punkterna härom dagen, tänkte jag inte ens på den."Göra vad jag vill" eller "ensamhet" om man så vill. Det saknar jag.

I övrigt har jag en god konferens. Båda mina mentorer är här, den ena hade jag restid ihop med på del av sträckan och den andre har jag bytt så pass många ord med att vi hunnit slå fast att vi ska försöka få till stånd ett första möte.Strax ska jag dricka vin med två mycket goda och trevliga kollegor, före kvällens middag med underhållning och dans börjar.Au revoir kära läsare :-)

Avbrott

Imorse lämnade jag och mannen barnen på förskolan men i stället för att åka till jobbet begav vi oss till stadens fina och anrika bad. Där simmade vi och kopplade av i relaxen innan vi avnjöt en mycket god frukost tillsammans i restaurangen.
Ett väldigt härligt och avkopplade sätt starta dagen på.
Och när jag gled in på jobbet avstressad och alldeles lugn strax efter tio kände jag mig full av inspiration för att hugga in på dagens arbetsuppgifter.

tisdag 12 maj 2009

Karriär och jämställdhet

Jag har funderat lite på om jag hade kunnat göra samma karriär som jag gjort om vi gjort en klassisk delning av föräldraansvaret, där jag varit föräldraledig betydligt längre och sedan gått ner i arbetstid.
Föräldraledighetens längd tycker jag inte verkar påverka möjligheterna att få ett utmanande jobb i den organisation jag jobbar i, snarare gäller det att ha tur med timingen. Att däremot gå ner i tid känns inte lika okej och det är få med likande jobb som arbetar deltid. Vilket är konstigt, varför skulle det inte gå att kombinera? Att däremot gå tidigt för att hämta på förskola, vabba eller prioritera sommaravslutning är inte alls konstigt - som tur är.






Pusselbitar på plats...

Åhh,

Tredje modulen av min Chefsutbildning är nu till ända. Kursen heter "Ledarskap genom Personlig Utveckling" och hålls av IFL Handelshögskolan.
Första modulen går ut på frågeställningen: Vem är jag och vad har format mig? Hur reagerar jag i vissa sammanhang. Man tittar mycket tillbaka på sin barndom.
Under andra modulen tittar man närmre på gruppdynamiken. Vi utsattes för viss press och utifrån detta kom frågan hur gruppdynamiken förändras, hur påverkas jag av andra, hur påverkar jag andra.
Denna tredje vecka var frågeställningen, Vad vill jag? Hur kommer jag till min rätt? Nu har vi (24 deltagare) hunnit bli en tight och stark grupp. Vi har ifårgasatt och grävt i såväl oss själva och varandra. Nu var det dags för skarp feedback. Mycket nyttigt och lärorikt. Viktigt att ge feedback på ett konstruktivt sätt och framförallt viktigt att ta emot den utan att gå in i försvars argumentation.

En riktigt nyttig vecka. Jag kommer hem med massor av energi och input från många kloka människor. Kunskap som gått mig förlorad om jag inte vågat ställa frågan hur jag uppfattades de första minuterna av vår bekantskap.


Tidig morgon

För mig är morgonen den absolut bästa tiden på dagen för jobb. Jag kommer alltid en halvtimme före alla andra och kan jobba i lugn och ro en liten stund innan resten av kollegorna dimper in och telefonen börjar ringa. Den halvtimmen är verkligen avstressande och helt avgörande för om det blir en bra arbetsdag eller inte.

I perioder (som nu) när arbetet hopar sig på de flesta fronter är dessa morgnar guld värda. Då planerar jag och organiserar dagen. Som i dag när jag ska skriva färdigt en utredning jag började på i går samt planera inför ett planeringsmöte jag ska ha i eftermiddag.

måndag 11 maj 2009

Konferensdags (eller: "kringarbete")

Japp, så närmar det sig konferens. Vad jag tycker om konferenser kan du ta del av här.

På onsdag morgon beger jag mig tidigt och på fredag kväll kommer jag hem sent. Sedan ska jag käcka mig och arbeta lördag - för tredje lördagen i rad - direkt efter konferensen..!

Jag ser fram emot allt med konferensen: resan dit, hotellet, frukostarna, sov-nätterna, seminarierna, föredragen, middagarna, studiebesöken och alla kollegorna!
Jag kommer att njuta av dessa dagar.
Och jag kommer att sakna minstingen, maken, huset och till och med tonåringen ;-) :-D

Efter att man varit på semester eller konferens eller dylikt brukar man tala om att arbetet hopat sig och högarna är höga. Före (vilket onekligen är min fas just nu) är inte ett dugg bättre - jag måste ju klara av en massa bokningar, konfimeringar, bekräftelser och förfrågningar före jag åker! Jag har tänkt tanken hundra gånger under dagen: "vad är det jag glömt att ordna med mer?".

Jag kommer säkert avlägga rapport från min konferens. Till dess: ha det attans bra allihop!



söndag 10 maj 2009

Tidsmaskin

Igår kväll var jag på middag med några vänner från skoltiden; lekis till högstadiet. Numera träffas vi nästan aldrig, främst av geografiska skäl. Det blev en väldigt trevlig kväll med många skratt och påminnelser om saker jag helt glömt bort. Inte kom jag ihåg att mitt allra första jobb var som städare på missionshuset i min hemby tillsammans med min bästis, eller att vi tog med oss alla våra kompisar till jobbet och lät dem busringa på kyrkans faktura medan vi dammsög lokalerna.

Nåväl.

Denna tur längs med minnenas aveny fick mig att tänka på hur jag förändrats som person sedan det här gänget var mina allra bästa vänner. De känner mig som den jag var då, vilket inte säger ett dyft om hur jag är nu, femton år senare.

I ärlighetens namn har jag väldigt svårt att tänka tillbaka på den jag var då och känna respekt för den personen. Jag kan överhuvudtaget inte identifiera mig med den människan och jag är glad att hon försvann. Vilken tur att vi hela tiden utvecklas.

Är du samma person idag som för femton år sedan?