Neddragningar på arbetsplatsen påverkar alla, även de som får behålla jobben. Kanske blir man av med en kär kollega och vän, kanske får man utökade arbetsuppgifter pga nedskärningarna och kanske man känner att det är lite orättvist att man själv blir kvar när andra får gå?Får man inte behålla sitt jobb så börjar naturligtvis funderingarna "Varför just jag och inte Bosse eller Bettan?" "Hur ska jag nu få ett nytt jobb?" "Hur ska det gå med lånen på huset" etc
Värst är nog ovissheten, att behöva gå månader och vänta på besked är aldrig roligt.
Vilka är det sen som drabbas i slutändan? Vilka är det som har lättast att få nytt jobb i en lågkonjuktur? Kommer företagen hellre att satsa på en man i 45-årsåldern, än en kvinna i barnafödande ålder?
Själv tillhör jag de varslades skara men jag har en lång anställningstid bakom mig och är relativt luttrad då jag varit med om ett flertal varsel utan att drabbas. Men visst funderar man ibland.
Jag har en inkomstförsäkring, jag har CVn uppdaterad, jag har en del kontakter och jag anstränger mig lite extra på jobbet, för man vet ju aldrig.....


1 kommentar:
Jag har också funderat på det. Vem tar de 45-åriga mannen eller kvinnan i barnfödaråldern. Och många är oroliga på grund av livssituation och familj. Jag har blivit varslad tre gånger underm ina arbetsår. jag hoppas att jag slipper det den här gången.
Skicka en kommentar