Varför?
Jo, för det innebär en till ett par timmar då jag kan göra precis vad jag vill. Det är endast på konferenser sådan tid uppstår. Ingen make som tycker eller önskar, ingen nästan-fyraåring som snuttar mitt hår eller ligger och skriker på golvet, ingen hund som skriker av glädje när han ser mig (med skogspromenad som omedelbar verkan) och inte heller någon trulig tonåring i sikte med vilja.
Nej, jag går dit jag styr mina egna steg i det tempo jag vill. Vill jag blåsa 92:- på PfB och Turkisk peppar (det vill jag) så gör jag det. Vill jag kasta mig på sängen och zappa (gör jag ALDRIG hemma) gör jag det och vill jag sova, gör jag det. Jag och bara jag avgör. Det känns overkligt, som ett alternativt universum.
Det är en livspunkt jag prioriterat så långt ned att när jag listade punkterna härom dagen, tänkte jag inte ens på den."Göra vad jag vill" eller "ensamhet" om man så vill. Det saknar jag.
I övrigt har jag en god konferens. Båda mina mentorer är här, den ena hade jag restid ihop med på del av sträckan och den andre har jag bytt så pass många ord med att vi hunnit slå fast att vi ska försöka få till stånd ett första möte.Strax ska jag dricka vin med två mycket goda och trevliga kollegor, före kvällens middag med underhållning och dans börjar.Au revoir kära läsare :-)

1 kommentar:
Tack för hjälpen Camilla! Jag kan bli tokig på halvtaskiga uppkopplingar på hotellrum...!
Skicka en kommentar