söndag 31 maj 2009

Studie om ledarskap

I förra veckan skrev Emma ett inlägg om hur en bra chef ska vara. Nyss såg jag att Academic Work har frågat högskolestudenter inom olika studieområden om samma sak.

I denna studie framkom att de viktigaste egenskaperna hos drömchefen var följande:
Lyhörd 36 %
Socialt kompetent 35 %
Inspirerande 27 %

Egenskaper som är sämst för en chef att ha:
Oärlig 32 %
Velig 29 %
Socialt inkompetent 27 %

Nära var fjärde person tycker att att den bästa åldern på en chef är 36-45 år. Bara 0,2 % föredrar en riktigt ung person och vill att den som basar ska vara 18-25 år.

Jag håller med om att jag har svårt att se en riktigt ung person som framgångsrik i en ledarroll, men däremot tror jag att även +45 har mycket att ge fortfarande.

Mest förvånande i den här studien är att nästan ingen av egenskaperna får mer än en tredjedel av svaren. Det säger mig att högskolestudenter inte har någon större kunskap om chefer och ledarskap och att målgruppen för undersökningen kanske skulle varit människor som varit längre i arbetslivet. Eller vad tycker du?

Grattis alla mammor på Mors dag!!

Idag började dagen med sovmorgon, frukost med nybakt bröd från min käre make, och fina presenter. Men den bästa presenten av alla är nog att få tillbringa dagen med mina fina barn.

Jag passar även på att skicka en stor kram till min egen mamma!!

Världens bästa mamma


Sen vill jag även påminna om Röda korsets kampanj Rädda Mammorna, som även bedrivs av TV4 i en tv-sänd gala ikväll.

Ha en riktigt bra dag alla mammor!!

lördag 30 maj 2009

Feminismen

Katerina Janouch skriver ett mycket klokt inlägg om en Feminist som vill ha allt på sin blogg:

"Jag blir så trött på de där nidbilderna och schablonerna och framför allt på hur man försöker begränsa människor, förminska dem, stoppa dem i fack. Är feminister lika med FULA människor? Människor som inte bryr sig om sitt utseende? Jag kan säga så här, för mig är feminism en självklarhet. Feminist, humanist. Någon som kämpar för att bygga bort onödiga orättvisor kopplade till kön. INte att ta bort olikteterna i våra individuella personligheter, utan snarare för att försöka göra livet mer rättvist på alla håll. "

Hela inlägget hittar du här.

Följetången med kläder

Det här skulle jag ha läst innan intervjun, en artikel som berör just det här ämnet med kläder.

Några av de här förbjudna sakerna skulle jag dock aldrig ha på mig överhuvudtaget, än mindre på anställningsintervju.

Aldrig på intervju:

Oputsade eller trasiga skor.
Illasittande kläder. De ska ha rätt storlek och inte ha formfel, som tubsockor till kostym.
Översexigt: Till exempel för djup urringning, för kort kjol, för uppknäppt skjorta eller överdrivet nerhasade byxor.
För festligt. Ingen paljettopp eller skyhöga klackar.
Trasiga eller smutsiga kläder.

fredag 29 maj 2009

Personlig utveckling

Nu i krisen är det (precis som vid alla större förändringar) läge att samla information, analysera och spara det man lär sig på ett bra ställe i huvudet. För kurser och liknande är ofta det första som de drar in på, så då får man sköta sin utbildning själv.

Antingen händer det mycket på ditt jobb eller så hos dina kompisar, prata om detta. Nu är en unik chans att få input från gräsrötterna. Själv har jag hittills kommit fram till att nedanstående saker fungerar i verkligheten också...

  • - information kan ges i flera led men skall ALLTID innehålla en bit som chefen läser upp från ett papper så att alla får samma information (glöm inte föräldralediga, de på semester och de sjuka)

  • vid större omställningar boka stående möte varje eller varannan vecka. om ingen information finns så säg då bara detta och svara på eventuella frågor

  • finns det mer information som du inte kan gå ut med säg då hellre detta än att säga att ni inte vet (det skapar bara ytterligare oro hos medarbetarna)

  • informera gärna tidplanen för omställningsarbetet så att de anställda vet när de kan förvänta sig information

  • se till att chefer är utbildade i att identifiera och hantera personer i chock, och att det finns psykologhjälp att få

  • vid massuppsägningar har jag inte kommit fram till vilket sätt som är mest humant ännu....

Har ni mer tips på vad ni har snappat upp?

Finfredag

Under min nyss avslutade mammaledighet brukade jag lyssna en hel del på Morgonpasset i P3. När jag satt där i joggingbyxor och morgonrock och matade bebis med gröt, medan jag själv försökte få i mig en kopp kaffe och en macka, njöt jag av hur de på fredagarna pratade om "finfredag" och hur de klädde upp sig för att vara fina på jobbet. Finfredag kan sägas vara raka motsatsen till det mer vedertagna "casual Friday".

Själv gillar jag konceptet finfredag betydligt mer, framför allt eftersom det inte är ovanligt att man kanske går på after work, eller hittar på nåt annat roligt, just på fredagar efter jobbet. På mitt kontor är klädkoden väldigt varierande och det mesta är tillåtet - man kan lika gärna jobba i jeans och t-shirt som i kostym. Kanske är det därför som konceptet casual Friday känns lite trist i mina öron.

Sen jag kom tillbaks från mammaledigheten försöker jag istället alltid piffa mig lite extra på fredagar för att förgylla dagen. Malin gör samma sak. En kjol eller klänning och lite mer smink än vanligt t.ex. - bara för att göra dagen lite härligare! Finfredag helt enkelt!

torsdag 28 maj 2009

Räcker lönen till ett hus?

Lika bra att erkänna, jag är en "hemnetknarkare"... Från och till har jag och maken tittat på hus i över ett år. Det slutade förra våren med att vi bytte vår hyreslägenhet till en som skulle ombildas till bostadsrätt, i förhoppningen om att det skulle ge oss en välbehövlig skjuts in på marknaden (alla hus blev ju så dyra i slutändan). Den nya lägenheten har som en bonus lite radhuskänsla, men vi längtar ändå efter att någon gång ha vårt eget hus att rå om. Så här års drömmer jag gärna om blommande syrenbuskar och äppelträd i en egen trädgård... Så vi fortsätter titta, går på visningar, lägger ett bud om vi tror vi hittat rätt... och samtidigt rullar livet på utan att vi blir husägare.


Vi är båda civilingenjörer med relativt välbetalda jobb. Det som fascinerar mig är att vi trots detta helt enkelt inte har råd att köpa ett hus i en närförort till Stockholm om det inte är ett förfallet ruckel. Budgivningarna på en del hus vi tittat på, som varken är stora eller i toppskick, har rusat iväg 1,5 miljoner över utgångspris. Vem har såna pengar undrar man ibland, men inser att det förstås är tidigare bostadsklipp snarare än höga löner som gör det möjligt.

Själva letar vi vidare, och höjer våra löner med 3 % medans huspriserna ökar med vad... 5-10 %. Lustig marknad det där. Men men, en dag dyker nog även vårt drömhus upp - rätt hus till rätt pris på rätt plats!

För mycket i skallen?

Upp (hörde makens mobil ringa för flera minuter sedan), in i duschen, föna, stryka, kasta ihop en macka att ta på vägen - iväg...
06:55 måste jag gå. Sista dagen i den aktuella ledarutvecklingskursen, får inte komma för sent.
Förundras över att solen skiner så vackert och starkt redan klockan sju.

*Bekant melodi ljuder*

Maken är i mobiltelefonen, undrande varför jag gått redan 05:55?
Möter morgontidige grannen och frågar honom om det är sant att klockan bara är sex och inte sju?
-Det är sant. Gå hem igen!!! svarar han.

Är man alltför mycket mitt uppe i allt när man frivilligt (?) går upp fem istället för sex?
(jo, jag hade DRÖMT att makens mobil ringde!)


Men nyligen hade vi en mysig semesterdag ihop, bara vi två!
Här på en mysig strand.



onsdag 27 maj 2009

Potential till förbättrat samarbete

Jag tycker om att arbeta i olika grupperingar och med olika människor och oftast funkar det väldigt bra, men det finns ett par personligheter som jag har svårare att arbeta med.

"Prataren" - den sociale och roliga personen som tyvärr inte får särskilt mycket gjort. Oftast börjar det bra och vi kan diskutera och tycka saker, men när det är dags att göra och det inte händer något blir jag stressad och frustrerad.

Konsensuspersonen - som vill att alla ska vara överens och innan dess inte fattar några beslut är den andra typen som stressar mig. Jag blir otålig när beslut inte fattas och det inte händer något. Att inte alla beslut går min väg är något jag mycket hellre lever med än att inga beslut alls fattas.

"Prataren" hanterar jag genom att använda handlingsplaner, påminna om aktiviteter och kanske boka in tätare uppföljningsmöten. Konsesuspersonen har jag inga bra sätt att hantera på? Hur gör du?

Har du personligheter du har svårare att samarbeta med och hur hanterar du det?

Carina Lundberg Markows blogg

Vill passa på att tipsa er om Carina Lundberg Markows blogg som jag hittade via ett inlägg på Camilla Wagners blogg på VA. Båda skriver aktuella inlägg om en paneldebatt som styrelsekvinnor.com höll i igår. Fascinerande läsning, avgör själva om ni vill skratta eller gråta... Läsvärt är det iallafall!