Upp (hörde makens mobil ringa för flera minuter sedan), in i duschen, föna, stryka, kasta ihop en macka att ta på vägen - iväg...
06:55 måste jag gå. Sista dagen i den aktuella ledarutvecklingskursen, får inte komma för sent.
Förundras över att solen skiner så vackert och starkt redan klockan sju.
*Bekant melodi ljuder*
Maken är i mobiltelefonen, undrande varför jag gått redan 05:55?
Möter morgontidige grannen och frågar honom om det är sant att klockan bara är sex och inte sju?
-Det är sant. Gå hem igen!!! svarar han.
Är man alltför mycket mitt uppe i allt när man frivilligt (?) går upp fem istället för sex?
(jo, jag hade DRÖMT att makens mobil ringde!)
torsdag 28 maj 2009
För mycket i skallen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)



4 kommentarer:
hahaha underbart, men det har faktiskt hänt mig också :-) alltid skönt att veta att man inte är ensam
Jag har ockås varit med om det, fast åt andra hållet. Jag gick upp en timme för sent och undrade varför det var så mycket folk ute så tidigt...
:-D
Jag har också gjort en sån fast åt andra hållet. Jag ställde klockan en timme för sent, tänkte att jag lämnar på dagis så då får jag sovmorgon. Vaknar, tittar på klockan, kliver upp och fixar i ordning barnen som vanligt. När vi är på väg ut genom dörren så tittar jag på klockan på väggen och nu fattar jag att klockan är halv nio och inte halv åtta, så jag kollar mobilen för att se att inte klockan går fel (ehhh...), sen så kollar jag vilken tid jag ställt larmet på.....
Så snabbt tillbaka till köket för att fixa mackor och välling som barnen får äta på vägen till dagis, eftersom de missat frukosten. Men det var skönt med sovmorgon iaf ;-)
Hahaa
Skicka en kommentar