måndag 5 oktober 2009

Tre tips om hur man slutar med negativt tänkande

Som en del andre har jag fastnat på twitter. Och en av de personerna jag följer där är Maria Shriver, fru till Arnold och del av Kennedyklanen. I dag hittade jag hos henne en intressant artikel som het End negative thinking, som ger tre konkreta och bra tips för att bryta negativa tankemönster som vi alla kan fastna i. Dessutom verkar hela sajten vara intressant att titta omkring på.

Nätverksmiddag

Ikväll är det åter dags för en nätverksmiddag, denna gång i Stockholm.
Vi träffas en hel del, både via chat, forum och IRL.
Med och utan barn och respektive, i olika delar av Sverige och utanför Sverige.
Vi har haft middagar, luncher, lekträffar för barnen och en Spa-helg.

Gemensamt för alla dessa är att man blir glad, uppiggad, inspirerad och peppad.

Tack för att ni finns tjejer!!




Man måste satsa för att vinna - eller ?

Jag har alltid sagt att man måste satsa för att vinna. Nu känns det lite som det är upp till bevis för mig själv. Ska jag satsa på ett vikariat i en osäker ekonomisk tid eller stanna kvar i tryggheten som en fast anställning ger ? Jag vet faktisk inte vad jag ska göra.

Just nu vet jag inte ens om jag får jobbet som enhetschef, och jag vet inte om jag eventuellt får tjänstledig från mitt nuvarande jobb, men huvudet är fullt av tankar och funderingar. Satsa eller stanna kvar i tryggheten ? Hur hade ni gjort ?

lördag 3 oktober 2009

...slänger in ett headhunting-tips också!

Att nätverka, vårda relationer uppåt och nedåt, ha engagemang vid sidan av jobbet, det är några tips du kan läsa om artikeln jag länkar till här.

Intressant läsning, även om det inte gäller alla branscher förstås!

Helg och dags att vila!


Klockan är sju och sonen kom upp till soffan, där jag valt att sova i natt, för att väcka mig vid halv sju ungefär.
Efter tre veckor i rad som varit väldigft uppbokade och långa var inte bara vi vuxna trötta och slut: lille fyraåringen somnade på soffan strax efter 17-tiden i går...

Vi trodde han skulle komma upp vid 21 men icke! Han kom upp nu, vid halv sju på morgonen: välbehövlig vila, kallas det.

Maken och jag tog det väldigt lugnt i går. Planen hade tidigare varit att gå till ett ställe i närheten med pub och live-musik och låta min vuxne son hålla ett vakande öra men vid detta tidiga insomnande insåg vi att planen var dålig. Istället åt vi gott, tog med oss vinglasen till soffan och tittade på en dokumentär på DVD jag länge velat se. Vi lutade oss mot varandra och efter en dryg timme sov även vi, till dokumentärens ljuva speakerröst...

Nu väntar en helg då vi ska vila och ladda om för en ny vecka. Både idag och imorgon ska vi träffa vänner som även har barn i sonens ålder och i övrigt ha det mysigt tillsammans med promenader och kanske få upp fotona på väggen som legat nedpackade sedan sommarens enträgna ommålning?!
Det behöver vi nu!

Hur återhämtar ni er under helgerna?
(trevlig helg!)

torsdag 1 oktober 2009

Tioårskrisen - finns den?


På sistone har jag hört allt fler i min omgivning berätta om hur de har ledsnat på sitt jobb/karriär och funderar på att göra en helomvändning och kanske skola om sig. Det här är välutbildade och smarta tjejer med driv allihopa. Det de har gemensamt är att de känner att deras jobb inte är stimulerande längre trots att de alla sitter på spännande tjänster inom olika områden.

När vi diskuterade det här sist insåg jag att alla dessa kvinnor hade runt tio yrkesverksamma år bakom sig. Ofta brukar man tala om sjuårskriser i förhållanden, men finns det en motsvarande tioårskris när det handlar om karriären? Och vad är det i så fall man krisar om?


Vad tror ni?




onsdag 30 september 2009

Tillbaka på jobbet efter föräldraledighet

Karin i Karin värld undrar hur hennes läsare har upplevt det att vara föräldraledighet och borta från jobbet en längre tid, och ställer frågan ”Hur har du blivit mottagen av din arbetsgivare efter en längre tids föräldraledighet?”.

Jag har varit föräldraledig två gånger. Första gången var 2005 då äldsta sonen föddes. Jag var hemma på heltid i sju månader och sen på halvtid ytterliggare ett år.

Ungefär samtidigt som jag blev gravid påbörjades planering av ett rätt viktigt projekt på företaget och det var tänkt att jag skulle vara med där. Men eftersom jag istället gick hem på föräldraledighet fick jag lämna över allt till en kollega. Då kändes det lite trist, som om jag skulle bli helt avskuren från mitt arbete.

När jag kom tillbaka var beläggningen på avdelningen dålig och tanken var att jag skulle komma igång med ett projekt som ännu inte var klart och tiden fram tills att beställning skulle komma fanns det inget förberett för mig. Jag upplevde det lite som att ingen riktigt hade förväntat sig att jag skulle komma tillbaka så ”snabbt”. Tiden fram till nästa föräldraledighet blev mest att ”sitta av tiden” för mig. Men det handlade till största del handla om den allmänt dåliga beläggningen i kombination av dålig planering från chefer, inte om att jag hade varit föräldraledig och blev bortvald på grund av det.

I juli 2007 föddes vår andra son och jag gick hem på föräldraledighet igen. Den här gången kändes det faktiskt bara skönt att få gå hem. Jag hade funderingar på att söka nytt jobb och tog föräldraledigheten som en tid att fundera igenom vad jag ville göra.

Jag hade redan innan min första föräldraledighet flaggat för att jag ville få lite andra arbetsuppgifter och när det var dags att börja jobba igen (denna gång på heltid efter tio månader hemma) behövdes det personer precis inom det området som jag var intresserad av. Så när jag kom tillbaka fick jag chans att skola om mig, och har sedan dess jobbat kvar.

Vidare frågar Karin, ”Har ni blivit tvångsförflyttade eller tillfrågade om att byta tjänst när ni kommer tillbaka efter er föräldraledighet?”
Tvångsförflyttad har jag inte blivit, och jag har fortfarande kvar samma tjänst som tidigare men med andra arbetsuppgifter. Det passade väldigt bra med både mina och företagets önskningar så jag är bara glad att jag fick denna chans.

Sista frågan Karin har är ”känner du dig trygg när du är föräldraledig?”
Ja, det måste jag säga att jag har gjort. Ingen utav gångerna har jag känt mig orolig över att förlora jobbet eller anseende bland kollegor. Första gången var jag mest rädd över att tappa min kompetens, det kändes som om jag skulle vara borta en evighet. Andra gången var jag mer säker på mig själv och vad jag kunde, för jag visste att det tar längre tid att nollställa min hjärna eller bli bortglömd bland mina arbetskamrater.

Tack Calle Schulman!



Calle Schulman skriver på dagens debatt i Expressen om sina barndomsminnen där pappa är en kul figur medan mamma är osynlig eftersom hon tillbringade uppväxten med att diska/städa/laga mat etc. Pappan idealiseras medan mamman sliter i bakgrunden och Calle Schulman menar att papporna har en mycket enklare roll i livet eftersom allt de gör med sina barn är en bonus.

"För varje pappa som inte deltar ordentligt i hushållsarbetet redan från början, finns minst ett barn som lär sig hur saker ska vara och hur könsrollerna ska vara fördelade", skriver Calle Schulman och pekar på att papporna fortfarande tar ut alldeles för få föräldrardagar som en bidragande orsak.

Jag tycker att det är skönt att se att det finns män som vågar ta i den här frågan. För gudarna ska veta att de saknas i den här debatten. Jag nästan hoppas att det beror på Anna Anka-effekten. Som man och pappa hade jag jag blivit fly förbannad över att fösas undan på det sättet som Anna Anka gör när hon menar att ingen riktig man vill ta hand om sina barn.

"Det är lätt att vara en stjärna om man bara gör korta inhopp i ett familjeliv, på samma sätt som att vilken svennebanan som helst skulle platsa i en fotbollslandskamp om en match bara var 30 sekunder lång. Men en match är 90 minuter, och det är bara mammorna som spelar hela matchen", skriver Calle Schulman.

Kanske kan vi äntligen få till en nyanserad debatt i den här frågan? Jag hoppas att den nya pappageneration inte är rädda för att dela och inser vikten av att ha en nära relation till sina barn och inte bara vara den där roliga figuren.


Här kan ni läsa hela debattartikeln.

tisdag 29 september 2009

Gästskribent?

Har du ett spännande jobb? Kanske vågat ta steget att starta eget? Brokig karriärväg, erfarenhet av diskriminering, veckopendling eller något annat intressant ämne som vi inte har tagit upp här på bloggen? Vi på NetWorking tycker isf att det vore jätteroligt om du vill skriva ett inlägg hos oss som gästskribent! Intresserad? Kontakta oss på NetWorking för mer information.

Genuspedogik

Kajsa Wahlström har skrivit en intressant debattartikel om genusdagis på expressen.se. Hon har jobbat med genuspedagogik på en förskola i Gävle och delar med sig av sina erfarenheter.