onsdag 30 september 2009

Tack Calle Schulman!



Calle Schulman skriver på dagens debatt i Expressen om sina barndomsminnen där pappa är en kul figur medan mamma är osynlig eftersom hon tillbringade uppväxten med att diska/städa/laga mat etc. Pappan idealiseras medan mamman sliter i bakgrunden och Calle Schulman menar att papporna har en mycket enklare roll i livet eftersom allt de gör med sina barn är en bonus.

"För varje pappa som inte deltar ordentligt i hushållsarbetet redan från början, finns minst ett barn som lär sig hur saker ska vara och hur könsrollerna ska vara fördelade", skriver Calle Schulman och pekar på att papporna fortfarande tar ut alldeles för få föräldrardagar som en bidragande orsak.

Jag tycker att det är skönt att se att det finns män som vågar ta i den här frågan. För gudarna ska veta att de saknas i den här debatten. Jag nästan hoppas att det beror på Anna Anka-effekten. Som man och pappa hade jag jag blivit fly förbannad över att fösas undan på det sättet som Anna Anka gör när hon menar att ingen riktig man vill ta hand om sina barn.

"Det är lätt att vara en stjärna om man bara gör korta inhopp i ett familjeliv, på samma sätt som att vilken svennebanan som helst skulle platsa i en fotbollslandskamp om en match bara var 30 sekunder lång. Men en match är 90 minuter, och det är bara mammorna som spelar hela matchen", skriver Calle Schulman.

Kanske kan vi äntligen få till en nyanserad debatt i den här frågan? Jag hoppas att den nya pappageneration inte är rädda för att dela och inser vikten av att ha en nära relation till sina barn och inte bara vara den där roliga figuren.


Här kan ni läsa hela debattartikeln.

4 kommentarer:

Johanna sa...

Där steg Calle Schulman i mina ögon. Mycket bra inlägg i debatten, tack för att du länkade Lotta.

Tuva sa...

Ja jösses vad han steg!! Sedan hans debattartikel emot ammande kvinnor har han legat ganska lågt hos mig... Men han har kanske växt upp? Sett storebrorsan bli pappa och förändrats?? Hoppas det! Killar som Schulman skulle kunna påverka framtidens pappor.

Charlotta sa...

Ja, visst blir man lite paff? Misstänker också att hans brorsas lilla kotte påverkat en hel del, men det är ju bara bra. Jag hoppas också att killar kan ta till sig det han skriver.

Anonym sa...

Ursäkta.

Steg i mina ögon.

Han saknar ju fullständigt analytisk förmåga och dessutom drar han generaliserade slutsatser utifrån sin personliga upplevelse.

1) Händelser som registreras av episodiska minnet kan inte användas som ett mått på personers (föräldrars) betydelse för en individs tillblivelse.
I detta fall kan moderns existens varit så primär och fundamental i dessa pojkars uppväxt att det inte funnits behov av att registrera speciella händelser i händelseminnet.
Att värdera ned moderns betydelse är således helt irrationell.

2) Identifikation. Det kan mycket väl vara så att pojkars identifikation med pappan gör att ett större antal episodiska minnen lagras.
Modern står i pojkarnas fokus för kontinuitet och känslor. (trygg bas)

3) I en annan familj behöver det inte alls vara på detta sätt. Modern kan där vara mer utåtriktat händelseorienterad. (så är det tex i min familj. Min fru har ett ständigt behov av yttre händelser. Själv har jag en egengenererande hjärna som har stort behov av avgränsning.

4) Att använda sig av denna artikel i ett genusideologisk sammanhang är inte annat än ett "grått moln".