fredag 19 februari 2010

Det där med kreativitet...

I veckan som gick hade vi en inspirerande dragning på jobbet som handlade om kreativitet, hur man skapar förutsättningar för kreativitet och lite olika verktyg man kan använda i den kreativa processen. Det var skåneföretaget Idélaboratoriet som höll i både en presentation och några övningar som vi fick göra. Det var intressant och fick mig att tänka en hel del på att människor förväntas vara kreativa i väldigt många yrken och sammanhang, men väldigt få har erfarenhet av särskilt många metoder för kreativt arbete, alternativt får stöd i den processen.

Ett ganska vanligt inslag i mitt jobb är att leda workshops, där min uppgift som workshopledare är att hjälpa en grupp människor att nå konsesus och komma fram till någon form av resultat. Det innebär både att moderera diskussioner i gruppen, bevaka gruppdynamiken och att ha olika övningar, metoder och verktyg att ta till beroende på vilka frågor man ska arbeta med och vad som händer längs vägen. Det är idag ungefär tio år sedan jag ledde min första workshop och genom åren har jag byggt upp en egen "verktygslåda" som jag utgår ifrån beroende på vad det är för grupp och vad syftet är med workshopen, och där finns bland annat olika sätt för att locka fram kreativitet, få deltagarna att tänka i nya banor och släppa "det går inte"-tänket. Jag känner mig med andra ord ganska hemma i en situation där jag ska hjälpa andra att vara kreativa, men hur är det med min egen kreativitet?

En aspekt som kom upp på dragningen och som jag inte tänkt så mycket på tidigare är när och var man är som mest kreativ, vilket fick mig att börja fundera. Ganska snabbt insåg jag att jag själv är som mest kreativ när jag pendlar. Det slår i princip aldrig fel - när jag sitter på bussen, pendeln eller tunnelbanan låter jag tankarna vandra och då dyker det alltid upp lösningar på problem jag klurat på (eller inte ens insett fanns!). Plötsligt såg jag förklaringen till alla noteringar jag gör i min telefon eller i det lilla block jag alltid har i väskan - de kommer alltid till när jag reser.

När är du som mest kreativ, och om, och i så fall hur, utnyttjar du den kreativiteten?

Psykologiskt test som del i rekryteringsprocessen

Mitt i diskussioner med de andra NetWorkingkvinnorna!


Under min jobbsökarprocess stötte jag på de psykologiska testerna som ett led i rekryteringsprocessen. Jag gick till ”slutfinal” (en av två slutkandidater) på tre tjänster jag sökt, varav vilka jag alltså fick en – den jag börjar på i slutet av april.

Jag fascinerades av hur dessa tester är sammansatta och inser att de nog verkligen kan ringa in en personlighetstyp då man i princip väljer mellan Pest och Kolera på alla frågor, alternativt mellan flera goda alternativ som alla stämmer. När dessa olika typer av svåra val ställs mot varandra bekänner nog de flesta färg till slut.

Första testomgången jag gick igenom tyckte jag verkligen att det de kommit fram till stämde in på mig och det verkade vara rekryterarens slutsats också!
Jag fick upp ögonen för en stor bit i min personlighet som jag tidigare inte tänkt på, så det var en riktigt stimulerande upplevelse, trots att jag den gången blev ”tvåa” i mål! (en god vän blev etta, så det var jätteroligt i alla fall).

Andra gången jag gjorde ett test blev en del av svaret direkt missvisande och också det var tänkvärt och intressant. Där blev en av testanalytikernas utsagor att jag inte var ”så social”, vilket fick både mig och rekryterarna och nästan trilla av stolarna – alla tre – eftersom de flesta som träffar mig (de inkluderade) upplever mig som en mycket social och gladlynt person.
Jag har funderat på denna konklusion från testet efteråt och kommit fram till att utformningen av frågan/påståendet:
”Jag behöver ha människor omkring mig hela tiden för att må bra” nog är fel laddad med värde eller hur de nu gör, de tillmäter den på tok för stor betydelse i analysen av ”socialhet”.

Jag är väldigt social, som sagt, älskar människor genuint och skrattar, pratar och bjuder på mig själv ganska ordentligt, även om jag inte är en sådan som måste stå i centrum och höras för att känna att jag finns. Men: jag BEHÖVER inte ha folk runt mig för att må bra och det kryssade jag i, i testrutan också.
Jag älskar ensamma stunder, tid för tanke och reflektion: en stund i ett bad, att blunda på tåget, en promenad i skogen. Det gör inte mig ”inte så social”!
Där inser man hur viktigt det är att formulera tester rätt men också att lita på sina egna intryck, som rekryterare.
Det tror jag nog också att de gjorde på det stället, även om testreslutatet verkligen användes som en egen del i helheten.

Jag har ingen kontenta i allt det här, har bara lärt mig lite om mig själv och lite om psykologiska tester. Jag lovade att komma med stoff från min jobbsökarprocess och här kom ena delen!

Trevlig helg alla trevliga och debattglada läsare!

torsdag 18 februari 2010

Att byta jobb

Jag trotsade väder och vind för en påhälsningstur!

Jag byter jobb, som en del kanske minns. Nu är det skönt att allt är officiellt och kollegorna här vet att jag försvinner och de på kommande stället vet att jag är på väg!
Det är en intressant upplevelse att befinna sig i gråzonen "mellan" jobb på det viset att jag så klart är här på mitt nuvarande jobb till kropp och själ men även lite på det nya - i tankarna. Jag tänker på det vi gör här och funderar hur man gör med liknande frågor där.

Jag driver på som vanligt här och funderar om ifall vi ska göra samma satsning där.
Och så vidare, helt enkelt.

I måndags var jag och hälsade på mina blivande medarbetare och det var som en spännande första dejt! Vi satt ned och fikade tårta och vi berättade, allihop, om oss och vad vi gjort. Sedan blev jag guidad på detta stora nya ställe och fick se fina och funktionella lokaler och höra om sprudlande verksamhet! Roligt!

Nu undrar jag om jag ska drabbas av samma fenomen som jag förstått att många gör: att jag känner att jag inte riktigt vet var jag ska börja, på nya jobbet? Risken finns väl...
Hur brukar ni köra igång, första veckan, på ett nytt arbete?

(hmm, jag som sökte några jobb, var på några intervjuer och gjorde lite tester borde väl dela med mig av mina erfarenheter och tips också? återkommer med det!)

måndag 15 februari 2010

Två steg fram - ett steg tillbaks

Jag hittade en krönika i SvD om att det historisk sett varit så att när kvinnorna tagit rejäla kliv framåt kommer det en vind med mammaideal. Hon har fler exempel från historien. Ett mycket intressant perspektiv på vår tids dubbla budskap, båda om kvinnor och mäns lika värde och den mat och inredningshypen som varit.

Personligen är jag mycket intresserad av andra världskriget och det var en period som gav kvinnor möjligheter att ta ett stort kliv framåt i frågan om vad som var "passande" för kvinnor. 40 talets krigsperiod följdes av vår tids stora husmorstrend på 50 talet. Sammanträffande ?

Skriet från kärnfamiljen har också kommenterat artikeln här.

söndag 14 februari 2010

Alla hjärtans dag

Vaknade i morse och tänkte på allt jag har att vara tacksam över, en varm säng, ett fint hus, fantastiska barn och en älskling som fortfarande står vid min sida efter 15 år. Det var passande tankar att vakna med på alla hjärtans dag. För kärleken är värd att fira, och det är ingen som får mig att le när jag är nere som mina barn och min man, och det är det jag firar i dag, och försöker vara tacksam över hela året.

Den bästa alla hjärtans presenten i år var mina tankar när jag vaknade, tankar av lycka.

Happy valentines day !

Kvinnoförtryck á la apartheid

Vad GOTT att modiga Liza Marklund är back in business!
Och vad väldigt underbart att hon lyfter fram ett av dessa faktum som gör att, i alla fall jag, undrar hur världen är beskaffad: kvinnoförtrycket i Saudiarabien och tystnaden kring det.
Vad fasansfullt att mota in flickebarn i en brinnande skola, så de brinner till döds, för att de inte är klädda på rätt vis för att få rusa ut ur huset.

Jag läser och blir ännu argare.
Detta tillsammans med trafficking är något vi alla människor inte borde varken sova eller äta förrän vi fått bukt med, det är så outhärdligt att betänka.

fredag 12 februari 2010

Grrrr...

Jag blev väldigt irriterad igår när jag zappade och fick den högst tveksamma glädjen att ett par minuter lyssna till vår "jämställdhets"minister plädera emot kvotering av kvinnor till bolagsstyrelser och ledningsgrupper.
Extra morbid tedde sig hela debatten när en manlig representant för näringslivet var den som svarade för pläderingen FÖR kvotering.

It's a crazy world.
(jo visst kände jag till att vår "jämställdhets"minister är emot kvotering, tycker bara det känns så otroligt FEL)

onsdag 10 februari 2010

Tillbaka på jobbet

Japp, nu har jag varit tillbaka på jobbet i drygt en månad men det känns som betydligt mer. Här händer det supermycket och jag vet fortfarande inte riktigt vilken tjänst jag har utan vi håller på och skall sätta den nya organisationen på den nya avdelningen på det nya företaget. Känns lite löjligt att allt är nytt utom människorna men så blir det väl när ett företag delas.

Nu har jag börjat komma in i detta med att vara jobbsmart istället för mammasmart. Jag har bytt kunskaper som att göra välling till två barn med en i famnen och en gråtandes på golvet samtidigt som man är så trött att man bara med möda kan öppna ögonen mot att alltid välja toaletten där de automatiska ljuset redan har släckts (minst risk för lukt) inte komma först till fikarummet (för att låta någon annan fixa kaffet om det är något fel) och andra "livsviktiga" kunskaper.

Vågar inte skriva något om taktiken vid skrivaren för då blir jag väl lynchad.... :-)

Förutom att det just är så kaosartat på jobbet (och att jag saknar mina små gullgrisar ibland) så måste jag säga att det är underbart att vara längtad efter och inte tagen för given. En jobbig dag försvinner när man möts innanför dörren av en stapplande 10-månaders sötunge som ler med hela ansiktet och ropar hejhejhej.

tisdag 9 februari 2010

Ingen vill veta var du köpt din väska

Elisabeth Höglund ryter till i Aftonbladet om hur man genom att ständigt kommentera en kvinnas yttre försöker ta udden av det hon faktiskt presterar.

"Den andra aspekten är kvinnoföraktet. För den kampanj som de senaste veckorna har bedrivits mot Mona Sahlin har ingenting med hennes väska att göra utan är ett angrepp på en kompetent kvinna, som vågar sticka ut, som kan hota den patriarkala strukturen och som vågar ta sig friheter som inte är tillåtna i jantelagens och kvinnoförtryckets Sverige. "

Läs och tyck till!!
Jag tycker defenitivt att hon har en poäng!

måndag 8 februari 2010

Så var det min tur

Förra veckan turades vi om att vabba när båda barnen drog på sig feber och en rejäl förkylning, idag är det min tur att vara sjuk. Jag jobbar förvisso hemifrån men missar möten och liknande på jobbet.
Förra veckan lyckades jag ändå jobba 3 heldagar trots att jag var hemma 3 dagar, får se hur det går den här veckan.

Säga vad man vill om småbarnsföräldrar men man är ingen drömanställd under vintermånaderna direkt, men å andra sidan kommer jag ju heller inte bakis till jobbet eller ägnar halva dagarna åt att drömma mig bort.