lördag 9 maj 2009

Livspunkter

Såg i ett av de senare numren av Amelia en artikel som heter ”Klarar du det nya statusracet?”. Den går ut på att förr skulle ”man” vara duktig yrkeskvinna, mamma och älskarinna men att man numera kan glömma det för det är ytterligare massor av saker man ska vara.
Artikeln är skriven av Terri Herrera Eriksson.

Här i bloggen har vi ibland diskuterat duktighetssyndrom och har ganska skilda uppfattningar i frågan. Jag anser mig inte lida av några duktighetskomplex utan har, helt frankt, höga krav på både mig själv och min omgivning och lider inte utav det. Jag tror att man ska prestera bra i livets skilda delar och jag tror också på att man ska välja vilka delar som är viktiga.
Självklart tror jag också på vila mellan varven, jag älskar att göra vad jag vill på helgerna exempelvis!

Intill ovan nämnda artikel står det i en pratbubbla: ”Hm, är det så här det känns att duga… påminner lite om stroke, faktiskt.”
Tror jag det! När jag betraktar de 10 olika områden artikelförfattaren menar att många försöker fixa för att "duga", förstår jag givetvis glimten i ögat hos Herrera Eriksson, nu ska jag kommentera dessa tio punkter från mitt perspektiv:

1. Jämställdhetsskryta – behöver jag alls inte. Vi är 100% jämställda och har aldrig ägnat det en tanke. Det är självklart. Vi har båda varit ensamstående heltidsföräldrar i många år före vi träffades och alltså båda varit vana att sköta allt själv, kanske är det förklaringen på det?

2. Vara aktivitetsmamma – är inget som innebär någon fjäder i hatten hos mig. Jag är för ro och frid i själen och skulle aldrig tillåta fem aktiviteter i veckan (1-2 räcker). Hellre läs/film/lek-mys hemmavid på kvällstid.

3. Vara ekomedveten – då jag varit införstådd långt före Marit Paulsen tog bladet från munnen, har detta inte upptagit min tid alls.

4. Karriärglänsa – här lägger jag tid och energi (min punkt 1 således). Inte på att glänsa kanske men på att satsa. Det här är en av de riktigt viktiga sakerna i mitt liv.

5. Trimma kroppen – det prioriteras inte av mig heller. Vardagsmotion via många promenader samt helg-jogging de få helger man är förkylningsfri företar jag mig men gym eller annat väljes bort. Hälsan behöver förvisso motionen men om det skulle vara för det yttre, har jag viktigare saker att prioritera.

6. Visa hemmafrutalanger – bevare mig väl, det är jag stolt om jag slipper. Jag älskar att laga mat (det gör maken också) men det blir bara på helgen jag väljer att lägga tid på det. Halvfabrikat = skänkare av det allra viktigaste för mig hemmavid: tid för umgänge. Bakar och stryker, tvättar och annat träligt gör jag så sällan jag kan. Tack.

7. Vara poppis kompis – att vara en god vän är viktigt men ”poppis” är inte längre ett mål för mig. Jag ville gärna vara omtyckt av alla förr men har kapitulerat inför att livet inte är en popularitetstävling och är numera helst mig själv. De vänner som trots det (och trots jante) vill träffa mig träffar jag gärna. Men inte ofta, hinner inte prioritera upp det på topplacering (punkt 1 och en halv för mig då).

8. Pimpa hemmet – Jag är inredningsnörd och håller på att lägga till trädgårdsnörd. Jag står inte ut i fulhet och är genuint intresserad av formgivning, material, färger och allt annt som hör dit. Prioriteras upp av mig (min punkt 2)

9. Ha koll – glöm det. Jag har noll koll, precis som maken. Makens släkt och vänner är makens bekymmer. Min släkt och mina vänner är mitt. Jag tar inget ansvar för hans och vice versa.

10. Förmågan att säga nej – får jag fortfarande jobba på. Har kommit en god bit på väg dock!

Så 2,5 punkter har jag av 10. Lägg härtill familj inklusive hund så är det 3,5 livspunkter jag prioriterar – inget som ger stroke.
Hur många livspunkter har du valt att lägga din tid och din energi på?

fredag 8 maj 2009

Handbok för att arbeta utomlands

Eva har skrivit om att vidga sina vyer i ett annat land, och själv har jag tidigare skrivit om att det aldrig riktigt passar att flytta utomlands (kanske för att lusten inte är där till 100 %...). Nu fick jag reda på att det getts ut en liten skrift om att arbeta utomlands. Den vänder sig främst till privatanställda tjänstemän, och finns att ladda ner i pdf-format HÄR. Handboken, som innehåller råd och tips, ges ut av PTK, och är baserad på intervjuer; av de som arbetat utomlands, men även av deras medföljande och barn.

Hos oss passar det ju inte riktigt just nu... men någon annan kanske kan ha nytta av handboken.

Trevlig helg!

Åh vad roligt det var

Förra veckan var jag och mina kollegor på den stora konferensen för min proffesion. Det var mycket intressant och givande på alla sätt. Det är skönt att få lite påfyllnad av kunskap av duktiga och kunniga föreläsare.

Det roligaste var nog ändå den presentationen jag och en kollega höll om ett arbetssätt där vi ligger i framkant i Sverige. Det var kul att kunde dela med sig av sin kunskap och engagemang och roligt att visa att en lite kommun faktisk kan ligga i framkant, just för att man är en liten kommun.


Sedan kan jag inte sticka under en stol att det var rätt skönt som trött småbarnsmamma att få några nätter på hotell i ett snygg hotellrum.

Och få shoppa lite i Stockholms alla affärer. Dessutom passade jag på att träffa flera av mina bloggkompisar. Det var efter det skönt att komma hem och träffa man och barn igen.



Hur högt tänker ni klättra?

Jag läste en artikel precis om att kvinnor verkar fastna som mellanchefer. Tankarna bakom varför det blir så uttrycks såhär i artikeln

– Kvinnorna är barnlediga längre tid än männen, sedan kommer de tillbaka, fortsätter karriärklättra några år – sedan tar det stopp, för väldigt många kvinnor.

Ett av problemen i Sverige är att allt skall ske vid 30

Egentligen vore det mycket bättre om man fick göra karriär vid 40, när barnen blivit större – men i Sverige är det för sent i den åldern. Har du inte tagit dig till rätt nivå när du är 40, är du ute ur leken.

Hela artikeln finns att läsa här.

Den omkullkastar ju mina planer, jag som hade tänkt jobba 80% nu i några år på min mellanchefstjänst för att sen när barnen blir lite större kunna klättra lite till... hur ser era planer ut?

Syskonkärlek

Gårdagen började med gnäll och stress till dagis. Det kändes trögt på jobbet och jag fick inte gjort så mycket som jag hoppats på. På eftermiddagen var det simskola för barnen men båda två var lite ut form och det hela avslutades med att lillebror fick bäras iväg till omklädningsrummet gallskrikande och förbannad för att han inte fick åka mer vattenrutschbana. Hela familjen var trött och hungrig och humöret känds inte direkt på topp. Väl hemma var det dags för lillebror att gå och lägga sig och resten av familjen åt kvällsmat innan de var dags för storebror att också gå och sova.
Men lillkillen somnade inte utan stod i sin säng och ropade på storebror, och storebror som just nu är inne i en period då han väldigt gärna vill ta hand om lillebror lämnade middagsbordet för att gå och se efter vad det var lillebror behövde ha hjälp med, ”kanske har han tappat nappen? ”.
Jag smög efter och kikade in genom dörren och såg hur de två bröderna stod på vars en sida av spjälsängen och kramades, storebror sa go’natt till sin lillebror och klappade honom på huvudet och gav honom mängder med pussar. ”Min gulliga, gulliga lillebror” sa han.
Då smälte mitt mammahjärta och jag blev så rörd att jag nästan började gråta, så underbara dom är mina fina pojkar. Det är såna stunder som man inser att det är värt allt jobb och slit, för bättre än så kan det knappast bli.

torsdag 7 maj 2009

Abstinens

Det har jag verkligen efter dryga månaden utan bredband. Men nu är jag back on track. Dessutom har det varit en månad med full fart på jobbet vilket har gjort att energin att göra annat än att jobba och ta hand om familjen har inte funnits. Men nu hoppas jag den ska ha kommit tillbaks för att stanna.

Vad har jag hittat på den senaste månaden ? Jag har jobbat häcken av mig då det har hänt en hel del kring mina vårdtagare, jag har förbrett och genomfört en stor presentation i Stockholm och jag har utvecklat ett intresse för blommor, speciellt pelargonier ! Mycket olikt mig som brukar ta död på alla fönsterträd, men som nu har 15+ pelargonier i fönstren som överlever och verkar må mycket bra.

Dessutom har jag fått en riktig bra löneförhöjning - 8 % - vilket jag var mycket nöjd med.

onsdag 6 maj 2009

Semesterplanering

Nyss var det snöslask och gråmulet och det kändes konstigt när både dagis och jobbet ville veta hur man tänkte vara ledig i sommar. Semestern kändes evigheter bort men nu plötsligt är det inte mer än sex veckor kvar till midsommar.

Med två små barn och snålande med föräldradagar under båda ledigheterna maxar vi sommarledigheten genom att växelvis ta både semester och föräldraledighet. Vi har gjort så varje sommar sedan första barnet kom och jag tycker att det känns otroligt lyxigt att kunna vara ledig 6-7 veckor tillsammans hela familjen. Vi flyttar ut på landet där vi har en större trädgård, nära till bad och lite mer primitiva förhållanden. Där finns ingen TV men däremot spel och böcker (och såklart en trådlös uppkoppling "in case of emergency" - när surfabstinensen blir för svår).

Här håller vi till på somrarna.

I bekantskapskretsen tycks de flesta som har barn och föräldradagar kvar göra som vi, d v s ta långledigt på somrarna. Hur gör ni i din familj?

Representation av kvinnor i styrelser i Sverige

Sätter formligen vinet i halsen när jag hör det på TV4's nyheter: antalet kvinnor i styrelser i svenska bolag har ökat med EN PERSON i år!
Behöver vi kvotering? Va?


I rest my case.

Typiska barn

Senaste veckan har jag två gången träffat föräldrar som beskrivit sina barn som en "typisk pojke" och en "typisk flicka". När jag sett lite frågande ut svarade båda "ja du vet han är så vild" och "hon är så lugn och pysslig". Såna här beskrivningar av små individer gör mig trött, hur mycket har de inte begränsats för att leva upp till dessa förväntningar?

Det är ju fint väder idag

Följande utspelade sig på ett projektmöte förra veckan.
Mötehållare: Är alla här?
Mötesdeltagare1: Nej, vi väntar på A.
Möteshållare: Han kommer inte, han är hemma för vård av sjukt barn idag.
Mötesdeltagare2: Jaja, det är ju fint väder idag.
Alla: Skratt

Jag vet att det var tänk som ett skämt, men hos mig fastnade skrattet lite i halsen. Min första tanke var: ”Så det är så det tänks om oss småbarnföräldrar. Att vi passar på att ta ut VAB när solen skiner.”
Sen tänkte jag ett steg till och undrade om det skulle ha sagt samma sak om det var jag, en mamma, som var hemma med sjukt barn en solig dag?
Hade det antagits att jag stannade hemma från jobbet för att jag ville njuta av det fina vädret, och inte för att jag behövde ta hand om mitt barn.
Jag har aldrig tidigare stött på denna inställning på min arbetsplats utan alltid möts av förståelse för VAB och föräldraledighet. Vi är ett flertal småbarnsföräldrar och samtliga (även papporna) jobbar deltid och jag har aldrig upplevt att det varit något problem, så jag hoppas verkligen att det bara var tänkt som ett tråkigt skämt.
Men det riktigt tråkiga är att dessa fördomar finns på riktigt på andra arbetsplatser.