– Kvinnorna är barnlediga längre tid än männen, sedan kommer de tillbaka, fortsätter karriärklättra några år – sedan tar det stopp, för väldigt många kvinnor.
Ett av problemen i Sverige är att allt skall ske vid 30
Egentligen vore det mycket bättre om man fick göra karriär vid 40, när barnen blivit större – men i Sverige är det för sent i den åldern. Har du inte tagit dig till rätt nivå när du är 40, är du ute ur leken.
Hela artikeln finns att läsa här.
Den omkullkastar ju mina planer, jag som hade tänkt jobba 80% nu i några år på min mellanchefstjänst för att sen när barnen blir lite större kunna klättra lite till... hur ser era planer ut?

14 kommentarer:
Du skriver:
"Verkar fastna".
Jag påstår.
"Gör rationella och sannolikt kloka val".
Varför är högsta chef ett mål att sikta på.
Man kan lika gärna se det som en kompensation för ett "förlorat annat".
Som civilingenjör har man många val.
Man kan tex välja mellan att bli jäkligt duktig på sin kunskap eller att bli hög chef.
Det ena är inte bättre än det andra. Bara annorlunda.
MVH
Men om man satsar på att bli en högre chef då? Då har man ju knappast gjort medvetna rationella och kloka val för att inte bli det, eller?
Artikeln handlar ju faktiskt om kvinnor som vill bli och som inte får lov att bli högre chefer.
Varför tillåts det att förbise duktiga kvinnor när högre chefer ska utses?
Måste man som kvinna skrika högst i det läget för att ens synas?
Jag tänker skaffa barn och sen klättra uppåt, vill nån stå ivägen kan dom ju försöka :)
Detta handlar i hög grad om statistik och att jämföra äpplen med äpplen.
Hur många män finns det som vill bli hög chef. Jämför detta antal med antalet kvinnor som faktiskt vill bli hög chef.
I denna typ av diskussioner så glömmer man ofta bort att göra jämförelsen med den stora mängden män som också är bortvalda.
Vi har manliga hierarkier som sorterat bort 99 % av männen.
Oavsett man eller kvinna blir man utkonkurrerad av ett stort antal orsaker.
Vi lever i ett konkurrenssamhälle där vissa personer (ofta män) vill och blir valda som chefer.
Detta kan anses vara fel.
Men någonstans finns de underliggande orsakerna som är långt mer komplexa än de förenklade "jämlikhetsmodeller" som vi försöker utnyttja i debatten.
Problemet är att det inte handlar om jämlikhet. Det handlar faktiskt om det precis omvända:
dvs SELEKTION
frågan kompliceras av att det finns en konkurrens mellan "naturlig selektion" och "sexuell selektion".
Männen vill inte ge upp sina arenor "för sexuell selektion/manlig status".
Då förlorar dom i värde på den sk "partnervalsarenan".
"Att Göra Kön" är en mycket komplex kraft som aldrig kan utplånas.
Just nu pågår en kamp om vilka arenor som skall tillhöra manligheten och vilka som skall representera kvinnligheten.
(Orsaken är teknikutvecklingen som skapat utrymme för denna konkurrens)
I denna kamp finns ingen rättvisa.
Det är en evolutionär process som styrs av de själviska generna.
Trevlig Helg
Jag tycker att du har en poäng där Anders. Jag har sett väldigt många exempel på hur män i min omgivning blivit diskriminerade på grund av att de tex har ett Svensson-efternamn och inte finns med i adelskalendern, eller för att de inte bor i Stocksund.
Eller för att inte tala om problemet med att ens föräldrar inte heter Antonia eller Persson. Diskriminering är fel var det än förekommer.
Jag kan hålla med dig i det du skriver Anders, men jag känner i djupet av mitt hjärta att det är ett problem vi måste lösa eftersom samhället förlorar på att enbart alfahannar når toppen.
En konsekvens av selektionen är att kvinnor som väljer att skaffa barn per definition blir utkonkurrerade. Detta resulterar i att många kompetenta kvinnor försvinner på vägen. Männen verkar ju tvärtom gynnas av att skaffa barn, iallafall om de inte tar ut föräldraledighet (utom möjligen i juni-augusti).
Men hur ska man göra för att förändra detta?
FiaLisa
Min uppfattning är att man inte skall kriga mot väderkvarnar eller hydror.
Man skall försöka förstå hur verkligheten fungerar, i detta fall evolutionen, och försöka anpassa sig till detta.
Det är ett elementa (en sk energibalans) hämtat ur evolutionsbiologisk kunskap att kvinnor inte har samma frihetsgrader i att "göra karriär" som män. Det ligger ju i sakens natur.
En graviditet är nämligen en gigantisk energiinvestering jämfört med en utlösning.
Detta enkla faktum finns det inga ideologier på detta jordklot som kan reglera om vi samtidigt skall leva i ett sk "fritt samhälle".
Ser man frågan på gruppnivå är det inte en sk "evolutionär hållbar strategi" för kvinnor att göra karriär. Kvinnor som fokuserar på karriär får färre biologisk avkomma. (OBS! Gruppnivå och inte individ)
Man kan också formulera sig på följande sätt:
Mannens konkurrens och tävlingslusta är en sk evolutionär antagonist till kvinnans livmoder.
Dvs i avsaknaden av kvinnans livgivande livmoder måste evolutionen även "ge mannen något".
Är det konstigt att evolutionen då skapade tävlingslusten.
Jag tycker att det känns självklart?
Men som allt annat biologist är alla egenskaper normalfördelade vilket innebär att det naturligtvis finns vissa/många/några kvinnor som är långt mer tävlingsinriktade än vissa män.
Men lägger vi kurvorna ovanpå varandra så är de rejält statistiskt förskjutna.
Ni kvinnor som har denna blogg överlappar säkert rejält in över den manliga normalfördelningen.
Men titta dig runt i bloggvärlden. Hur ser de flesta kvinnors bloggar ut. Vad handlar dom om.
Definitivt inte om lusten att konkurrera ut alfahannar från deras positioner. Snarare tvärtom. Dvs att locka alfahannarnas blickar till sig.
Det är nämligen hur plågsamt det än kan upplevas en sk "evolutionärt hållbar strategi".
Slutsats:
Män tävlar inte mot kvinnor. Män tävlar om kvinnor.
Det är därför tävlingsinriktade kvinnor i första hand borde bygga egna företag och egna koncerner.
Då blir dom sedda av män istället för att betraktas som en "obehaglig" motståndare som liksom är på fel ställe. (ur mannens perspektiv)
Läs gärna två av mina senaste inlagor:
http://andersbwestin.wordpress.com/2009/05/07/ge-vinnova-uppgiften-att-stodja-kvinnors-nyskapande/
http://andersbwestin.wordpress.com/2009/05/04/en-akta-feminist-och-det-kvinnliga-nyskapandet/
PS! Min fru har slutat att kriga mot män i karriären. Hon byggde sin egen kompetens som "kvinnlig kognitiv psykoterapeut". Många kunder finns det!!!!! Och självkänslan blir större och större och likaså livsglädjen.
Hon säger ständig: Man kan välja att ständigt se livets dåliga konsekvenser eller det omvända det trevliga.
Kortfattat: Haka inte upp dig så mycket på de negativa konsekvenser som männen genererar. Försök att se allt gott som samtidigt skapas.
Då kan man i högre grad fokusera på sin egen lycka och kompetens.
Jag tänker inte acceptera det. Det måste gå på något sätt. Sen kan det nog ligga en hel del i det du skriver Anders även om jag inte vill att det ska vara så.
Bra med länk till tidningen nu är även jag prenumerant :-).
Nej, jag tror det går att få till en förändring. Jag tycker inte att alfahanar alltid är de som är mest kompetenta för de höga posterna. Jag kanske är idealistisk, men finns det inte någon väg där kompetens betyder mer än vässade armbågar?
Emma Kör på!
Men det är ändå bra att försöka förstå de underliggande kraftfälten. Då slipper man i onödan få högt blodtryck. Man kan instrumentalisera de jobbigaste situationerna.
Dessutom bör man beakta nästa generation och det arv som man överlämnar.
Det är allmänt känt att de män som beter sig mest "illa" mot sina medmänniskor och kanske kvinnor speciellt har växt upp med känslomässigt "frånvarande" mödrar.
I värsta fall skapar man unga pojkar med "desorganiserat anknytningsschema" om man är allt för upptagen av sin egen karriär och samtidigt saknar förmågan till djup känslomässig intoning.
Pojkar med desorganiserat anknytningsschema växer inte upp till några mystomtar. Dom sätter skräck i sin omgivning på många olika sätt.
Livet styrs av orsak och verkan!
Det som händer nu har ofta sina orsaker 1-3 generationer bort. Det som sker nu påverkar det som händer i framtiden.
PS! Ja jag vet att också männen har ett "ansvar" men det spelar liksom ingen roll när det som skett redan har skett. Då är det ändå för sent! DS
FiaLisa
Det har väl egentligen aldrig handlat om kompetens.
Det är ju bara i den bästa av världar som detta gäller. Det handlar i grunden om selektion. Den som orkar mest, kan snacka illusioner och den som kan "gå på lik" har en tendens att vinna "hierarkiracet".
Detta insåg jag redan i mitten av 80-talet. Därför startade jag eget företag. Just för att slippa "bullshit" och fjantig manlig maktkamp. (Jag är således bortselekterad ur manliga flockmiljöer)
Jag är man men tål inte det manliga maktspelet. Jag "såg rakt igenom" denna manliga makt/hierarki kamp redan som ung pojke på högstadiet.
Under mina år i en större koncern i början av 80-talet förstod jag att det var samma pubertala lek som i högstadiets mobbingkultur.
Kanske kvinnor har svårare att se denna maktteater och har därför lättare att lägga på sig själva skuld.
Det som ibland stör mig är att kvinnliga karriärister inte ser att flertalet män också råckar ut för "samma" utsortering.
Anders
Av ren nyfikenhet undrar jag om en emotionellt närvarande pappa kan kompensera för en emotionellt frånvarande mamma? Finns vetenskapliga belägg för att det är just mammans engagemang som är nödvändigt eller är det kvarlevor från förr när mamman förvntades ta huvudansvaret för barnen?
Anders (igen)
Jag tycker det är intressant att läsa din syn på maktspelet, jag delar mycket av dina åsikter, men har inte tänkt på att det även drabbar män, det stämmer. Men jag tror ändå att kvinnor är mer utsatta för att alfahannarna har svårt att förlora mot en kvinna, då kan de gå samman för att slå ut kvinnorna först innan de ger sig på varandra. Dessutom har jag en känsla av att kvinnor faller hårdare när de slås ut. Männen har ofta en väg ut snett åt sidan, som de lite snyggt tar (och även stöttas på) när de förlorat. Kvinnor kraschar rakt i golvet.
FiaLisa
Du såg mitt PS. Detta skrev jag eftersom jag "nästan visste" att frågan om pappan skulle komma.
Jag är själv en sådan där extremt närvarande pappa (nästan för mycket enligt mina barn).
Mina barn har dessutom växt med turen att också ha en närvarande mamma.
Nu måste vi skilja på individnivå och gruppnivå.
Individnivå: Jo ett pappa kan mycket väl kompensera för en frånvarande mamma. Vissa män har mycket högt "empatiskt omvårdnadsindex".
Gruppnivå: Nej inte alltid eftersom vissa män ligger långt ut på den manliga normalfördelningskurvan. Dvs motpolen till den extremt kvinnliga omvårdaren.
Skall man acceptera detta resonemang måste man "tåla" biologiska olikheter på gruppnivå och dessutom det faktum att det till slut handlar om statistiska riskfaktorer.
FiaLisa. Du är ju läkare så du måste väl i hög grad vara bekant/acceptera biologins variation.
Kan vi inte klara av att hantera resonemanget om två könsspecifika normalfördelningskurvor som överlappar och att dessa kurvor dessutom finns i mängder av varianter när man spaltar upp egenskaper i mindre enheter så kommer det aldrig att gå att bedriva ett intellektuellt samtal om dessa frågor.
Slutsats:
I vissa familjer kan en pappa kompensera en frånvarande mamma. Men tyvärr i andra familjer sker inte detta. Orsakerna kan då vara många och vara en funktion av F(F) = G*S*K*(g's'k')
dvs Fenotypen är en funktion av gener, sociala och kulturella omständigheter och återkopplingen mellan gener*sociala och kulturella faktorer)
Beakta då det komplexa utfallet ur mångvariabelfunktioner och att verkligheten just är så komplex.
Många män är faktiskt "snälla lamm" medan fåtalet är obehagliga "alfahannar".
Frågan debatteras tyvärr ofta som att utfallet ser ut som en vertikal linje längs en x-axel fast det är en mycket bredbandig Gausskurva.
Därav min ibland stora trötthet inför vissa delar av den "feministiska analysen" eller låt mig få vara så fräck att jag skriver "brist på analys".
Ofta "noll" naturvetenskaplig process och faktoranalys.
Verkligheten styrs av biologiska och fysikaliska processer. Ideologier kan endast korrigera på ytan. Konsekvenserna kommer i vart fall ut som biprodukter eller tidfördröjda förlopp uppdelade i svårförståeliga skeenden.
Man kan ju stånga sin panna blodig.
Även om man säger att det inte får vara så så kan det likt förbannat vara precis så.
Det är jäkligt jobbigt.
Jag är inte säker att kvinnor generellt faller hårdare. Smärtan kommer ut på ett annat sätt men det vete tusan om de faller hårdare.
Varför tror du att långt fler män tar livet av sig och varför män lever ca 6 år kortare än kvinnor.
Jag upplever faktiskt att många kvinnor faktiskt är mycket lyckligare än män. Speciellt när man passerat klimakteriet.
Många kvinnor har långt fler vänner än män. Kvinnor har en bättre förmåga att satsa på sociala relationer som överlever.
Men det är klart att just de kvinnor som ger sig in i "tävlingscentrifugen" med de mest tävlingsinriktade männen.
Dom har det säkert inte lätt om dom inte är "gjord av stål".
Men kom ihåg. Långt innan detta har mängder av män redan inordnat sig i det hierarkiska bygget. För män börjar detta redan i 10-års åldern, dvs inordningen och den successiva insikten om "hackordningen".
Det låter som en väldigt tråkig roll för männen, men jag förstår vad du menar.
Skicka en kommentar