lördag 9 maj 2009

Livspunkter

Såg i ett av de senare numren av Amelia en artikel som heter ”Klarar du det nya statusracet?”. Den går ut på att förr skulle ”man” vara duktig yrkeskvinna, mamma och älskarinna men att man numera kan glömma det för det är ytterligare massor av saker man ska vara.
Artikeln är skriven av Terri Herrera Eriksson.

Här i bloggen har vi ibland diskuterat duktighetssyndrom och har ganska skilda uppfattningar i frågan. Jag anser mig inte lida av några duktighetskomplex utan har, helt frankt, höga krav på både mig själv och min omgivning och lider inte utav det. Jag tror att man ska prestera bra i livets skilda delar och jag tror också på att man ska välja vilka delar som är viktiga.
Självklart tror jag också på vila mellan varven, jag älskar att göra vad jag vill på helgerna exempelvis!

Intill ovan nämnda artikel står det i en pratbubbla: ”Hm, är det så här det känns att duga… påminner lite om stroke, faktiskt.”
Tror jag det! När jag betraktar de 10 olika områden artikelförfattaren menar att många försöker fixa för att "duga", förstår jag givetvis glimten i ögat hos Herrera Eriksson, nu ska jag kommentera dessa tio punkter från mitt perspektiv:

1. Jämställdhetsskryta – behöver jag alls inte. Vi är 100% jämställda och har aldrig ägnat det en tanke. Det är självklart. Vi har båda varit ensamstående heltidsföräldrar i många år före vi träffades och alltså båda varit vana att sköta allt själv, kanske är det förklaringen på det?

2. Vara aktivitetsmamma – är inget som innebär någon fjäder i hatten hos mig. Jag är för ro och frid i själen och skulle aldrig tillåta fem aktiviteter i veckan (1-2 räcker). Hellre läs/film/lek-mys hemmavid på kvällstid.

3. Vara ekomedveten – då jag varit införstådd långt före Marit Paulsen tog bladet från munnen, har detta inte upptagit min tid alls.

4. Karriärglänsa – här lägger jag tid och energi (min punkt 1 således). Inte på att glänsa kanske men på att satsa. Det här är en av de riktigt viktiga sakerna i mitt liv.

5. Trimma kroppen – det prioriteras inte av mig heller. Vardagsmotion via många promenader samt helg-jogging de få helger man är förkylningsfri företar jag mig men gym eller annat väljes bort. Hälsan behöver förvisso motionen men om det skulle vara för det yttre, har jag viktigare saker att prioritera.

6. Visa hemmafrutalanger – bevare mig väl, det är jag stolt om jag slipper. Jag älskar att laga mat (det gör maken också) men det blir bara på helgen jag väljer att lägga tid på det. Halvfabrikat = skänkare av det allra viktigaste för mig hemmavid: tid för umgänge. Bakar och stryker, tvättar och annat träligt gör jag så sällan jag kan. Tack.

7. Vara poppis kompis – att vara en god vän är viktigt men ”poppis” är inte längre ett mål för mig. Jag ville gärna vara omtyckt av alla förr men har kapitulerat inför att livet inte är en popularitetstävling och är numera helst mig själv. De vänner som trots det (och trots jante) vill träffa mig träffar jag gärna. Men inte ofta, hinner inte prioritera upp det på topplacering (punkt 1 och en halv för mig då).

8. Pimpa hemmet – Jag är inredningsnörd och håller på att lägga till trädgårdsnörd. Jag står inte ut i fulhet och är genuint intresserad av formgivning, material, färger och allt annt som hör dit. Prioriteras upp av mig (min punkt 2)

9. Ha koll – glöm det. Jag har noll koll, precis som maken. Makens släkt och vänner är makens bekymmer. Min släkt och mina vänner är mitt. Jag tar inget ansvar för hans och vice versa.

10. Förmågan att säga nej – får jag fortfarande jobba på. Har kommit en god bit på väg dock!

Så 2,5 punkter har jag av 10. Lägg härtill familj inklusive hund så är det 3,5 livspunkter jag prioriterar – inget som ger stroke.
Hur många livspunkter har du valt att lägga din tid och din energi på?

16 kommentarer:

FiaLisa sa...

Det handlar i grunden om hur man väljer att fokusera sin energi. Jag försöker i möjligaste mån lägga ner tid på sånt som jag tycker är viktigt. Det kanske kan leda till att jag upplevs som nördig av vissa, men de får väl tycka det. Alltför många lägger ner alltför mycket energi på att passa in i mallar skapade av andra. Jag tycker livet är för kort för det. Listan är ett typexempel på en mall skapad av andra.

Sen är det klart att det inte alltid är så lätt, det är lätt att fasta i situationer som dyker upp eller också har man inte så mycket inflytande på en situation som man vill.

Svårt det där...

Karin sa...

Jag (försöker) låta bli att jämföra med andra, för jag är så innerlig trött på statusjakt och fasader. Jag försöker leva mitt liv ärligt mot mig själv och mina närmaste och det önskar jag för alla andra.
Och där är du en inspiration för mig Anna :-)

Helena sa...

Men Anna, om det är en självklarhet för dig (er) att vara 100 procent jämställda så ÄR ju det en form av "jämställdhetsskryt"... Och att du med sådan självklarhet menar att du alltid varit ekomedveten innebär ju också en press på oss andra. Och jag tycker nog att en massa vardagspromenader plus jogging på helgerna innebär att du satsar på motion och hälsa.

Så det stämmer nog att du har höga krav på dig själv och andra. Jag tycker självklart att det är helt ok att du prioriterar alla dessa saker (även om jag inte orkar göra det), men det kan nog vara bra att inse att även om detta inte på något sätt ger dig stroke så kan ju just sådana här berättelser bidra till att ge oss andra stroke...

Själv tycker jag att jag med nöd och näppe hinner med jobb och familj. Det är det som är prioriterat, resten därmed nedprioriterat, men det innebär inte att jag är helt nöjd med det valet. Jag önskar att jag kunde få till mer tid till motion och vänner till exempel, och jag skulle också vilja ha ett finare hem. Visst känner man press av att "alla andra" verkar hinna med så mycket.

Anna Langefors Bräutigam sa...

Helena: tack för mycket intressant kommentar. Jaa, kanske kan även mitt inlägg ge andra ångest?! Det kan säkert vara så. Alla har vi våra gränser och våra prioriteringar. Men vem vet: du kanske bakar med dina barn? Eller leker med dem, vilda roliga lekar? Det gör inte jag :-)

Jogging vid frisk helg är i bästa fall 1 gång var 5:e vecka. Inte ofta alls med andra ord.

Jämställdhetsskryt instämmer jag dock inte i: jag skryter in, konstaterar fakta. Jag var ensamstående i 7 år till ett barn och gjorde då allt själv. Maken har helt själv tagit hand om tre barn lika länge. Är det skryt? Flashigt, var det i alla fall inte.
Skryt, för mig, är när man själv tar upp ett ämne och försöker skriva andra på näsan med det.

Ekomedveten: nej, det är jag inte. Köper absolut inte eko - jag var som sagt införstådd i det redan före Paulsen konstaterade att eko - det är inte eko. Så att fortsätta handla icke-ekologiskt kan väl inte anses vara eko-skryt? ;-)

Tack för dina kommentarer. Jag är absolut FÖR att man ska göra det och endast det man själv vill lägga sin tid på. Hur lite, eller mycket, det än är.

Anna Langefors Bräutigam sa...

Helena igen: en sak till!! Vardagspromenerar är inget jag "satsar" på - jag har en halvtimme till tåget och sedan en halvtimme hem från detsamma. Jag kan inte välja att åka bil istället eftersom jag inte har körkort. Det är vad jag menar med begreppet vardagsmotion: sådan motion jag får i min vardag, inte något jag väljer eller prioriterar.
Och det kan jag varmt rekommendera dessutom!

NU ska jag ha helg. Trevlig helg!

Anna Langefors Bräutigam sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anna Langefors Bräutigam sa...

Helena igen: din kommentar har fått mig att läsa mitt eget inlägg med helt andra ögon. Det är baske mig onyanserat!!!

Jag köper inte eko, jag lagar inte mat i timmar på vardagarna, jag hinner ALDRIG städa under vardagarna och knappt under veckorna heller (därför ogillar jag spontanbesök), jag "motionerar" i princip aldrig och jag hinner ytterst sällan träffa vänner, gå ut med maken eller resa/göra roligheter.
DET är sanningen. Jag försökte verkligen få fram att arbete, familj, ganska sällan vänner och intresset inredning (läsa enstaka tidning i ämnet i ett bad) är vad jag hinner med just nu i livet.
Det är vad jag avser med höga krav på mig som vardags-människa.

Jag kan se hur mitt inlägg lät lite nonchalant och förmätet - faktiskt, nu när jag begrundar det igen. Slarvigt forumlerat helt enkelt. Jag är ingen übermensch alls.

Sedan kan jag iofs inte förstå hur mina ord, allena, i en blogg skulle ge någon _stroke_? Fast nu tror jag inte heller att det eg. var så du menade heller.

Nu: matlagning, sedan vin med grannfru (bra sätt att umgås nära hemmet!) :-D

Anna Langefors Bräutigam sa...

(knappt under HELGERNA - ska det stå på städningen)

Helena sa...

Hej hej igen! :-)

Jag har också tänkt på ditt inlägg och min kommentar igen och jag tror egentligen att jag vet precis vad du menar, men jag reagerade nog på att det ändå lät som att du hann med en massa saker men skrev att du bara gjorde en liten del. Om du förstår vad jag menar...

Jag har ju läst bloggen sedan start tror jag och tycker att alla ni skribenter är så kloka och har bra tankar kring hur man kombinerar familj och karriär etc så jag reagerade nog kanske bara på att detta inlägg var aningen... förmätet kanske är för starkt men jag hittar inget bättre ord nu. Det var liksom inte likt dig! :-)

Vad trevligt det lät med vin med grannfrun! Maken är ute ikväll och den lille sover så jag tar ett glas gott rött med datorn i knät - inte fel det heller!

Rebecka Edgren Aldén sa...

Intressant diskussion!! Att det är så lätt att ge andra ångest. Och att själv få ångest! Jag skrev ju en bok på just detta tema som Terri tar upp i sin artikel (ja, inte riktigt, men väldigt nära). Och jag skrev den för att MINSKA ångesten. Men så klart får jag kommentaren från folk att de får ångest av att jag skrivit en bok under föräldraledigheten... Eller att de blir stressade av vårt budskap att försöka leva jämställt... Det är lite moment 22 ;-)

ulrica sa...

Det här är intressant, det sk "livspusslet" intresserar mig högeligen.

En intressant variant är att jag tror det också beror på var man befinner sig. Förra våren var jag i uselt skick, på väg in i väggen, den här våren leker livet och jag hade kunnat skriva under på Annas utsprungliga inlägg (dock med vissa förändringar i hur just mina prioriteringar ser ut). Och grejen är att jag kan inte riktigt påvisa skillnaden, jag har gjort de där minimala förändringarna som får mitt liv att gå ihop men egentligen har jag inte prioriterat bort något.
Det är väl kanske därför det kallas just pussel, det gäller att faktiskt få alla bitarna på rätt plats... (och att helt göra sig av med de som inte betyder nåt för dig, sparar du det dåliga samvetet för dem har du inte vunnit något!)

Ulrica
som inte följer bloggen men surfar in om det dyker upp nåt intressant
(känner Maria S)

Catharina sa...

Helena och Anna - vad KUL att det blev en sån intressant diskussion i kommentarerna tycker jag!! Det är roligt att läsa när det blir diskussion utan pajkastning :-)

Jag känner ofta press från andra, eller kanske snarare så låter jag mig känna press. För att jag inte är helt nöjd, eller? Jag vet faktiskt inte. Lite tycker jag att man måste sträva framåt, samtidigt som man måste kunna gilla dagsläget också. Skitsvårt. Tillåta sig att njuta av det som är NU samtidigt som man faktiskt måste kunna drömma om ett bättre jobb, större familj, villa, osv.

Charlotta sa...

Mycket intressant ämne det här tycker jag också. Vissa saker prioriterar jag, andra kämpar vi med och en del saker bara släpper jag rakt av. Ja, ungefär så är det hos oss och jag blir allt bättre på att ta ut min egen riktning och inte kika så mycket på vad andra gör. Men jag märker ofta att det finns andra som får ångest/blir stressade av sådant som vi valt att prioritera, som att det här med att handla ekologiskt i så stor utsträckning som möjligt eller flytta från innerstaden till förorten. Oj, vad vissa blir stressade/provocerade av det. Men jag sätter ingen press på andra att göra så och därför känns det trist att nästan behöva skämmas för en del av de val man gör. Det måste ändå vara det viktigaste - att man står för sina egna val och accepterar andras och vice versa. Det innebär dock inte att jag tycker att Marit Paulsen och inställningen till ekologisk odling är rätt ;-) Men det är hennes uppfattning - inte min! Och inte pikar jag heller familjer som väljer att bo kvar i lgh i stan. Jag lägger hellre energi på andra saker.

Anna Langefors Bräutigam sa...

Helena ännu igen: jo, vi är nog ganska ense i detta egentligen! :-)
Vin med grannfrun blev så käckt både grannfrun och grannmannen hit på vin medan våra jämnåriga barn lekte så hela huset gungade!
Så mysigt.
Rödvin, dator i knäet och tid bara för dig lät alls inte dumt det heller.

Ulrica: visst är det intressant med dessa frågor? Klart man skulle vilja hinna mer/fler/olika saker ibland. Det har nog mycket med grundkänslan att göra: var man befinner sig.
Jag har min bästa tid någonsin, i livet, just nu och trivs väldigt bra med bådfe vardag och helg.

Anna Langefors Bräutigam sa...

Charlotta: hahaha, du känner till min inställning i ekofrågan, så där behöver vi inte debattera! :-)Och jag instämmer: man ska känna efter vad som är balans och rätt och skönt i sitt liv och respektera vad som är rätt i andras.
I mitt fall är det glädjen i arbetet som provocerar de allra flesta!

Charlotta sa...

Anna: :-) Ja, vi kan ha olika inställning i den frågan och ända vara vänner *kram*. Mycket bra inlägg det här - hoppas att människor tänker till mer kring sådana här och slutar haka upp sig så mycket på andras liv i onödan.