
Jag sitter här tvärs över ett kallt och blåsigt Nordsjön med en liten åttamånaders som precis kommit över sin andra förkylning på två veckor. Inget konstigt med det egentligen, men snart är min mammaledighet slut, så nästa vecka börjar inskolningen på dagis inför min arbetsstart den 5:e januari. (Jag vet, redan, mammas lilla älskade troll ska börja dagis…men det ar ett helt annat inlägg, för en annan gång).
Det är alltså nu dags att börja tänka på hur allt ska lösas praktiskt. Här i UK finns inte VAB. Jag har rätt till Dependants leave, vilket är en obetald kris-ledighet som företagets policy instruerar inte bör ta längre än 1-2 dagar. Sen har jag rätt till obetald föräldraledighet om jag behöver längre – men den måste jag förvarna om fyra veckor i förväg.
Därtill, när jag skriver jag, så är det faktiskt bara jag som jag har lov att ta ut den ledigheten. “Men din man då”?! säger vän av ordning. Jo, han har faktiskt inte rätt att ta någon ledighet alls. Man måste nämligen ha varit anställd på sitt företag i minst ett år för att få ta del av dessa ytterst förmånliga ledigheterna som nämnts ovan, och det har han inte.
Så hur löser alla andra det?
Jag frågade ett antal arbetande mammor om denna kris-ledighet. Alla sa att “Jo, den har vi fått använda!”, “EN gång”. Så hur löser dom det då?! Jo, Britterna litar i mycket större utsträckning på sin familj. Eftersom kvinnor pensioneras vid 60 så är det oftast farmor eller mormor som rycker in, om barnen går på dagis alls. Far- och morföräldrar passar nämligen ofta barnen på hel eller deltid istället för att ha dem på dagis när de är små.
Så vad gör då vi? Med mormor och morfar som bor i Sverige och farmor och farfar som är en bra bit över 70, och dessutom bor 4 timmar bort?Avdelningscheferna surrar just nu om befordran för mig inom affärsutvecklingen och man vill ju visa att de valt rätt om det nu blir så.
Svaret är……. Jag vet faktiskt inte vad vi gör, (alla förslag mottages givetvis tacksamt), men vi är nog inte de första med de här problemen och jag har bestämt att detta ska gå att lösa! Just nu litar vi blint till det gamla talesättet “Nöden är uppfinningsrikedomens moder”. Jag tänker inte låta kantiga regler stoppa mig från att jobba, eller tvingas lämna en liten på dagis när han är sjuk. Eventuellt får det bli att jobba igen tiden på helger och kvällar.
Det får helt enkelt bära eller brista och jag hoppas därför dåraktigt, kanske i min naivitet inför uppgiften, att jag får den där befordran i alla fall.



3 kommentarer:
Finns det ingen barnflicka istället för "dagis" som du kan anlita? Det verkar ju mer praktiskt att ha aupair!
Jisses... man förstår varför så många kvinnor i England blir hemma... Au pair tror jag att jag skulle försöka fixa... Jag håller tummarna...
Det vore intressant att höra hur det har gått! Inlägget borde ju vara ett år gammalt, och barnet hunnit bli sjukt flera gånger.
Skicka en kommentar