onsdag 20 januari 2010

Krönika av Jenny Östergren

Första gången jag läste Jenny Östergren var i boken Uppdrag Mamma som kom precis innan jag fick mitt första barn. Jenny hade skrivit ett av de bästa inläggen i den boken, och jag tycker fortfarande att hennes krönikor är läsvärda och ger ett nytt perspektiv.
Nu har hon skrivit om huset och familjen där hon ger en träffsäker analys av 00-talets boligprojekt. Jag tror säkert vi känner igen oss allihop.
Skriet från kärnfamiljen har också skrivit om ämnet här.

1 kommentar:

Anonym sa...

Ursäkta!

Men är inte hela livet ett projekt.

Har svårt att se problemet om man har vett att sätta sunda gränser och inte dras med i det flockiga härma andra beteendet.

Sen stör jag mig på föreställningen om det ojämställda med hus.
Är det någon som skall klaga i vår relation så är det jag.
Frugans oändliga önskelista som jag ständigt skall se till att uppfylla genom att sätta mig ner att rita, tänka, planera, åka till plankfirman, rigga byggplatsen, bila, riva, mura, hacka skruva, mäta måla och slutbesikta. Utmattningens gräns är ofta nådd men tillfredsställelsen lika så. Men sen så kan dom bada, basta, duscha, sola mm medan jag börjar med nästa projekt.

Grejen är bara: Jag älskar att få vara en duktig man och göra mina kvinnor glada och nöjda.

Det är liksom livet. Projektet.

Folk började bygga hus för säkert 20 000 år sedan.

PS! Fördelen med att göra det mesta själv hamnar på pluskontot. Man behöver inte låna pengar.
Nackdelen. Gillar man inte slitet så blir man en sur skit.

och då vill man kanske förbjuda hus.

DS