Den här veckan har inneburit VAB för vår familj. Med två förkylda barn hemma märker man att barn behöver dagis. Då har jag ändå två barn som leker mycket bra tillsammans och är nära i ålder. Men de har kommit i den åldern att de också behöver dagis, båda 5-åringen och 4-åringen.
Första dagen är mysig, man tycker det är lyxigt att vara hemma mitt i veckan, och barnen tycker det är kul att vara hemma och leka och pyssla. Andra dagen går också ganska bra men efterhand märker man behovet av att träffa kompisar och göra annat än att umgås med mamma/pappa och syskon. Jag fick barn för att vilja umgås med dem men det är inte alltid de vill umgås med mig, det är den normala processen av att bli självständiga.
Jag började tänka p

å detta då jag läste detta
debatinlägg om hetsen att hämta på dagis tidigast. Jag har också funderat på hur man får ihop det med korta dagar, långa lov och ledigt klämdagar. Mina barn har ibland varit bland de få eller tom själv på dagis på klämdagar. Jag jobbar kommunalt och i en verksamhet som inte kan stänga sådana dagar, på min arbetsplats är vi också flera småbarnsföräldrar så alla kan inte vara lediga alla klämdagar. Min man är en egenföretagare, en av dessa alla politiker älskar då de skapar jobb i Sverige, och kan heller inte alltid ta ledig på klämdagar.
Det roliga är att barnen tycker om dessa dagar med få kompisar på dagis, för då får de mycket extra från sina fröknar. Och fröknarna (ursäkta pedagogerna) tycker om dessa dagar då de kan ägna få barn sin uppmärksamhet.
Nu ska min son börja skolan till hösten och jag undrar om det är samma hets på fritids ?
5 kommentarer:
Ja, det är i princip samma hets på fritids - och då till att hinna med innebandyn, tennisen, ridningen, dansen, fotbollen eller handbollen. Eller all of the above.
*pust*
Mina söner har också verkligen gillar att varaq kvar sist på förskolan eller vara en av få på klämdagar, av precis de anledningar du talar om: få ha pedagogerna för sig själv, få ha leksakerna och kuddrummet för sig själv. Det blir kvalitet i ännu större grad just med pedagogerna nära och sakerna ifred!
Det är väl som med klyschan att man inte vill ha oxfilet varje kväll: jag älskar och till och med avgudar mina söner - men inte vill jag säga upp både arbete och vänskaper för att bara umgås med mina barn!
Jag tycker de ska få sprida sina trevliga sällskap till andra vuxna och andra barn.
Jag sprider gärna mitt eget trevliga sällskap också till andra vuxna och andra barn.
Och så läsare här i bloggen ;-)
Trevlig helg!
Jag tycker hela dagistiddebatten verkar ha sitt ursprung i föräldrar som är otrygga i sitt föräldraskap. Bra föräldraskap handlar om att se sina barn och ge dem en trygg grund. Om barnen är sex eller tio timmar på dagis per dag har väldigt lite med det att göra.
Det lätt att ha åsikter om andras hämt- och lämningstider utan att reflektera över vad som ligger bakom. Våra barn har periodvis långa dagar eftersom maken måste ta de jobb som erbjuds, oavsett var i landet de ligger. Därför är jag ofta ensam under veckorna. Efter denna lågkonjunktur har många det jobbigt att få livet att gå ihop, dagistider känns rätt så ointressant i sammanhanget.
FiaLisa: instämmer! Det är eg. en icke-fråga.
fast egentligen verkar det ju funka väldigt bra - massor av föräldrar hämtar tidigt, tar ledigt klämdagar och därmed får andra ungar ha bra dagar med mer personal - alla lyckliga!
varför måste alla göra lika?
svejsa hejsan på er och ha en bra helg
hälsningar
Lisa
Intressant inlägg och lika intressanta kommentarer... jag drabbades också av dåligt samvete för att jag inte hämtade så tidigt.. tills min son bad mig hämta ÄNNU senare ibland! För att han gärna ville vara kvar själv en stund. Då kunde han leka med kompisar han annars kanske inte lekte med, mysa med fröken eller ha det "lugnt och skönt, inte så många som skriker" som han sa. Jag bestämde mig genast för att lägga det dåliga samvetet på hyllan - barnen klarar ju ganska tidigt att uttrycka sina egna känslor om de får, då kan man lyssna på dem istället för andra föräldrar!:-))
Skicka en kommentar