tisdag 4 maj 2010

2000?

Vad gjorde ni år 2000, själv började jag som nyutexad 25-åring mitt första "riktiga" jobb och har funderat lite på vad som har hänt på dessa tio år.

Juni 2000, superlycklig över nya jobbet som trainee så bodde jag med min nuvarande make i den nya staden jag hade flyttat till. Vi hade en mysig hyresrätt på 59m2 i ett ganska tvivelaktigt område (på de två år vi bodde där var insatsstyrkan i en trappuppgång mittemot, det brann i vår källare och vi lärde oss båda att känna igen påtända personer och akta oss för dem) som vi faktiskt gillade. Vi hade en bil som inte startade jämt men det gjorde inget för vi hade all tid i världen. Jag gick till och från jobbet och tog gärna en omväg förbi någon affär på vägen hem och vi hade många sena middagar (även på vardagar) och kompisar på besök. Jag kände mig superrik och njöt av att slippa studiemedel eller a-kassa.

Maj 2010, har jag ännu en ny tjänst med mer ansvar och är glad över den men ser mest hur mycket jag har att göra och hur lite tid jag har. Vi (jag och min man) bor i ett hus med rejält renoveringsbehov med våra två små barn i samma stad som innan. Vi har två bilar (fast vi inte vill) för att kunna få ihop lämnings-hämtningslogistiken med vettiga tider på dagis. Dagen går i ett mellan 6 och 20 och sen kommer fritiden... nån timma framför TVn för att ladda inför ännu en natt med superlite sömn. Kompisar träffas på helger och då helst hyfsat barnanpassat. Min lön har ökat med 116% men jag känner mig ändå inte alls lika rik längre.

De säger att det är som värst när barnen är som minst...men frågan som gnager inom mig hela tiden är: -Är det verkligen värt det???
Karriären är kul, huset har en enorm potential och ungarna är underbara (emellanåt :-) men är det verkligen meningen att man ska göra allt på en gång?

måndag 3 maj 2010

VAB-måndag

Det är måndag efter en långhelg och kalendern är fullspäckad med möten och måsten, då kommer febern och genast blir planerna omkullkastade. Kollar jobbkalendern och inser att det är marginellt bättre att vabba idag så maken får ta tisdagen.

Nu återstår att kolla mailen och försöka avböja dagens möten och lägga över annat på kollegorna, ringa in till ett möte och på något magiskt sätt försöka förbereda morgondagens möten, samtidigt som jag tar hand om en ofärskämt pigg och febrig 2-åring.
Kan någon klona mig?


Att söka sig till någonting eller söka sig ifrån någonting ?

De sista veckorna har jag genom mitt fackliga engangemang varit delaktig i en rekryteringsprocess för att få fram en kandidat till en nyckeltjänst i den kommunen där jag jobbar. Det har varit fanstastisk roligt att få vara med, och veldigt lärorikt. Det har varit spännande att se hur olika personer tolkar samma beteende ellet utsagn. Jag har fått vara med i alla delar av processen från intervjuer till referenstagning, vilket har varit mycket intressant. Jag har också lärt mig hur mycket tid och energi man måste lägga för att få en lyckad rekryteringen.

För min egen del har det varit viktigt att få fram en kandidat som söker sig till det här jobbet, och inte ifrån något annat. I mina ögon måste motivationen vara att söka nya utmaningar inte att komma bort från det nuvarande jobbet. Att söka sig till någonting handlar om framtiden medan att söka sig ifrån någonting handlar om förtiden. Vilket är ett något att tänka på när man ska söka jobb.


Nu är vi snart i hamn tror vi, och hoppas vi tagit fram den bästa kandidaten till vår organisation utifrån alla de faktorer som spelar in. Men det får framtiden visa.

lördag 1 maj 2010

Jobblördag

Jag har varit duktig i ett år: gått hem från jobbet i vettig tid och låtit bli att tänka jobb på helgerna.

Det var rätt svårt att bryta trenden att jobba konstant; men jag tror att det var nödvändigt. Samtidigt tycker jag att det är fantastiskt roligt i perioder när jag har en riktig utmaning som kräver en större insats från mig än "9-5". En sådan utmaning har jag fått nu!

Vårt bolag har köpt upp ett mindre, som nu ska integreras på bästa sätt och jag blev tillfrågad om att vara med och ta fram strategin för hur det ska göras: Marknad, kund, produkt, distribution, system, organisation... Hela paletten ska analyseras och en rekommendation tas fram. Spännande! Jag har gjort liknande saker som övning i det utvecklingsprogram jag gick i två år, men detta är första gången på riktigt!

Så idag sitter jag vid skrivbordet med min kaffe och förbereder för veckan som kommer.

Och det känns bara roligt!

fredag 30 april 2010

Caramba - omladdning pågår


Jag är nästan alltid uppkopplad på något sätt. Mobilen och datorn är viktiga både i jobbet och hemma. Jag vill gärna håll koll på vad som händer ute i världen och ha daglig kontakt med familj och vänner via sociala medier. Dessutom är jag involverad i två bloggar, som kräver lite jobb och en del tankeverksamhet.

Men jag erkänner att den här bloggen har hamnat lite i bakvattnet på sistone. Föräldraledighet har inte direkt gynnat inspirationen. Jag har känt mig rätt understimulerad emellanåt samtidigt som den hemska, långa vintern effektivt har saboterat mina dagliga långpromenader när lillasyster sover och jag får tid att andas och reflektera. Till slut kunde jag rita en triangel mellan huset, dagis och mataffären. Jag rörde mig knappt utanför den. Instängd och uttråkad.

Någonstans där i snökaoset, bland skyhöga elräkningar, sömnbrist och en man som bytt jobb och försvann in en "kreativ process", kände jag också att jag hade tacklat av i huvudet. Att ha för lite att göra har den effekten på mig.

Men nu när snön äntligen är verschwunden och jag har tankat syre varje dag, känns det som att livet sakta börjat återvända. Kommande vecka laddar jag och familjen lite extra på Mallorca. I bästa "All Inclusive-resort-barnklubb-stil", inkluderat specialpaket för lillasyster, så att vi kan koppla av ordentligt.

Där ska jag och mannen sitta på terassen utanför vår hotellägenhet, när barnen har somnat, och njuta av att kunna prata med varandra i lugn och ro. Då ska vi bolla en massa saker som har börjat snurra i mitt huvud.

Sen ska jag återvända, full av ny energi. Det är ett löfte.






Ha en skön Valborg!

Det har blivit fredag och för mig innebär det att jag ska åka hem till familjen och "hälsa på" (som min fyraåring kallar det)! Det ska bli himmelskt.
Vad man kan längta efter sin familj under en arbetsvecka på annan ort! Och vad hälsosamt det nog är för samtliga relationer i familjen, då längtan verkar som garant för att jag inte kommer att slösa bort tid på trivialiteter eller tjafsanden.

Helgen i mitt fall består av tid med bara maken och lillsonen, på fredagen.
Det bli samvaro med båda sönerna, på lördagen, och så dyrbar tid tillsammans med goda vänner, intill grillen, på lördag kväll!
I helgen ska jag jogga så mycket jag orkar tillsammans med hunden också och bara njuta av att ha klarat av första arbetsveckan på nya jobbet! (det har gått bra!)

På måndag får vi tillträde till vårt nya hus, så då flyttar jag in dit och kan börja smyginstallera mig lite...

Jag önskar alla läsare en skön (och frisk!) Valborg och en trevlig helg!

onsdag 28 april 2010

Rapport från jobbytaren!

Vad var det första jag såg på nya arbetsplatsen? Jo, min egen nuna..!


Nu är jag på plats och hela två och en halv dagar har gått!
Som många omvittnat är det fullt upp, massor av nya ansikten och ändå fler nya namn. Det är samverksansgrupper, personalsekreterare, ekonomichefer, husmöten och så vidare i vad som ter sig som en evighet…
I afton vankas det nämndmöte med mig på första parkett i åhörarbänken.
Jag älskar att befinna mitt i alla det här, mitt i ”hetluften”!

Jag bor denna första vecka på hotell (låter lyxigt men det är mycket enkelt och mycket billigt – jag duschar i hallen!!) och kan alltså välja att fortsätta arbeta på kvällarna eller att koppla bort arbetet och göra annat. Första kvällen gällde inläsning, andra kvällen påläsning och tredje kvällen bio. Jag tror jag klämmer in ett biobesök till före arbetsveckan är till ända!

Jag som är småbarnsmamma och även har varit mamma i 19 år inser att det här måste vara någon slags rekord för mig: jag är fri och ledig i flera dagar i sträck och kan välja och vraka till hundra procent vad jag vill göra med min (minimala) fritid. Det är inte illa!

Man kan tycka jag borde fylla kvällarna med ”vin, män och sång” men fullt så lajbans ska vi inte ha det: tröttheten breder ut sig alltför mycket..!
Allt känns bra, jag har blivit oerhört varmt välkomnad och jag har mycket fina medarbetare, så det finns hopp om livet i syd!


I Skåne hade både vårvärme och körsbärsblom hittat fram!



tisdag 27 april 2010

Egen chefsteori

Här hos mig snurrar alla hjul lite väl fort just nu. På jobbet har den utökade gruppen visat sig bli lite er komplex än förväntat, allehanda "viktiga" uppgifter trycks ner i organisationen, detta samtidigt som vi har mycket "vanliga" jobb och skall bilda ett nytt bolag. Puh, behöver jag skriva att det är lite snurrigt?

Jag kände ändå att jag måste få ut någon liten bloggning.
En dag efter att ha försökt motivera för chefen varför just min grupp skall få göra något lite extra kul i höst så kommer jag ut till gubbarna och upptäcker (återigen) en tjejkalender på väggen. Med största sannolikhet så var den uppsatt enbart för att retas men det kändes bara så onödigt. Självklart hade jag kunnat påpeka att det står där och där att vi inte skall ha det hos oss (jämnställdhetsplanen bland annat), men det kändes som den enkla vägen, jag vill att de skulle förstå hur de påverkar mitt beteende.

Jag höll minen och gick hem och funderade och det jag presenterade för gubbarna på nästa möte var nedanstående.

Att vara chef är inte ett ensamjobb, min prestation påverkas av hur ni alla beter er. Det finns två olika sätt att vara chef. Antingen så är jag en chef som gillas av min chef, eller en chef som gillas mycket av min grupp. Men allra bäst är ju såklart att hålla sig i mitten någonstans.

En chef som gillas av sin egen chef lägger mycket energi på att se till att föra ner ALLT i organsiationen, tillåter inte hemlån av verktyg, bilar eller andra "mindre officiella" förmåner, är på plats och ser till att inga raster blir för långa och att alla jobbar effektivt osv.

En chef som gillas av gruppen vågar säga stopp och för inte ner allt i gruppen, säger till när vi har för mycket att göra, tillåter hemlån av verktyg osv.

Åt vilket håll på den här skalan tror ni att en tjejkalender puttar mig? Tror ni att den ger mig lite extra energi att stå upp emot min chef eller tror ni att jag bara blir less? Ni är med och påverkar hur mycket energi jag orkar lägga på att försöka få igenom roliga saker för gruppen osv.

Jag tror att det gick hem hyfsat, det tog åtminstone bara några minuter efter mötet så hade kalendern försvunnit. :-) Ju, mer jag tänker på min lilla teori desto mer gillar jag den, så jag kommer åtminstone att jobba efter den framöver. Vad tycker ni, finns det någon sanning bakom den?


fredag 23 april 2010

Där skulle man varit med!

Ebba Lindsö som årets sänningssägare? JA! Här skulle man varit med, det hade nog varit jädrigt roligt och stimulerande!!

Vad häftigt det är med starka, modiga och inspirerande kvinnor, vi behöver er så mycket. Tack för att ni ligger i och törs och orkar.

torsdag 22 april 2010

Mod, igen

Att hålla föredrag och tala inför grupper var en av de saker
som skrämde mig när jag fick mitt första fasta jobb som bibliotekarie.Efter att ha hållit hundratals bokprat och presentationer för politiker
/pedagoger/allmänhet var den rädslan ett minne blott...


Jag gillar att uppehålla mig och fundera kring mod. Då jag har en släkting som lider av social fobi konfronteras jag ibland med funderingar över hur livet verkligen begränsas för den som känner rädsla. I just den sociala fobin reduceras livsutrymmet markant, eftersom man inte klarar av att träffa människor man inte känner väldigt väl.
Lever man i skräck för en partner reduceras livet till att bli en existens, inget faktiskt "liv".

Rädsla är endast av ondo, har jag slutit mig till.

För några år sedan bestämde jag mig för att aldrig låta rädsla styra några av mina beslut. Det var ett större beslut än jag insåg då, eftersom rädsla finns i olika nivåer och styrkor: allt ifrån rädsla för getingar till livsomställningar. Jag har hållit fast vid beslutet.
Jag byter arbete och flyttar (på söndag) och i går kunde jag välja mellan att genomföra en operation med lokalbedövning, eller låta bli (och hoppas på det bästa). Jag är galet rädd för operationer men bestämde mig för att genomföra det, i enlighet med mitt löfte till mig.
Det är skönt att kunna lita på sig.

När jag tackades av av min chef från mitt jobb sa hon bland annat:
-Du är fullkomligt orädd!
Det gladde mig mycket att höra de orden från en människa jag verkligen respekterar. Jag anser även att det är en viktig egenskap att ha i sitt yrkesliv: att inte vara rädd. Det påbjuder att man utför det uppdrag man åtagit sig, oavsett hur svårt/krävande/skrämmande vissa delar kan te sig. Det blir per automatik underordnat om man vet att man gör det man ska, oavsett om det skrämmer eller ej.
Konflikträdsla, till exempel, är ju inget vidare hos en ledare.

Det finns garanterat fler solida viktiga egenskaper man är betjänt av i såväl yrkesliv som livet i stort. Vilka vill du framhålla?