Det var rätt svårt att bryta trenden att jobba konstant; men jag tror att det var nödvändigt. Samtidigt tycker jag att det är fantastiskt roligt i perioder när jag har en riktig utmaning som kräver en större insats från mig än "9-5". En sådan utmaning har jag fått nu!
Vårt bolag har köpt upp ett mindre, som nu ska integreras på bästa sätt och jag blev tillfrågad om att vara med och ta fram strategin för hur det ska göras: Marknad, kund, produkt, distribution, system, organisation... Hela paletten ska analyseras och en rekommendation tas fram. Spännande! Jag har gjort liknande saker som övning i det utvecklingsprogram jag gick i två år, men detta är första gången på riktigt!
Så idag sitter jag vid skrivbordet med min kaffe och förbereder för veckan som kommer.
Och det känns bara roligt!
3 kommentarer:
Låter himla spännande och roligt :-)
Lycka till med att göra det i "praktiken" nu!
Hej!
Bra skrivet. Och Grattis!
De är de som jobbar 8-16, och kommer hem till sin familj, och finns för sina barn, och samtidigt gör en strålande insats på jobbet som verkligen lyckats. Anser jag!
För hur svårt är det att göra sk "karriär" alt få "chefsposter" om man hänger på jobbet jämt? Och är inte det typiskt manligt?
Nej... jag beundrar alla som stänger av datorn efter utsatt arbetstid och kommer hem och finns för sin familj. Och ändå lyckas. För så ska det vara. Så kommer jag göra, så fort jag får börja jobba igen (sjukskriven efter biloclycka).
kram
Tack Caroline & Anna :o)
Ja, allt är ju en avvägning! Jag är övertygad att det är farligt att offra sig själv och dem man älskar (familj, vänner) för jobbet. Men var gränsen går för att det ska vara ett "offer" varierar mellan olika personer - och över tiden.
Det viktigaste jag lärt mig är att känna igen mina egna gränser bättre!
Hoppas du får börja jobba snart igen Caroline, och var rädd om dig! Du verkar ha en sund inställning :o)
Skicka en kommentar