måndag 10 maj 2010

Konsten att bli klar

Varför är det så svårt att bara koppla av och njuta av hur saker och ting är? Vi har bott i vårt radhus sedan februari 2006 och inledde med en offensiv renovering för att "sätta vår prägel" på huset. Alla rum ytrenoverades, båda badrummen totalrenoverades och husets fasad fick ny färg. Inte ens köket, som renoverats ett år innan vi flyttade in, lyckades undkomma rollern. Nu, fyra år efter att vi flyttade in, och ytterligare några renoveringsprojekt senare har jag lyckats dra igång ett nytt, denna gång för vardagsrummet. Inte några stora grejer egentligen, men tillräckligt för att äta en hel del av den dyrbara och sällsynta tiden. Vägghängda skåp ska målas, hyllor ska monteras ned och hål ska spacklas. Kanske ska en fondtapet bytas ut eller målas över. Som sagt, ingen rocket science, men det blir ändå långdraget när man bara hinner jobba 1-2 timmar/dag. Jag vet att vi är långt ifrån ensamma om att ha ett hem som är under ständig förändring, men jag kan inte låta bli att fundera över varför det är så?

En sak vi lärt oss är att vi aldrig skulle kunna köpa ett äkta renoveringsobjekt och ha en tio- eller femårsplan, för ingen av oss skulle kunna stå ut med tanken på att det skulle ta så lång tid innan det är "klart" som vi vill ha det. Jag mår fysiskt dåligt när det är oordning, så jag vill göra allt på en gång för att få det klart, vilket ju inte funkar om man ska renovera ett helt hus ordentligt.

Men jag har förstått att en del faktiskt gillar det här. Är du en renoveringsmänniska? Berätta - vad är det egentligen som är så kul med att renovera?

Kortvecka?

Den här veckan har bara 3 arbetsdagar eftersom torsdagen är röd dag och fredagen en inarbetad ledig dag. Skönt att få långhelg, eller jobbigt att pressa in allt som ska göras på bara 3 dagar?

Det är ungefär samma dilemma som laglig rätt till deltid för småbarnsföräldrar. Vissa typer av tjänster går inte att klara av på mindre än heltid, och VAB och sjukdagar är något som man jobbar in.

Jag har som tur är bra kollegor och chefer som inte kräver att jag ska jobba in dagar, men samvetet spelar in när jag vet att någon annan inte kommer vidare för att jag inte gjort min del.

söndag 9 maj 2010

Networkingträff

Några av oss Networkare smet undan från vardagen härom helgen för en nätverksträff. På grund av askmoln och annat blev vi inte riktigt så många som det var tänkt, men några av oss tog oss i alla fall till Körunda utanför Södertälje.

På lördagen möttes några av oss upp i Nynäshamn för avslappnad lunch på en fiskerestaurang. Därifrån åkte vi tillsammans ut mot Körunda, där vi tillbringade resten av eftermiddagen i en flytande bastu/relaxavdelning. Framåt kvällen anslöt några till och vi åt och drack gott till middagen.


Bastun. Somliga av oss var modiga nog att ta ett dopp!

Som alltid när vi ses så avhandlades allt mellan himmel och jord, och ett av ämnena var förstås bloggen.

En sak vi funderade över var ifall det är dags för en ny temavecka. Vad tycker ni läsare?

Finns det något aktuellt tema som ni gärna skulle vilja debattera med oss här på Networking?

Medan ni funderar på det tycker jag att ni ska göra som vi; boka upp en härlig "borta-helg" med familjen, eller goda vänner!

Att fasa in sig i en fas som sedan följs av en annan fas...

I sommar ska fasen för njutning inledas i denna rara trädgård!


Jag är verkligen glad att det slumpade sig så, med vår flytt och mitt jobbyte, att jag är mol allena på plats i nya staden med ett ganska tomt hus att komma hem till om kvällarna.

På ny chefstjänst är det oerhört mycket att sätta sig in och att försöka få grepp om. Det kan röra sig om förhållningssätt, strukturer, organisation, vilka projekt som ens enheter är mitt i, vilka projekt som ligger i ”röret” och vilka som löper mot sitt slut.

Då man har potentiella samarbetspartners i organisationens olika sektioner, olika avdelningar och enheter gäller det både att förstå hur man kan kan tänkas samverka, med vilka och förhoppningsvis även finna nya, tidigare oupptäckta möjligheter.
Jag har kommit så långt i min självkännedom att jag numera förlitar mig på min personkännedom och jag använder den aktivt hela tiden för att zooma in de bästa tänkbara nätverkspersonerna i min omgivning.

Allt det här tröttar!

Inte bara är det tröttande att lämna hemmet vid 07 för att komma hem vid 22, utan kreativitet tröttar. I det läget är det en klar fördel att inte ha familj att behöva ta hänsyn till: inga hundpromenader, förskolehämtningar, ingen matlagning eller städning: bara ”upp, ut, jobb, hem, i säng”!

Efter den här högintensiva fasen (som är mycket stimulerande att befinna sig i) kommer det att komma en lugnare fas som kommer att sammanfalla med att familjen kommer.

Mycket väl planerat, anser jag och jag rekommenderar detta anslag om någon har liknande livsförändring framför sig!

(var alltså inte rädd att släppa grepp om hem-förskola-skola och folks åsikter om den mamma som flyttar)

fredag 7 maj 2010

Man föds inte till kvinna...

När jag kom till mitt nya arbetsrum på min nya arbetsplats satt det en mängd lappar med citat på anslagstavlan, som jag genast började gallra. Min (manlige) företrädare hade dock en lapp med följande citiat, i högen:
"Man föds inte till kvinna, man blir det" och när jag såg det citatet kom jag att tänka på att det egentligen är essensen av vad vi brukar "käbbla" om här (debatterar gör vi ju också...): somliga anser att man blir det, andra anser att man föds till det.
Den lappen sitter kvar.

Det är en otroligt spännande frågeställning som ju även med lätthet kan appliceras på andra ämnen att diskutera: föds man till kriminell, hästälskare eller vara vad det vara månde som det finns människor här i världen som representerar.

Vad en del av er läsarstammisar anser, vet somliga av oss men välkommen att diskutera ånyo, här i bloggen! (eftersom en debatt alltid friskar upp!)

torsdag 6 maj 2010

Att våga ta steget

Den senaste månaden har jag varit i valet och kvalet inför att söka en chefstjänst. Jag har alltid känt att det är dit jag vill i min karriär men nu när en lämplig plats inom min nuvarande jobb blev det plötslig så konkret. Och med det kom tankarna kring om jag skulle klara utmaningen att vara chef för en enhet med runt 20 anställda både inne och ute i hemtjänst. Jag som nästan alltid funderar kring utmaningarna på min egen kammare vågade den här gången diskutera med människor kring mig, och fick många intressanta tankar och åsikter på vägen.

Så jag vågade ta steget och skickade in en ansökan, lite rädd för vilka kommentarer mina kollegor skulle komma med, men det roliga är att alla har tyckt det varit kul att jag sökt, och att alla tycker att mina skor är svåra att fylla i den funktionen jag har i dag. Vilket var gott för egot.

Och nu när ansökningstiden gått ut visar det sig att 20 ansökningar kommit in, vilket är mycket för en chefstjänst på vischan. Fördelen att söka ett jobb internt är att man har bra insyn i rekryteringsprocessen i alla fall, och teoretisk sett skulle jag ingått i gruppen som ska sköta rekryteringen. Märkligt helt klart.

Så nu håller jag tummarna, och även om det inte går vägen har processen i alla fall gjort det klart för mig att jag är redo att axla ansvaret som enhetschef inom äldreomsorgen. Och det lär komma fler tjänster framöver hoppas jag.

tisdag 4 maj 2010

2000?

Vad gjorde ni år 2000, själv började jag som nyutexad 25-åring mitt första "riktiga" jobb och har funderat lite på vad som har hänt på dessa tio år.

Juni 2000, superlycklig över nya jobbet som trainee så bodde jag med min nuvarande make i den nya staden jag hade flyttat till. Vi hade en mysig hyresrätt på 59m2 i ett ganska tvivelaktigt område (på de två år vi bodde där var insatsstyrkan i en trappuppgång mittemot, det brann i vår källare och vi lärde oss båda att känna igen påtända personer och akta oss för dem) som vi faktiskt gillade. Vi hade en bil som inte startade jämt men det gjorde inget för vi hade all tid i världen. Jag gick till och från jobbet och tog gärna en omväg förbi någon affär på vägen hem och vi hade många sena middagar (även på vardagar) och kompisar på besök. Jag kände mig superrik och njöt av att slippa studiemedel eller a-kassa.

Maj 2010, har jag ännu en ny tjänst med mer ansvar och är glad över den men ser mest hur mycket jag har att göra och hur lite tid jag har. Vi (jag och min man) bor i ett hus med rejält renoveringsbehov med våra två små barn i samma stad som innan. Vi har två bilar (fast vi inte vill) för att kunna få ihop lämnings-hämtningslogistiken med vettiga tider på dagis. Dagen går i ett mellan 6 och 20 och sen kommer fritiden... nån timma framför TVn för att ladda inför ännu en natt med superlite sömn. Kompisar träffas på helger och då helst hyfsat barnanpassat. Min lön har ökat med 116% men jag känner mig ändå inte alls lika rik längre.

De säger att det är som värst när barnen är som minst...men frågan som gnager inom mig hela tiden är: -Är det verkligen värt det???
Karriären är kul, huset har en enorm potential och ungarna är underbara (emellanåt :-) men är det verkligen meningen att man ska göra allt på en gång?

måndag 3 maj 2010

VAB-måndag

Det är måndag efter en långhelg och kalendern är fullspäckad med möten och måsten, då kommer febern och genast blir planerna omkullkastade. Kollar jobbkalendern och inser att det är marginellt bättre att vabba idag så maken får ta tisdagen.

Nu återstår att kolla mailen och försöka avböja dagens möten och lägga över annat på kollegorna, ringa in till ett möte och på något magiskt sätt försöka förbereda morgondagens möten, samtidigt som jag tar hand om en ofärskämt pigg och febrig 2-åring.
Kan någon klona mig?


Att söka sig till någonting eller söka sig ifrån någonting ?

De sista veckorna har jag genom mitt fackliga engangemang varit delaktig i en rekryteringsprocess för att få fram en kandidat till en nyckeltjänst i den kommunen där jag jobbar. Det har varit fanstastisk roligt att få vara med, och veldigt lärorikt. Det har varit spännande att se hur olika personer tolkar samma beteende ellet utsagn. Jag har fått vara med i alla delar av processen från intervjuer till referenstagning, vilket har varit mycket intressant. Jag har också lärt mig hur mycket tid och energi man måste lägga för att få en lyckad rekryteringen.

För min egen del har det varit viktigt att få fram en kandidat som söker sig till det här jobbet, och inte ifrån något annat. I mina ögon måste motivationen vara att söka nya utmaningar inte att komma bort från det nuvarande jobbet. Att söka sig till någonting handlar om framtiden medan att söka sig ifrån någonting handlar om förtiden. Vilket är ett något att tänka på när man ska söka jobb.


Nu är vi snart i hamn tror vi, och hoppas vi tagit fram den bästa kandidaten till vår organisation utifrån alla de faktorer som spelar in. Men det får framtiden visa.

lördag 1 maj 2010

Jobblördag

Jag har varit duktig i ett år: gått hem från jobbet i vettig tid och låtit bli att tänka jobb på helgerna.

Det var rätt svårt att bryta trenden att jobba konstant; men jag tror att det var nödvändigt. Samtidigt tycker jag att det är fantastiskt roligt i perioder när jag har en riktig utmaning som kräver en större insats från mig än "9-5". En sådan utmaning har jag fått nu!

Vårt bolag har köpt upp ett mindre, som nu ska integreras på bästa sätt och jag blev tillfrågad om att vara med och ta fram strategin för hur det ska göras: Marknad, kund, produkt, distribution, system, organisation... Hela paletten ska analyseras och en rekommendation tas fram. Spännande! Jag har gjort liknande saker som övning i det utvecklingsprogram jag gick i två år, men detta är första gången på riktigt!

Så idag sitter jag vid skrivbordet med min kaffe och förbereder för veckan som kommer.

Och det känns bara roligt!