I sommar ska fasen för njutning inledas i denna rara trädgård! Jag är verkligen glad att det slumpade sig så, med vår flytt och mitt jobbyte, att jag är mol allena på plats i nya staden med ett ganska tomt hus att komma hem till om kvällarna.
På ny chefstjänst är det oerhört mycket att sätta sig in och att försöka få grepp om. Det kan röra sig om förhållningssätt, strukturer, organisation, vilka projekt som ens enheter är mitt i, vilka projekt som ligger i ”röret” och vilka som löper mot sitt slut.
Då man har potentiella samarbetspartners i organisationens olika sektioner, olika avdelningar och enheter gäller det både att förstå hur man kan kan tänkas samverka, med vilka och förhoppningsvis även finna nya, tidigare oupptäckta möjligheter.
Jag har kommit så långt i min självkännedom att jag numera förlitar mig på min personkännedom och jag använder den aktivt hela tiden för att zooma in de bästa tänkbara nätverkspersonerna i min omgivning.
Allt det här tröttar!
Jag har kommit så långt i min självkännedom att jag numera förlitar mig på min personkännedom och jag använder den aktivt hela tiden för att zooma in de bästa tänkbara nätverkspersonerna i min omgivning.
Allt det här tröttar!
Inte bara är det tröttande att lämna hemmet vid 07 för att komma hem vid 22, utan kreativitet tröttar. I det läget är det en klar fördel att inte ha familj att behöva ta hänsyn till: inga hundpromenader, förskolehämtningar, ingen matlagning eller städning: bara ”upp, ut, jobb, hem, i säng”!
Efter den här högintensiva fasen (som är mycket stimulerande att befinna sig i) kommer det att komma en lugnare fas som kommer att sammanfalla med att familjen kommer.
Efter den här högintensiva fasen (som är mycket stimulerande att befinna sig i) kommer det att komma en lugnare fas som kommer att sammanfalla med att familjen kommer.
Mycket väl planerat, anser jag och jag rekommenderar detta anslag om någon har liknande livsförändring framför sig!
(var alltså inte rädd att släppa grepp om hem-förskola-skola och folks åsikter om den mamma som flyttar)
5 kommentarer:
Jag kan verkligen förstå att det är skönt att vara själv i en tid som denna, det skulle måhända jag själv ha tyckt också, men ska man inte kunna ta sig an ett nytt stimulerande arbete även om man samtidigt har en vardag runt omkring sig?
Jag har en chefstjänst och arbetar deltid (90%, så ganska nära heltid ändå) och vägrar arbeta gratis på fritiden. Det SKA gå att kombinera chefsjobb med familj. Hittills tycker jag att det har gått bra, men visst känner jag ibland att jag inte räcker till. Den dagen jag känner att jag måste vara hemifrån mellan 07 och 22 för att sköta mitt jobb, den dagen säger jag upp mig. Jag vill inte ha det så.
Jag menar självklart inte att någon ska behöva ha dåligt samvete för att man inte hinner städa eller lämna/hämta, men jag tycker bara att det ska vara möjligt att göra både och.
Jag tycker helt enkelt inte att man ska behöva ställa de kraven på folk i arbetslivet, inte chefer heller. Men visst är det så att de flesta chefer på min arbetsplats arbetar betydligt mer. Men måste det vara så? Ska man försöka anpassa tjänsterna efter människorna, eller ska jag helt enkelt byta jobb och kanske komma tillbaka till chefstjänst när barnen är större?
Gud så skönt det låter! Att få en tid i början av något nytt där man helt och hållet får koncentrera sig på det man ska göra. :-)
Helena: jag går 7 och kommer hem 21-22 (inte så sent alla dagar) eftersom jag lägger 3-4 timmar på resor också. Har valt bostadsort med hjärtat och älskar ställtiden jag får vid pendlingen.
Jag är en sådan person som mår bra av att göra "det jag ska" och betrakta det som en helhet. Redan på mitt förra jobb då jag var anställd på 35 timmar istället för 40 gjorde jag det uppdrag jag såg mig ha och arbetade mer än avsatta 35 timmar.
Detta dels för att åstadkomma goda resultat, förstås, till mitt CV men framför allt för att jag som personlighetstyp är en "allt-eller-inget". Jag vill göra absolut det bästa jag kan vad det än gäller. Jag kan inte alls räkna kvartar och timmar och skulle jag försöka skulle det stressa mig.
Stressa, vägrar jag!
Jag arbetar och gör det jag ska. Det må bli intensivt i perioder men sedan kommer - som jag mycket riktigt skriver - andra perioder: perioder av vila.
Jag gör allt eller inget då också: vilar till 100% :-D
Det viktigaste är ju att man gör så i sitt liv som passar en. Vad som passar dig och INTE passar dig ska du, och endast du, avgöra.
Att det jag gör nu passar mig får jag flera rent fysiska bevis på (för personliga för att nämna här) vilket för mig är det bästa tänkbara kvitto jag kan få. Jag gör det som passar mig och det mår jag bra av och därmed också de flesta jag har omkring mig.
Lycka till med att lyssna till din egen röst även fortsättningsvis!
Charlotta: jag mår så otroligt bra och tar tillvara den här tiden. Längtan efter de andra är i sig en god krydda som belönas på helgerna!
Trogen läsare av bloggen men brukar inte kommentera men det här citatet som svar på Helenas kommentar känns lite utopiskt.... "Det viktigaste är ju att man gör så i sitt liv som passar en. Vad som passar dig och INTE passar dig ska du, och endast du, avgöra."
Eftersom jag själv har familj så vet jag av erfarenhet att detta aldrig skulle funka för mig. Man är ju ändå en familj som skall samsas och kompromissa och ta tag i saker och göra det som passar familjen bäst. Jag skulle aldrig heller kunna arbeta 16 timmar om dagen eller pendla 3-4 timmar om dagen får då skulle all logistik fullständigt kollapsa. Om det här funkar för dig, och du kan "göra det som passar dig..." och om du och din familj trivs med det så är det bara och gratulera men jag tror till Helenas försvar att verkligheten inte ser ut så för de allra flesta och jag personligen skulle aldrig vilja ha det så heller.... Tack för en intressant blogg!
/J
Anonym: klart det passar mig - familjen är ju 40 mil bort!!!
Skicka en kommentar