onsdag 22 april 2009

Privat på jobbet?

Hur personliga är ni på jobbet kära networking-läsare? Jag fick rådet av min framgångsrika svägerska att aldrig prata om privata saker med kollegor för några år sedan. Då tyckte jag det var ett supertråkigt råd jag inte alls hade lust att följa. Men faktum är att jag blir mindre och mindre privat med mina kollegor. Och jag inser att det kan ligga mig i fatet, även om jag aldrig skulle gå in på alltför djupa eller utlämnande saker.


Hur gör ni??


10 kommentarer:

Lilla O sa...

Det beror på. På ett nytt jobb är jag ganska försiktig med det privata, men efter ett tag lär man ju känna några lite mer och med dem känns det mer naturligt att vara mer privat.

Karin Berg sa...

Det beror på. Jag är mer privat med de som jag kanske umgås mer med. Men mindre med andra. jag jobbar också i en miljö där det är lätt att glida över till privat eftersom man umgås en del utanför jobbet också.

Linda H sa...

Vad räknas som privat?
Här pratar vi t.ex om våra barn och familjer, hus och trädgård, resor, studieminnen, träning, och ibland kan det bli en och annan mer livlig diskussion.
På min avdelning är vi 20 stycken, och jag som har jobbat här 8.5 år är sist anställd(!), och efter så många år ihop känner vi varandra ganska väl.
Jag umgås inte privat med mina arbetskamrater, men det är många som gör det.

Sara sa...

Av ca 30 arbetsskamrater är jag närmare vän med 2-3 st som jag då förstås pratar om privata saker med, på tu man hand. Jag är aldrig privat t.ex på fikapausen när man sitter ett helt gäng, men jag är också ganska reserverad till min natur och trivs med det :-)

Tuva sa...

intressant! jag skulle nog säga att barn o hus är privat, inte för att det är så väldigt utlämnande.

Maria sa...

Åh,här ska jag svara! Har massor att skriva, ett favvo-ämne! Men det får vänta tills jag har lite tid. Kanske ett eget inlägg... :)

Malin sa...

Privat är jag, annars hade jag dött av tristess. Utelämnande är jag inte. Skulle aldrig berätta något som är jobbigt i vårt liv, något vi bråkat om osv (om det inte är något som i efterhand är väldigt roligt och som man kan skratta åt). Jag bjuder gärna på mig själv men skulle aldrig säga något som kändes för avslöjande.

Eva sa...

Aldelles for mycket ibland med Svenska matt matt:-)

Men vi ar manga som ar det. Pa vissa jobb sa aker vi ivag allt fran 1 vecka till en manad eller mer och jobbar 12h skift hela tiden med en dag ledigt i veckan (eller en helg varannan vecka).

Jobb och privatliv flyter da ihop pa det viset att arbetskompisarna da ocksa blir ens vanner och vi har darfor valdigt tighta gang pa de olika avdelningarna och delar darfor mycket.

Men sen ar brittern mycket mindre "privata" och umgas gjarna utanfor jobbet med varandra.

Tuva sa...

Spännande att höra hur ni ser på saken! Det måste ju bero väldit mkt på arbetsplatsen och "grupptrycket" och kulturen såklart.

Maria - jag efterlyser ett inlägg i ämnet!!

Sara sa...

Mitt uttalade mål är att vara så "hel" som möjligt på jobbet. I det ligger att visa dem jag jobbar nära ganska mycket av mig själv. Inte nödvändigtvis berätta ointressanta småsaker eller sånt som folk blir besvärade av att höra. Mer visa vilken mångfacetterad människa jag är så att kollegerna vågar göra detsamma och inte känner att de måste hålla sig till en formell mall. Och skulle jag exempelvis ha stora problem i äktenskapet hoppas jag att jag skulle berätta för min chef om det.