Det ska tydligen sättas ihop en informationsfilm om vad vi gör på vårt kontor och det behövdes några ingenjörer som berättade lite om vad vi jobbar med. Filmen kommer att läggas ut på vårt intranät så att övriga medarbetare på andra orter kan se vad vi sysslar med, som en slags reklamfilm för vår avdelning.
Min chef tyckte att jag passade jättebra till att var med, och utan att jag riktigt vet hur det gick till så hade jag sagt att det kunde jag så klart ställa upp på. Men så fort han hade gått utom genom min dörr kändes det inte alls som en lika bra idé längre. Så nu sitter jag här och funderar över varför blir det så att man säger ja när man egentligen känner för att säga nej?


7 kommentarer:
Det kommer gå jättebra Linda
Jag gör också så, svarar innan jag tänkt efter. Nu senast tvingade jag mig själv att ringa tillbaka dagen efter och berätta att jag förhastat mig dagen innan och att jag inte alls delade personens ståndpunkt och inte ville driva saken vidare. Du kanske också ska dra dig ur? Kram!
Många säger ju att man bör ta till vana att be om betänketid för att slippa hamna i säger-aldrig-nej-fällan. För visst är det väl svårare att hinna lyssna på magkänslan när man har någon (iaf någon man inte är 100 % avslappnad med) framför sig? Jag föreställer mig att ja-benägenheten är ungefär som att reflexmässigt svara "Bra" när någon frågar hur man mår.
Nu känner jag inte dig men tror iaf att det kommer gå jättebra om du gör det. Generellt tycker jag dock att man ibland faktiskt bör ta tillbaka sitt ja om det inte känns rätt efteråt. Iaf de gånger när man starkt känner att man ångrar sig. Man bör ju inte göra det i sista minuten men de gånger man direkt efteråt känner att "Oj, varför tackade jag ja för" tycker jag att man iaf bör överväga att höra sig för med den som frågade om det finns alternativa personer. Ofta tror jag nämligen att man ibland skapar onödigt mycket oro hos sig själv genom att tacka ja till saker som känns fel än vad man skapar problem för frågeparten om man hade tackat nej. Jag skulle inte vilja att någon gjorde något för mig som fick den att må dåligt. Rimligen borde ju majoriteten som ber mig om något känna likadant.
Nu "övertolkade" jag säkert din fråga och ovilja att göra det och i arbetslivet kan man ju inte alltid säga "Nej, jag vill inte" så fort det inte känns helt rätt men jag spann vidare på din frågeställningen då jag inte alltför sällan hamnat i samma sits (privat och i jobbet).
Trevlig helg!
Linda - vad kul ändå! :) Jag har börjat säga ja till allt sådant, som hjälper upp det egna "varumärket".
Om det inte känns helt tokigt fel, skulle jag säga "You Go Girl!!":oD
Känner igen mig! Det är en effektiv härskarteknik det där, "du som är så bra på det där..." Samtidigt är det ju kul att få höra att man är bra och att få ansvar. Man behöver öva på att säga nej högt för sig själv så att det inte känns så konstigt att göra det.
För min egen del handlar det ofta om att jag blir smickrad... men även om man först säger ja så får man ändra sig - det tycker jag är nog så viktigt att tänka på!
Tack för kommentarer och peppning!
Jag borde lära mig att be om att få lite betänketid innan jag svarar. Och svarar jag ja ändå, så har jag i alla fall hunnit tänka över det en extra gång.
Jag har egentligen inga problem med att hålla t.ex. presentationer och föredrag om jag bara vet vad jag pratar om.
Det som gör att jag tvekar i detta fallet beror främst på att det spelas in och ska läggas ut på intranätet, alltså det finns kvar där för "evigt". Och så känner jag att jag inte har helt hundra koll på detta område som jag ska prata om.
Jag tror att jag vet varför jag blev utsedd av min chef. Jag representerar ett område som vi hoppas kunna profilera oss inom, plus att jag är ung (yngst av mina arbetskamrater i alla fall) och tjej.
Lite tänker jag som Maria, att det är ett sätt att jobba på mitt eget varumärke. Så även om jag känner mig lite osäker tänker jag göra det.
Skicka en kommentar