När jag läste Elsas inlägg nedan om en kvinnlig tränare för ett herrlag i idrott kom jag att tänka på herrlandslaget i innebandy och deras förra förbundskapten Kristina Landgren-Carestam. Hon blev år 2004 den första kvinna som blev förbundskapten för ett herrlandslag i en lagidrott.Efter att ha googlat henne hittade jag en väldigt intressant artikel om kvinnliga idrottsledare och Landgren-Carestams åsikter i frågan. Hon säger att bristen på tjejer i ledande positioner i idrottsvärlden till stor del beror på deras bristande självförtroende och avsaknad av mod.
- Jag tror inte att det är svårare för en tjej att bli idrottsledare än för en kille, men vi tjejer har alldeles för dåligt självförtroende.
Hennes ord fick mig att reflektera över bristen på kvinnliga ledare i näringslivet, är det så enkelt som att kvinnor saknar självförtroende och mod? Då borde väl lösningen på problemet vara att arbeta för att kvinnor ska förbättra dessa egenskaper? Är det så enkelt?
Eller kanske ännu mer intressant, håller du med?
Du kan läsa hela artikeln här.
6 kommentarer:
Jag tror nog att det kan ligga en liten sanning i det. Det är så supermånga tjejer som förminskar sig själva och som inte har fått lära sig att stå för vad de kan. Istället hjälper de ofta männen i sin närhet och stöttar dem...
Jag har aldrig ljugit på en intervju, däremot har jag varit sjukt ärlig och då har ofta intervjuaren själv lagt på lite eftersom en tjej som säger att hon kan prata tyska hjälpligt oftast kan tyska flytande, jag däremot pratar (trots en pappa från österrike) enbart tyska hjälpligt och säger då det. Jag vägrar ta ansvar för de tolkningar som de lägger i mina ord, men så är jag också enligt en hel del en jobbig person som inte passar in i mallen :-)
Jag var för ett antal år sedan på arbetsförmedlingen och pratade för unga tjejer om mitt yrke och varför jag valt det. Syftet var att inspirera och få andra tjejer att välja en teknisk bana.
Den stora skillnaden som jag ser det är att tjejer är lite rädda för teknik och tror att de inte kan, men det kan oftast inte killarna heller, det är därför man utbildar sig.
Om man däremot intalar sig själv (eller att någon annan säger det åt en) att det är omöjligt så kommer man heller aldrig att försöka.
Själv skulle jag aldrig drömma om att ljuga eller försköna mina kunskaper när jag tar på mig nya uppdrag, men istället för att säga nej så ber jag att få återkomma och ser sen till att jag lär mig det som behövs.
NEJ det är INTE så enkelt som att det enbart hänger på mod och självförtroende!!! Det handlar i hög grad om maktstrukturer, normer och attityder. Visst har många kvinnor låg självkänsla och behöver stärka den, men det är bara en del av en komplex problematik där olika faktorer samverkar sinsemellan.
Skit vilken svår fråga. Tror nog att det kan finnas en uns sanning i påståendet. Men jag tror mer på att männen har gaddat ihop sig och ser på kvinnor som jobbiga, bångstyriga som bara ska hålla på. Och därför har sin mansklubb där kvinnor sällan eller aldrig får medlemskap.
Jag tror självförtroendet spelar en stor roll. Sedan finns strukturer, antaganden och inskränkthet som gör det svårare för kvinnor att agera på ett självsäkert sätt, vilket i sin tur kan underminera ett existerande gott självförtroende.
Jag tror visst att självförtroendet är en viktig del i frågan - men inte hela sanningen. Men visst ser jag på en del av mina tjejkompisar/kvinnliga kollegor att de utgår ifrån att det de gör är fel/kommer gå åt skogen. Det gör inte jag, och, tja, det kanske är inbillning - men visst går det lite lättare i tillvaron när man har ett gott självförtroende. Eller när man vet att andra klarat samma sak tidigare, för de dagar när självförtroendet inte är på topp!
Skicka en kommentar