Det är lunch framför datorn idag, så jag glider in hos Wagner, något jag inte unnat mig tid för på länge. Självklart blir jag genast ilsk och engagerad, trots att jag är både hungrig och trött.
Wagner uppehåller sig denna gång (8 september) vid jämställdhet och förklaringar/undanflykter vid rekryteringar. Kvinnor tycks inte ha nedärvt det som behövs nedärvas för att "lyckas" (klättra högt på karriärstegen i det här fallet). Wagner skriver följande:
"Nästan alla säger att de gärna vill ha fler kvinnor på höga poster. Det är till och med en prioriterad fråga för många. Att det inte händer så mycket förklaras gärna med kvinnors blygsamhet. Kvinnorna måste ta för sig: de måste söka jobben. De måste bli lite mer som män. Särskilt de som redan har jobben säger så. Men frågar man dem själva hur de fick sina jobb så inte har de sökt jobbet, inte. De har blivit headhuntade. Det är så det går till på den nivån, säger de. Då börjar man fundera över begåvningsgraden hos dessa personer."
Personligen vet jag många kvinnor som både vill, kan och törs. Och söker jobben. Dessa så kallade argument faller platt för mig. Jag instämmer givetvis även med Wagners mening att kvinnor har utbildningen och kompetensen, det torde vara otvivelaktiga fakta?
Wagner skriver även följande:
"Undanflykten för dagen handlar alltså om egenskaper som skiljer oss åt av biologiska skäl. Det är något vi kvinnor saknar. Testosteron. Det manliga hormonet verkar vara ett mirakelelixir, så kunde man bara buteljera det och injicera i karriärsugna kvinnor så skulle saken vara biff.
Kvinnor är blyga violer, som hellre vill vara hemma med barnen. "
När jag läser om blyga violer blir jag förbryllad såväl som förvånad. Finns det män(niskor) som ännu på fullt allvar tror att det ÄR så? Finns det män(niskor) som på fullt allvar tror att kvinnor inte skulle vilja ha stimulerande arbeten, lockas av ansvar och makt och klara det galant?
Visst, jag vet att det finns sådana men jag begriper verkligen inte hur de är funtade, fostrade och hur de resonerar.
Mycket mer än en gång har jag befunnit mig i situationer där jag och min man suttit på middagar eller fikor med mer eller mindre ytligt bekanta människor och min mans yrke efterfrågas men inte mitt, tillfällen då min mans karriär och framåtsyftande nyfiket undersöks men inte mitt. Min man och jag är lika sugna, lika engagerade, har lika många hedersuppdrag och what not. Min bransch är lika spännande och i stor utveckling precis som hans men ändå är det som om det inte är intressant.
Nu har jag förvisso tänkt - ja, varje gång - att de ointresserade människorna är lika delar dumma som ohyfsade och det står jag fast vid.
Fast visst ökar det min lust till arbete, skapande verksamhet och stordåd ;-) Man måste ju inte vänta på frågan, man kan ju vara så "pompös" att man berättar även för dem som inte är intresserade...
Även om jag då riskerar det Wagner uttrycker så här:
"När man beskriver kvinnor på det här sättet, gör man också kvinnor som faktiskt har lyckats i karriären näst intill onaturliga. De är icke-kvinnor. Nästan män, faktiskt."
tisdag 8 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
22 kommentarer:
Heja Anna, väl skrivet! Du lyckas alltid inspirera :-)
För att förstå måste man tänka i helt andra banor.
Det handlar om arenor för partnerval.
Män vill tävla om kvinnor eller möjligen med kvinnor.
Men inte mot kvinnor.
Även om vi inte vill det så har nog arbetsplatsen till en icke försumbar del funktionen att vara en modern tävlingsarena för sexuellt urval.
Nu är vi ju alla olika. Vissa är mer andra är mindre tävlingsinriktade. (påfågling genom aktivitet och handling)
De mest tävlingsinriktade männen söker naturligtvis upp vissa positioner.
Att i dessa positioner behöva möta kvinnor som motståndare blir liksom helt fel då positionen har funktionen att vinna sexuell status. Kommer det in för många kvinnor blir tävlingsarenan "förstörd" och då tvingas man ju retirera till andra arenor.
Männen upplever således invalda kvinnor som ett "taskspel" eftersom deras statusarena blir förstörd.
Det är nog detta som motståndet i grunden handlar om.
Det har inte ett dugg att göra med att kvinnor skulle vara sämre.
Jag är övertygad: Blir tillräckligt många kvinnor duktiga på en tidigare manlig arena så flyr männen denna arena och försöker uppfinna en ny.
Detta stödjer jag på antropologiska studier som visat att det inte finns en enda kultur på jordklotet där män och kvinnor sysslat med samma saker.
Stöds även av Darwins andra bok om Könsurvalet.
Just nu i denna tidsperiod håller vi på med ett gigantiskt test.
Kan vi skapa en icke könsuppdelad arbetsmarknad utan att kreativiteten (den sexuella påfåglingen) går i botten eller är det istället så att när vi ser tillbaka om 50 år så var det ännu en sk "migration" av arenor för att göra kön.
Grundskolan har dock redan männen förlorat. Vården och läkaryrket, prästyrket och veterinäryrket är på väg i samma resa.
Frågan är vad som händer med ingenjörsyrket.
Vad skall då grabbarna hitta på kan man fråga?
Homo Sapiens är ett tvåkönat däggdjur med en stor hjärna.
Men vi är likt förbaskat underställda både naturlig och sexuell selektion.
Vad händer om arbetet inte får vara en arena för den sexuella selektionen.
Då är ju bara egot (den naturliga selektionen) kvar. Kan den selektionen bygga moderna kulturer och välfärd. Är den naturliga selektionen kreativ eller destruktivt tillbakahållande?
Först svar på Annas intressanta inlägg - svar ja det finns män som tycker så. Jag jobbar ju med 99.99% män och har hört vettiga killar glömma bort sig och säga både det ena och det andra. Det är viktigt att inte vara naiv, men samtidigt får man inte låta detta nedslå en. En av mina närmaste kollegor har sagt att kvinnor inte blir bra chefer för de "blir så hysteriska". Efter 4 år i samma team respekterar han mig mer än många män.
Och så måste jag kommentera Anders intressanta inlägg om orsaken till detta - att det skulle finns en omedveten sexuell agenda. Jag tror det ligger något i detta, även om jag på intet sätt låter mig tro att alla män har dessa djupt rotade instinkter eller att vi inte kan ändra situationen.
Spännande diskussion och tankar!
Tack för era mycket intressanta kommentarer!
Tuva: nej, gud förbjude, är jag inte naiv men jag blir provocerad av gammal mossig syn.
andersbwestin:fast jag undrar VAR det sexuella eller konkurrensen uppstår om man sitter hos någon bekant helt apropå inbjuden på ett glas vin och man bara kretsar kring min makes arbete? Och mannens dit man är bjuden. Varför INTRESSET för de två närvarande kvinnornas yrken inte finns?
Ni begriper - ni som följt mina inlägg - att jag så klart talar om mitt och frågar om andras ändå, jag ser bara inte var konkurrensen kommer in här?
I övrigt instämmer jag i andersbwestins ord: alla domäner dit kvinnor kommer får bevisligen lägre status och lägre lön allteftersom männen retirerar. Så vilken är "lösningen" på detta?
Att anamma 50-talet på nytt? Tillbaka till spisen? Fast för männen denna gång? Vi kvinnor blir inte attraherade av er annars...
;-) :-D :-D
Anna
Du individualiserar det jag skrev.
Jag pratar inte om individer. jag försöker beskriva "evolutionära kraftfält" som "jobbar" på det långsiktigt kollektiva planet.
Du måste filosofera ganska djupt för att fundera över begreppet "status".
Du kan se männens statusbehov (risk och tävling) som en evolutionär kompensation för avsaknaden av en livmoder och icke förmågan att bära ett liv.
Tänk efter. I det primala samhället. Kvinnan var bunden vid graviditet och amning. Mannen måste fylla tiden med annat. Detta skapade konkurrens och naturligt urval av separat manliga egenskaper. Benägenheten till risk, tävling och konkurrens är med största sannolikhet en framväxt evolutionär fitness (egenskap)som på gruppnivå utvecklats i högre grad för mannen än för kvinnan.
Dessa egenskaper skapar naturligtvis olika "existentiella fokus" på gruppnivå när vi studerar könen.
Dessutom är det nog så att "den sexuella selektionen" är ett kraftfält som lever ovan våra huvuden som ett osynligt moln. Vi är helt enkelt fångna i det primära, dvs att fixa avkomma så att de själviska generna överlever.
Jag har aldrig sagt att kvinnorna skall tillbaka till spisen. Jag har bara reflekterat över de kraftfält som ständigt debatteras men som nästan ingen vill förstå eller veta om.
Vad händer om man inte förstår? Man gör naturligtvis felval och stångar pannan blodig. Dessutom så blir man frustrerad och det är ju ganska jobbigt.
andersbwestin: njaa jo man kan ju gräva bak till dinosauriernas tid om man önskar men jag lägger alltid hellre ett strikt person-psykologiskt perspektiv eftersom det intresserar mig långt mer.
Jag begriper det du skriver men jag dryftar gärna uppfostran och det egna vuxna ansvaret i hur man för fram sitt liv och hur man uppför sig mot andra människor! Man hälsar, man svarr på tilltal man är artig och intresserad. Eller?
Du ser att jag jag skojar i mitt spisen-förslag va?!!
:-D
Anna
Det är något lite religiöst över ditt resonemang.
Du hänvisar till dinosaurierna för att "skämta bort det".
Sedan bestämmer du att du inte vill "tro på det" och sedan hänvisar du till uppfostran och det egna vuxna ansvaret.
Problemet är att tillvaron inte fungerar på detta sätt.
Vi ingår i en gigantisk kausal process.
Du kan inte förhandla bort könsurvalet. Däremot kan vi med kunskap skapa ett samhälle där "alla får plats".
Jag tror mer på att satsa pengar på att kvinnor "skapar nytt" än att de krigar mot det som mannen tidigare skapat.
Då får vi ett mer fullödigt samhälle med en lägre grad av frustrationer. Dvs mindre destruktiva konflikter och mer av positiv kreativitet.
I nästa skede av "genusfrågan" hoppas jag att människan förstått detta.
En del kvinnor har förstått detta av bara farten (utan att läsa evolutionslära) och säger "å dessa karlar" och samtidigt kör dom sitt eget race. Och trivs med livet som fisken i vattnet.
Som tur är är jag gift med en sådan dam. Hon är lyckligare än vad jag är. Blir det konflikter på jobbet så åker hon slalom mellan "alla dessa karlar" som hon ju vet ingår i det stora spelet.
Det handlar om att förstå och försöka välja ett liv som gör att man inte ständigt går tungsint och kriga med alla manliga väderkvarnar.
andersbwestin: om du träffade mig skulle "tungsint" eller "stångande" vara det sista begrepp som slog dig. Det vågar jag garantera.
Jag lägger noll energi på att stånga mig blodig (noll energi åt allt som är negativt) och ägnar min kraft åt sådant jag anser viktigt och sådant som roar mig och är till gagn för mig, de mina och de jag arbetar för (=samhället).
Jag älskar livet, gläder mig åt fågelsång, stjärnklara nätter, en kopp hett kaffe och ett tänt ljus. Det är sådant jag mår bra av och älskar.
Jag älskar livet och lever det.
Dock muntras jag upp en grå dag av ett spännande tankeutbyte och skojar inte bort något - är bara på ett strålande humör, liksom jag oftast är :-)
Kanske uttrycker jag mig så du uppfattade att jag "viftade bort" dina ord, det kan jag försäkra att jag inte gör, de stannar kvar.
Jag kan också försäkra att manliga väderkvarnar alls inte stör mig, jag släpper inte in dem i mitt psyke.
(men mina smileysar får du leva med alltså!)
En sak till: religiöst?
Anna
Det svåra med dig är att du individualiserar medan jag försöker förklara i ett kollektivt långsiktigt perspektiv.
Vi har helt olika ingångar i frågan.
Jag vet ju självklart inte hur du är i det dagliga livet. Du är kanske en glad lax. Men när du skriver på denna blogg så letar du onekligen upp sådana där gränssnitt där du upplever konflikter relativt mans-släktet och som jag då tolkar som frustrationer.
Jag är övertygad att våra arbetsplatser är en väsentlig arena för "att göra kön" och inte enbart arenor för att tjäna pengar/skaffa föda och få utlopp för våra icke sexuella behov.
(OBS! I detta sammanhang betyder sexuella behov inte alls detsamma som sex i allmänhet utan enbart "sexuell påfåglingsstatus" på den eviga kollektiva partnervalsarenan.)
Det är på denna arena som männen behöver hög ekonomisk intäkt för att vinna fördelar när kvinnorna letar efter en partner.
Dvs, den dag då kvinnor automatiskt / konsekvent väljer män som tjänar mindre än de själva, då har vi erhållit ett ekonomisk matriarkat där männen inte kommer att sträva efter hög inkomst.
Så egentligen är det kvinnan som kollektiv som har makten över ekonomins inverkan och styrverktyg över "partnervalsarenan".
Den egentliga makten över livet ligger i hög grad hos kvinnan.
Det andra är bara Teater. Dvs mannens Teater för att få något slags värde.
Det du! Det hade du inte tänkt på !
:)
PS!
Med religiöst menar jag sådant som inte följer lagen om "orsak och verkan". Dvs metafysik.
DS!
Nu ska jag bara säga tre saker till:
1. Jag valde en man som tjänade mindre än jag. Fakta, varken mer eller mindre.
2. Jag väljar i princip alltid individ-planet då det är där mitt stora intresse alltid legat. Även om sådana som du (och min man) är mycket spännande att lyssna till när ni funderar kring ett större sammanhang. Väl värt att fundera över.
3. OJ, vad kul det vore med en bloggträff. Vilka debatter vi kunde ha!
Tack för en god debatt andersbwestin!
Tack själv Anna.
Du skapar roliga ämnen med din blick.
MVH
PS! Min fru blir lite trött på mina analyser. Kan faktiskt bli lite tröttsamt även för mig själv när det ständigt snurrar runt. Förr konstruerade jag högtalare men det tröttnade jag på för 10 år sedan.
DS
Jag tänkte lite på det du skrev Anna, om intresset för era mäns jobb. Jag tror att det grundar sig i att ni som par bedöms av deras status... hur många av er kan rabbla upp vad era kompisars mammor hade för jobb när ni var små (av de som hade jobb). Inte jag.
Men mina bästa kompisars pappor var polis, målare och polis (igen faktiskt). Sen jobbade deras mammor men vad de gjorde har jag ingen aning om... (hemskt)
Däremot vet jag vem av dem som var bäst på att laga mat :-)
Jag skulle vara intresserad av att läsa de där antropologiska studierna du hänvisar till Anders, återkom vänligen med författarnas namn och var de har publicerats.
Sara
Jag skall leta. Jag tror bestämt att jag läst det vid flera tillfällen i olika böcker.
Spontant tror jag att du kan hitta detta i denna bok:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9157803439
och troligen i denna:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9187852454
Men minnet kan svikta eller blanda samman. Jag sitter inte direkt med en litteraturlista i handen och mitt läsande i antropologi / humanetologi / evolution är inte ett yrke utan en hobby så jag lägger inte alla littera på minnet som en yrkesakademiker inom ämnet behöver göra.
Kanske kan du söka på nätet eller fråga en antropolog insatt i jordklotets långa historia och olika kulturer om du inte vill tro på det jag läst.
Sara
Jag kom på en vinkling.
Att det varit på detta sätt i alla mänskliga kulturer, dvs att män och kvinnor har haft uppdelade arenor är ju inget bevis för att det skall vara så i framtiden.
Däremot kan det antagligen fungera som ett underlag att reflektera över.
Varför?
Dessutom fungera som en indikation till varför vi har den rådande genusdebatten och de komplikationer som ni skriver om på Er blogg.
Jag påstår att vi i detta moderna multivalsamhälle har hamnat i en nytt dilemma.
Vi har hamnat i en situation där konkurrensen mellan naturlig selektion (egot och det kortsiktiga) och sexuell selektion (påfågling för avkomman) är starkare än vad den någonsin varit.
Hela eran blogg och dess innehåll är en tydlig indikation om detta.
Många av er slits verkligen mellan Er karriär och Er avkomma.
Vad skall prioriteras?
Jaget eller avkomman.
Dvs naturlig selektion eller sexuell selektion för att hårddra en del.
Kanske känner kvinnor av detta dilemma starkare än män.
Därav alla frustrationer.
Hur tusan skall vi leva våra liv?
Höger eller vänster upp eller ned?
Hur fungerar det i arabvärlden när inte kvinnorna finns ute i samhället att påfågla sig för?
Linda R
Hur denna kultur har fungerat är väl uppenbart.
Mycket destruktiv återvändsgränd vad gäller samhällsutveclingen.
Välståndet är lågt. Männen håller ned kvinnorna och behöver därför inte påfågla sig speciellt mycket med kreativitet och nyskapande.
Kan det vara detta som burkan har som funktion. Att männen skall få vara lata?
Tiden står still.
Nu har ju vissa arabländer fuskat tack vare de sanslösa oljefyndigheterna.
Detta är en intressant fråga. Det verkar vara en smal tråd att balansera på om man skall kunna skapa välfärdskulturer.
En blandning av lutheranska reglementen i kombination med en reglerad sexualitet. Dvs inget polyamoröst bonobosamhälle utan en lagom reglerad sexarena som tvingar männen att påfågla med hårt arbete och entreprenörskap.
Nu skall ju alla bli entreprenörer så vi får väl se hur detta går.
Någonstans måste man väl tänka på Hansson De Wolf Uniteds gamla låt:
"Vart kommer barnen in"
Ekvationen är inte lätt och friktionsfri.
Wow vilken intressant diskussion!!
Jag har också läst en del evolutionsteori (från ingenjörens vinkel, t ex Richard Dawkins). En ytterst viktig poäng är att vår biologi skapat förutsättningar där kvinnan/honan väljer i det naturliga urvalet. Detta ger hopp! Hur dagens kvinnor väljer partner påverkar alltså morgondagens blivande fädrar/kollegor. Det ger också kvinnan/honan en otrolig makt över framtiden (välj jämlika män!). Kanske är det detta faktum som lett till att vissa kulturer försökt trycka ner och begränsa sina kvinnor?
Kvinnor ska inte behöva skapa en ny arena eller bygga upp ngt nytt, men måste anpassa sitt ledarskap till den manliga arenan för att överleva där. Med det menar jag självklart inte att kvinnor ska bli män.
Vi står inför ett skifte - den gamla familjekonstellationen håller inte, den nya har ännu inte sett dagens ljus. Jag hoppas våra barn tittar tillbaka på oss och gapskrattar, att de ifrågasätter vårt sätt att leva och våra värderinger, att de ser det omöjliga att bara förändra en del av ekvationen - för nej då går den inte ihop.
PS Anna, jag hoppas du inte missförstod mig, jag tycker inte du är naiv på ngt sätt och blir också ytterst provocerad!
Jag blir alltid otroligt irriterad på alla som antar att min sambo a) har främsta karriären och b) tjänar mest/är hushållets brödvinnare nr 1. Vaddå? Bara för att han är man?
Mitt ego får kolik och det börjar brinna i mig att skriva på näsan på de som gjort dessa antaganden att det minsann är jag som tjänar mest och har "högsta" yrkesmässiga positionen. Varför reagerar jag så? Jo för att det är så KORKAT att automatiskt anta att män är karriärister och höginkomsttagare. Blä.
Jag känner mig skyldig att vända den tusenåriga traditionen och vårt typiskt traditionellt omoderna tänkande kring karriär, löner och jobb. Det är som om dessa bakåtsträvande antagandena är en av de många många faktorer som så ofta bidrar till att kvinnolöner och kvinnors karriärer halkar efter? Och det måste kväsas/omvändas/kureras!
Och nu läste jag de övriga kommentarerna - mycket hög nivå och mycket intressant läsning! :-)
en annan: underbart engagemang!!!!
:-D
Tuva: kära du, inte tror jag att du anser mig vara naiv. Ingen fara på taket alls.
Skicka en kommentar