I
enkäten har vi hittills fått en massa bra tips om vad ni läsare vill att vi ska skriva om, och en av de sakerna är vägen till ledarskap. Då kanske det passar bra att berätta att jag just fått min första ledarroll!
I min organisation finns det mängder av duktiga medarbetare. Att få en första ledarroll är svårt; för vid varje rekrytering tittar rekryterande chef efter vilken ledarskapserfarenhet kandidaten har. Nu brinner jag för ledarskap, och vill utvecklas inom det området, men hur utvecklas man, om man aldrig får chansen att skaffa sig erfarenheten? Många kallar detta för glastak.
För mig har vägen mot ledarskap varit ganska fokuserad de senaste två-tre åren. Jag har funderat väldigt mycket på vad ledarskap betyder för mig, samtidigt som jag har byggt kompetens i de områden som jag jag saknade:
Först och främst har jag haft förmånen att gå en fantastisk ledarskapsutbildning, som gav mig många nya perspektiv och insikter. Dessutom har jag haft en coach, som är min största förebild inom ledarskap. Hon har varit ovärdelig! Jag har även läst böcker, och inte minst tränat genom projektledning (min kärnkompetens) och coaching av andra medarbetare.
Jag har också sökt mig från en ekonomiavdelning (där jag tog på mig projektledning för att komma ifrån siffrorna, närmare männsikorna - här såg jag också till att certifiera mig inom projektledning), via operations (som projektledare, men byggde på med kompetens inom HR och Operational Excellence), ut till en projektledaravdelning (där jag närmade mig säljkanalerna för att 'klä på mig' med kunskap om kund, marknad, och försäljning).

Fyren. I boken jag nyss tipsade om en symbol på att fokusera på sina mål. Bilden lånad från FlickR.
Nåväl. Förberedelser i all ära, men sedan måste ju rätt roll dyka upp också!
Jag har sökt ledarroller tidigare, men alltid i tävlan med andra duktiga medarbetare som redan har ledarskapserfarenhet. Flera ambitiösa kollegor har också beklagat sig för mig om hur de sökt tjänst efter tjänst men bara fått nej.
Därför började jag hålla ögonen öppna efter vikariat. Jag menar att vikariat är ett bra sätt att få erfarenhet på, samtidigt som den rekryterande chefen inte tar en lika stor risk som vid en permanent tillsättning. Gör man sedan bara ett bra jobb, ger sig nästa tjänst nog tillkänna när det är dags!
Jag hittade alltså ett mamma-vikariat och sökte det härom veckan. Allt gick väldigt snabbt, och idag (läs: tisdag) blev jag erbjuden jobbet!
Nu kliver jag alltså in i en roll med ledarskap, kombinerat med dagligt, praktiskt arbete med att stödja säljkanalerna, varigenom jag kommer att få ännu en pusselbit i min kompetenspalett även utanför ledarskapet.
Jag ser nu fram emot mitt blivande jobb som en spännande utmaning, där jag ska få göra det jag helst av allt vill - varje dag!

6 kommentarer:
Vad spännande - stort grattis! Jag har själv jobbat otroligt fokuserat de senaste åren för att nå min mål, och när det hände - snabbare än jag väntat mig - så tappade jag till min förvåning en del av drivet och motivationen. Nu börjar jag undra om jag någonsin blir hungrig igen? Men när jag läser din berättelse så känner jag att det kommer! Fast man kanske får leva på gamla meriter ett litet tag först...:-))
Lycka till i din nya roll!
HÄRLIGT!!!!!! Hurra och grattis :-D
Tack båda! :-)
JMElena: Jag känner igen det du skriver. De flesta mål jag har nått i livet har i efterhand känts lite som "jaha, ja, det var väl inte så svårt ändå!".
Men just det här "målet" är långt ifrån nått; att få rollen är bara starten :)
Att tappa drivet kanske bara är bra ibland, förresten. Då hinner man landa, vila lite, och påminna sig själv om att njuta av vad man har åstadkommit! Eller som du skriver: "leva på gamla bedrifter". Drivet kommer nog när det dyker upp ett nytt mål som är värt din energi ;-)
Stort grattis!
/Cicci
Jag blir imponerad av din målmedvetenhet, kul att höra att du verkligen vet vad du vill och vad du behöver göra för att nå dit.
Lycka till!
Cicci och Elsa; tackar igen! :-)
Exakt vad jag har velat göra har inte varit tydligt hela tiden; det har snarare växt fram.
Men att det var *människor* jag ville jobba med har jag vetat sedan jag som 17-åring övergav veterinärtankarna av den orsaken!
Och alla val jag sedan har gjort, har hjälpt mig komma närmare en förståelse av vad jag brinner för och vill göra.
Skicka en kommentar