Skrattar gör jag förstås eftersom hon parodierar på den där frasen som fick vårt nätverk att flytta på sig och vara "bara för oss själva", nämligen frasen:
"Varför skaffa barn om man inte tänker vara med dem" (OBS! endast riktat till dem utan hängande könsorgan).
Mitt svar på den frågan var, liksom det ännu är, att jag skaffar barn för att skapa en ny individ, för att få vara en god förebild för en ny vuxen och - ja - jag tycker jag är en god förebild som satsar framåt, gör saker på dagarna som jag tycker är väldigt viktiga och som jag tror förändrar något i samhället.
Åter till det andra temat på Wollins blogg idag: högläsning. Det är en av de viktigaste saker du kan göra för ditt barn, för språk, intelligens, snabbtänkthet med mera. Det är en av de många saker jag i mitt yrke verkar för och just tycker är viktiga nog att satsa mina jobbtimmar på.
Självklart har jag läst högt för mina söner varje dag och gör så än.
Självklart har jag läst högt för mina söner varje dag och gör så än.
6 kommentarer:
Ååå, att läsa med barnen är ju bland det mysigaste som finns. Vi avslutar varje dag tillsammans i vår "myshörna" och läser en, två eller tre böcker (beroende på hur mycket klockan är!) Våra barn har mängder av böcker som de väljer mellan varje kväll. Det är underbart! (Och fler böcker lär det bli nu när rean snart drar igång!)
Innan min son ens var född fick jag kommentaren om att " Man skaffar ju inte barn för att lämna bort dem" när jag sa att vi planerar dagisstart vid 18 mån...
Suck. Orkar man ens svara på det liksom.
Högläsning ser jag verkligen fram emot. Pyret är för litet för det nu, men sedan, mys.
Jenny,
Skaffa barn for att lamna bort dom gjor man minsann inte!
18 manader ar aldelles for tidigt for en liten att fa nya roliga intryck, traffa kompisar, leka i grupp och lara kanna andra vuxna.
Nej det ar bast att halla dom hemma med mamma tills dom ar mogna och trygga individer. Runt 18 ar eller sa ;-)
Att läsa för och med sitt barn är ju fantastiskt, inte minst för alla sköna samtal som uppstår där och då och aldrig annars. Inte berättar en sexåring om sin nya kärlek från fritids när man frågar "vad har du gjort idag då?" (då minns dom inte). Men när man läser om tjejtjusaren Sune - då kommer avslöjanden på löpande band!
Åhhh, det är verkligen det bästa jag vet och något jag såg fram emot enormt (har alltid läst mycket själv och min mamma läste mycket för oss när vi var små) när jag var gravid med vårt första barn. Jag skaffade sonens första bok (Muu säger kon - samma författare som gör Miffy) och satte i gång när sonen var sex månader. Han älskade bilderna och satt i mitt knä och lyssnade. Sen har det bara fortsatt och det är något av det bästa vi vet båda två - att krypa upp någonstans och så läser vi minst en bok.
Man kan läsa för de små från det de föds. Man ser på Yttepytte-ramsstunderna (bebissagor/musig/rytm) på biblioteken hur bebisar svarar på denna typ av läsande med ramsor och rim. Jag började väl läsa ordentligt för J när han var tre månader och då "Knacka på" ex.vis.
Just "Knacka på" är en kanonbra bok att fånga lite yngre barn med och runt 6 månader-1 år är den verkligen toppen!
J är en riktig läsare nu och har ett välutvecklat språk, så visst är det viktigt (och mysigt!).
Skicka en kommentar