fredag 11 juni 2010

Arbetsgivare väljer bort småbarnsföräldrar

SCB har gjort en undersökning som visar att arbetsgivare är skeptiska till att anställa småbarnsföräldrar enligt Aftonbladet i dag. Mycket märkligt kan man tycka och dinosaurievarning helt klart.

Sommarpratare att "inte missa"!

Jag fick, av snäll medarbetare, en utskriven lista på sommarens sommarpratare och kunde genast ringa in tre som jag inte tänker missa, vad gäller de ämnen vi avhandlar här i bloggen:

5 juli: hjältinnan och inspiratören: Anna Carrfors Bråkenhielm
6 juli: Nicklas Lundblad, samhällspolitisk rådgivare, Google
24 juli: Percy Barnevik

Dem ska jag försöka passa och annars går det ju alldeles utmärkt att lyssna i efterhand!

Vilka vill du tipsa mig om? Det lär finnas fler guldkorn i den digra listan...

torsdag 10 juni 2010

Tre hattar!

Just nu har jag tre hattar på jobbet:

En "gammal" roll där jag ska avsluta en Lean-ackreditering de närmaste veckorna; nya uppdraget som ska lämnas över till någon (ännu icke identifierad person) och nya rollen där jag ska ta över en grupp under min kollegas mammaledighet (som började tidigare än väntat på grund av sjukskrivning).




Jag försöker hinna med genom att prioritera det viktigaste. I nya jobbet prioriterar jag veckovisa teammöten med gruppen (som är väldigt självgående och tyckte att varannan vecka skulle vara nog) och ledningsgruppsarbetet (för att komma in i hur den fungerar och tillvarata mitt teams intressen i till exempel budgetarbetet).

I gamla rollen har jag redan lämnat över det mesta; men ackrediteringen ska 'banne mig' bli klar!

Resten av tiden lägger jag på integrationsprojektet, där det brinner lite mer i knutarna, med tighta deadlines och såväl interna som externa intressenter.

Alla tre delarna känns fortfarande väldigt roliga, och jag lyckas ta mig tid för mig själv nu och då på vardagskvällarna, och håller de flesta helger (nåja, efter lördag lunch i alla fall) tomma från jobb. Så just nu sitter jag i en riktig guldsits!

Ny chef = sjunkande båt

Vi fick nyligen en ny förvaltningschef på jobbet. Den tidigare gick i pension efter många år. Jag arbetar på ett relativt litet kansli som krympt mycket under den senaste mandatperioden, vilket fått till följd att många har fått för mycket att göra vilket har lett till sämre stämning bland oss kollegor. Inför den nya chefens tillträdande och framförallt nu sedan han tillträtt har det blivit aktivitet bland många av mina kollegor. Många ska markera revir och framförallt en kollega som blivit av med många av de uppgifter hon helst vill arbeta med har börjat snegla på mina arbetsuppgifter och försöker i små portioner ta sig in på "mina" områden. Hon har gjort försök även tidigare men effektivt hindrats av vår gamle chef men nu ser hon sin chans. Hon har även tidigare sökt den tjänst jag nyligen fått men utan att få den.

Jag som oftast på jobbet är en person som försöker undvika konflikter och söka andra vägar ur dem fick redan andra veckan som vår nya chef var på plats nog och markerade vad som är mina arbetsuppgifter och att jag inte vill ha med henne på mina möten om vi inte har punkter med på dagordningen som berör henne. Hon vill sitta med för att "omvärldsbevaka" och se vilka ärenden hon kan lägga beslag på (min tolkning). Det känns som att vi befinner oss mitt i Firo-teorin, vi kollegor som under den förra chefen åtminstone satt i båten en bit ut till havs har nu backat tillbaka till kajen och de flesta av oss är i land.

Nu känns det trögt och segt på jobbet och all den arbetsglädje jag så länge känt för min nya tjänst har påverkats negativt av hela den här soppan. Min kollega gick dessutom in till den nya chefen och stod där en halvtimme och gnällde över min inställning i frågan. Trots hennes tilltag gav den nya chefen mig rätt men det har ändå gett mig en besk eftersmak. Jag är osäker på om det var taktiskt smart att markera revir så starkt av mig och ge vår nya chef en skev bild av mig så tidigt. Suck. Förmodligen känner jag också så här eftersom jag ständigt gör allt för att undvika konflikter, på jobbet.

Emma

Pappa påverkar

Jag läste den här artikel i Ny Teknik och ja, det stämmer faktiskt för mig också.
När det var dags att välja gymnasieinriktning var helt säker på att jag skulle läsa något mer traditionellt kvinnligt, som humanistisk linje och sen fortsätta plugga språk.
Varför? Jag, har faktiskt ingen aning, för det var inte så att jag var särskilt intresserad av språk.
Syokonsulenten tyckte att jag skulle läsa ekonomisk, för jag hade ju ändå fallenhet för matematik.
Mina favoritämnen var fysik och matte, och det var också där jag hade mina bästa betyg.
Min pappa är gymnasieingenjör, och han tyckte att jag skulle satsa på teknisk linje.
Så bara veckan innan valet skulle göras, ändrade jag riktning totalt och så blev det teknisk linje i stället. Ett val jag aldrig ångrat, och jag kände direkt att det var det här som passade mig.
Och till slut blev det en civilingenjörexamen, och allt tack vare att min pappa hjälpte mig att välja det som passade mig bäst.



måndag 7 juni 2010

Gör chefen eller kollegor bort sig på sommarfesten?


Det här tänkte jag blogga om redan i julas, angående julfester med företaget.

Chefen som går överstyr på festen med kollegorna.

Då fick jag nämligen höra en historia som fick nackhåren att resa sig. En kompis råkade ut för en högst oprofessionell medarbetare i ledande befattning. Jag minns inte de exakta detaljerna men det var långt ifrån ett värdigt beteende.

Tittar din kollega eller chef också för djupt i glaset när ni har sammankomster med företaget?

Kvinnan som är chef för Nationella Insatsstyrkan


Nya chefen för Sveriges elitpoliser är kvinna och hon heter Marie Jarnérus.
Jag läser och inspireraras så det kryper i armarna, om henne i di.se!

Ingen kvinna har någonsin arbetat i Nationella Insatsstyrkan och Marie är första kvinnan som innehar den chefsposten. Hon är även en av de kvinnor som gick tillbaka till yttre tjänst (arbetade då som "fotfolk" i bil) även efter att hon fått barn och hon funderade aldrig över saken.

Något hon har funderat över är just den uppståndelse det väcker att hon är kvinna och fått den tjänst hon fått. Jag instämmer i att det inte borde vara på det viset att det väcker uppståndelse men samtidigt vill jag lyfta fram det eftersom det, dessvärre, är unikt.

Sådant mod och sådant driv och en sådan målmedvetenhet måste lyftas fram och upp, för vi behöver se det, läsa om det och engageras/inspireras av det!

Grattis till nya jobbet Marie Jarnérus, så otroligt häftigt och roligt!

Vad koolt och spännande att arbeta som polis - hade jag varit nödsakad att byta yrke nu (och haft möjlighet därtill!) hade jag utan en sekunds tvekan valt polisyrket. Någon mer som känner så? :-)

Bild lånad på di.se

söndag 6 juni 2010

Sveriges nationaldag

I dag firar vi Sveriges nationaldag, någon firar mycket och en del firar ingenting. Som invandrad norrman möter jag ibland en känsla av mindervärdighet i frågan om nationaldagsfirandet. Många jämför med Norges nationaldag som firas på ett annat sätt. Personligen tycker inte jag man ska jämföra, då land har olika historia och bakgrund. Inte tror väl någon att Norges firande uppstod på några år ? Att skapa traditioner tar tid, lång tid.

Jag tycker som invandrare att Sverige har mycket att fira i dag, den vackra naturen, jämställdhetsarbetet, föräldraförsäkringen, ordet "lagom" och skötsamheten är värt att fira. Hur än man väljer så ska man skapa sitt eget firande, inte snegla på andra. I dag har Sverige visat sig från sin absolut finaste sida här jag bor, med sol, grönska och vajande flaggor.

Vad jag vill med detta inlägg ? Inget annat än att säga gratulerar med dagen Sverige !



Intressant forskning om mellanschefens roll

Jag hittade denna artikel i norska Aftenposten om en avhandling kring mellanchefens roll och makt. Avhandlingen hävdar att mellanchefen är viktig i en organisation för att ledningen ska få ut sina strategier till alla anställda, och att mellancheferna har mer makt än de inser själva.

Aspekter på ledarskap, ur Mandelas synvinkel


Jag läser just nu boken
”Mandelas arv: 15 lektioner om kärlek, livet och ledarskap” av Richard Stengel. Jag har endast hunnit läsa en tredjedel och kan alltså ej utvärdera den än.
Några starka tankar finns dock att avrapportera så långt:

Mandela skriver i förordet:
”I Afrika finns ett begrepp som kallas ubuntu – en djup känsla av att man finns som människa bara genom andra människor; att om vi åstadkommer något här i världen, är det lika mycket tack vare andras arbete och insatser som vår egen förtjänst.”

Det tycker jag summerar en svensk hållning inför ledarskap också såväl som att det är något man aldrig får glömma som ledare. Du kan aldrig röra dig framåt om du inte har medarbetarna med dig i den rörelsen.

Bokens författare skriver:
”Han har en enorm förmåga att charma sin omgivning och är förvissad om att hans charm på ett eller annat sätt kommer att vinna. Han är uppmärksam, artig, älskvärd och – för att använda ett ord som han skulle avsky – förförisk. Och han bemödar sig.”

Här tycker jag författaren sätter fingret på något väsentligt då han talar om vikten av att bemöda sig. Det är det vi refererat till som ”det lilla extra” här i bloggen. Det tror jag personligen gör en väsentlig skillnad i all slags framgång.

Mandela själv talar tydligen ofta om något jag själv brukar återkomma till här i bloggen: mod. Han konstaterar att mod är viktigt för en ledare (och för alla människor). Han slår i boken fast den springande punkten i själva begreppet ”mod”: det är inte avsaknad av rädsla (tvärtom!) det är att göra något trots att man är rädd.

Jag avslutar med ett citat av Mandela, från boken, som beskriver den typ av ledarskap Mandela arbetar med, det exemplifieras av ko-vallning (som Mandela sysslat med som ung):
”När man vill att djuren ska gå åt ett visst håll så ställer man sig bakom dem med en käpp, och sedan sedan ser man till att några av de klokaste djuren går upp i täten och rör sig åt det håll dit man vill att de ska gå. Resten av hjorden följer efter de där djuren som är mer framåt, fast i själva verket styr man dem bakifrån…” ”… Det är så en ledare bör sköta sitt jobb.”

Att arbeta som ledare tycker jag är otroligt roligt och ständigt utmanande och som ren bonus får man hela tiden arbeta högst aktivt med sig själv (både i ledarutveckling och i sitt eget varande i vardagen)!

Vilka erfarenheter av ledarskap har du och vilka iakttagelser har du gjort?

(bilden lånad på Adlibris)