söndag 9 augusti 2009

Fullfjädrad förhandlare?

Med en underbart verbal trotsig snart 3-åring hemma så har jag börjat undra om vi föds som fullfjädrade förhandlare och uppfostran och förväntningar från omgivningen gör att vi tonar ner oss.

Min son kan redan en massa trix tex.
- han struntar helt plötsligt i det senaste argumentet och fortsätter där diskussioner var nyss
- han kommer med påstående som inte går att slå hål på mitt i diskussionen.... "mamma bilen är röd"
- en vanlig kommentar "-ja mamma, snart ska jag göra det"
- han upprepar lugnt och sansat med en dåres envishet sitt budskap "mamma vi ska leka nu"
- sen verkar han aldrig se det som att han förlorar och då är han ju inte rädd för att mista något heller. Då är det ju lätt att sikta högt.

Jag kommer att komma tillbaka efter den här föräldraledigheten som en superförhandlare, om jag nu inte för ofta trumfar mitt, "jag är mamma-jag bestämmer"-kort men den risken är nog ganska liten för då skulle jag ju missa alla underbara argument :-)

Inga kommentarer: