fredag 1 maj 2009

En utmaning

Jag har förmånen att gå ett fantastiskt utvecklingsprogram inom vår koncern. Som en del av det, har jag nyligen gått en kurs i faciliterande ledarskap (facilitative leadership). Ni kanske minns inlägget jag skrev om frågors kraft efter första delen i kursen, eller uppföljningsinlägget som kom strax före jul? För någon månad sedan avslutade vi kursen med fyra intensiva dagar.

Nu är utmaningen att träna. Använda lärdomarna. Påminna sig om metoderna. Så varför inte passa på att skriva om dem här?

Faciliterande ledarskap bygger på en rad antaganden och läser man bara om metoden kan det låta som en utopi, eller naivitet. Fascineras man tillräckligt av ämnet för att fundera lite längre och skapa sig en egen förståelse av betydelsen, tycker i alla fall jag att en ny värld öppnas. De stunder jag lyckas med att omvandla teorin till praktik har också varit aha-upplevelser och jag vill absolut lära mig mer.

Det vore roligt med lite diskussion här till att börja med; hur ser ni på ledarskap? Vilka egenskaper är viktiga för en ledare? Och kan man vara ledare utan att ha personalansvar? Jag vill höra era åsikter!

6 kommentarer:

Basilika sa...

Hej,
jag funderade kring det har amnet fran ett lite annat perspektiv (varfor 70-talisterna inte verkar vilja ta chefpositioner - efter en artikel i SvD) i januari:
http://basilika.blogspot.com/2009/01/karriar-och-ledarskap.html

Maria sa...

Basilika - kanonbra inlägg! Det finns verkligen olika sorters karriär; och vilken som är rätt för var och en är helt individuellt.

Själv känner jag att jag ger lagom mycket just nu. Det har funnits perioder med 100h/v för mig också och man går verkligen sönder på mer än ett sätt om man utsätter sig för det. Nu har jag mycket mer balans än tidigare och är gladare, mer social och förhoppningsvis även bättre på jobbet.

En klok tanke från min coach passar bra in här: Du väljer själv vilka förväntningar som sätts på dig.

Jobbar man 16h/dag börjar andra förvänta sig det, och den leverans som kommer ut av dessa 80 h/v. Då är det mycket svårare att sedan börja gå hem i tid när man fått nog. 10h/dag är fullt tillräckligt i de flesta fall, och det ska inte finnas en kultur där man blir ifrågasatt om man går hem efter 8.

Oj, här har jag mycket att säga :)

Jag gillar verkligen din blogg!

Sara sa...

Hej Maria!
Jag har taggat dina inlägg om faciliterande ledarskap i min blogg - livstid.net - också en nätverksblogg fast med två skribenter. Vi tycks ha samma intresse för livet som helhet medan jag och "min" Maria kanske fokuserar mindre på arbetslivet än ni gör.
För övrigt är jag en chef som jobbar 75% och det verkar alla vara helt nöjda med!

Maria sa...

Hej!

Hur gick salsalektionen? Jag vill också ta itu med dansandet, det är så otroligt skoj; och superbra motion!

Kul att du gillar vår blogg - och extra stolt blir jag så klart att du länkar till just mina inlägg ;)

Att utgå från att människor vill väl, eller er exakt "We hold appreciation,good will & good intent" är en av principerna jag talade om i sista inlägget. Kanske det svåraste av antagandena eftersom man ofta upplever att det är falskt... Men poängen är att man vid de tillfällena ska bli nyfiken istället. Varför upplever jag motsatsen? Kanske är personens välvilja riktad åt ett annat håll än mitt eget, kanske upplevs jag själv som ett hot?

Kan man förstå den andras synsätt går det lättare att ta sig vidare istället för att hamna i en låst och irriterad position.

Ovanstående är med andra ord en del av det jag ska träna på framöver :)

Ha en bra dag!

Sara sa...

Tack för svar, Maria! Nu har jag fyllt på bloggen med ett tro-om-gott-exempel från arbetslivet och den spännande upplösningen av salsaepisoden!

Frida M sa...

Läs dikten av Bob Hansson som finns på den här länken, riktar sig särskilt till chefer.. jag tycker den är underbar!

http://westermanmaria.blogspot.com/2009/05/andas-har-ligger-jag-under.html

För övrigt så avgudar jag min chef, hon är både professionell, mänsklig, varm och klarar både av att delegera och ta obekväma beslut.