söndag 24 maj 2009

Lyssna på din kropp

Jag har precis insett att min kropp fortfarande skyddar mig när det blir för mycket. Tidigare har jag märkt det vid några få tillfällen när det under en längre tid har varit mycket både på jobbet och hemma, jag har helt plötsligt blivit dundersjuk i typ 39 graders feber och med i övrigt diffusa syndrom i några dagar och bara sovit. Sen har jag vaknat upp fylld av energi.

I fredags hände det igen. Efter en vecka med magsjuk 2,5-åring och "mammasjuk" 2-månaders bäbis, lite nattsömn, besök från jobbet och städning inför mina föräldrars besök i helgen så blev jag dundersjuk när de kom. En hel dag sov jag med 39 graders feber och jag gick bara upp ur sängen för att amma. Min mamma fick ta lilltjejen och min pappa och min man sysselsatte 2,5-åringen. Dagen efter vaknade jag pigg och feberfri...
Jag tror helt och fullt på att det var min kropp som passade på att vila när avlastning fanns.

Hur reagerar ni när det blir för mycket?

7 kommentarer:

Sandbarnet sa...

Pappa och jag kom fram til att vi tillhör kategorin människor som inte "kan" bryta ihop. Varför det!?! Antagligen för att vi inte känner att det finns någon där som hade plockat upp spillrorna, att det inte hade varit möjligt att återuppta livet i den form det var igen. Detta kan förstås vara ren inbillning, men visst verkar det som om man är olika avseende vilket "ansvar" man känner.

När det blir för mycket så kan jag soooova elelr möjlgtvis gråta mig fri från stress och besvär. Funkar det med ; )

Eva sa...

Migran!

Far riktigt ordentliga ena som gjor mig sangliggande och som inte gar over forrns jag somnat och vilat ut. Tror ocksa att det ar kroppen som sager ifran nar det ar dags att ta det lugnt.

Malin sa...

Min kropp reagerar alltid på något sätt om jag är för stressad. Migrän, magont, näsblod, svimmar osv. Jag kan aldrig blunda för min stress vilket jag är väldigt glad för.

Karin sa...

Migrän, trötthet och sockersug

En till Anna sa...

När jag stressat för mycket och för länge får jag rejäla sömnstörningar. Får svårt att somna och vaknar mitt i natten med ett ryck och är sedan klarvaken från halv fyra, fyra. Från att normalt sova närmare åtta timmar per natt kan jag gå ner mot två, tre, rätt dåliga, timmar. Att konstant vara trött gör mig sen ännu mer stressad inför själva sömnen och så har jag hamnat i en ond cirkel. I två perioder har jag fått ta insomningstabletter för att komma ur den det. Det funkar, men antagligen bara när stressperioden som utlöste sömnproblemen faktiskt är just en period.

När jag i slutet av min studietid verkligen nosade på den berömda väggen drabbades jag också av helt otroliga koncentrationssvårigheter. Kanske var det en försvarsmekanism: från att ha kunnat plugga i princip 12 timmar i sträck sju dagar i veckan (pluggade dubbelt) kunde jag till slut inte sitta mer än tio minuter åt gången innan jag var tvungen att ta en paus och i princip gå ut och ta en promenad.

På ett sätt är jag tacksam att jag lärde känna min gräns (och mina kreativa försök att intala mig själv och omgivningen att jag visst orkade lite till) medan jag fortfarande studerade. Även om jag absolut inte gör allt rätt idag så vet jag hur min kropp signalerar stress och när jag måste ta signalerna på allvar.

Kattjakten sa...

Jag reagerar precis som du, jag får feber när jag kört slut på mig själv mentalt. Brukar ofta hända att jag får feber dagen efter sista tentan eller något. Annars är det magen, nu är jag så överkänslig att jag bara behöver tänka "oj vad jobbigt" så sätter magkatarren igång. Däremot har jag blivit bättre på att lyssna på min kropp och försöker planera min tid bättre för att undvika att hamna i de där riktigt stressiga situationerna. Och att äta bra och röra på mig lite extra under tentaplugg, det ger mig bättre energi och fokus.

Linda R sa...

Vad skönt ändå att vi är så många som har lärt känna våra kroppar och lyssnar på dem. :-)