Den här hetsen att vara en duktig förälder och hämta först på dagis har jag funderat över länge. Helst ska man lämna sist, hämta först och låta barnen vara hemma tio veckor på sommarlovet och precis alla andra lov också. Och det finns alltid en dagispolis bland föräldrarna som låter alla andra föräldrar veta hur det ska vara eftersom denne gör precis som ovan. Allt annat är fel med stort F.
http://www.expressen.se/kronikorer/1.1695378/ninni-schulman-forsten-till-dagis-vinnerxpressen.se/kronikorer/1.1695378/ninni-schulman-forsten-till-dagis-vinner
Ninni Schulmans krönika i dagens Expressen är klockren tycker jag. Jag önskar verkligen att vi kunde sluta att tävla i föräldrarskap? Undra på att yrkesarbetande föräldrar känner sig stressade. Varför är det så här?
http://www.expressen.se/kronikorer/1.1695378/ninni-schulman-forsten-till-dagis-vinnerxpressen.se/kronikorer/1.1695378/ninni-schulman-forsten-till-dagis-vinner
Ninni Schulmans krönika i dagens Expressen är klockren tycker jag. Jag önskar verkligen att vi kunde sluta att tävla i föräldrarskap? Undra på att yrkesarbetande föräldrar känner sig stressade. Varför är det så här?
16 kommentarer:
har fundeart på samma. Just den pressen och "tävlingen" vi har tom pratat om det en del på jobbet. Bra inlägg.
Jag känner mer stress över den andra tävlingen. Vem som är duktigast på jobbet... Jag förlorar lätt. :(
Jag känner faktiskt inte alls igen mig i just den tävlingn och hets som beskrivs i krönikan, men det är väl ett bra tecken antar jag.
Det du känner är konkurrensen mellan dina hjärncentra. Det drar och sliter. Tävlingen mellan de olika personligheterna pågår.
Men kom ihåg en viktig sak.
I slutändan är det avkommans överlevnad och dennes förmåga till avkomma som räknas.
Allt annat är en virtuell teater.
Jag känner inte alls igen det. Visst finns - i synnerhet på förra förskolan - gott om folk som hämtar mkt tidigt och som har mkt ledighet men jag har aldrig tyckt de talat vitt och brett om det.
Det är ju deras val.
Möjligen har jag inte märkt det för att jag är totalt trygg i våra tider och vår inställning OCH sonens stora trivsel på sin förskola med den fantastiska personlaen och de goda och roliga kompisarna?
Han går långa dagar och älskar det! Han går en kort dag (7h) på fredagar och de är också mysigt och lagom för oss. Vår son längtar dit under semestern, så honom passar hans liv utmärkt.
Jag säger åter att det är förmäten uppblåsning av den egna betydelsen som gör att man tror att ens barn endast kan blomstra i den egna närvaron och inte tillsammans med andra fantastiska människor.
Jag har tyvärr hört en del andra föräldrar som yttrat sådana kommentarer och jag tycker mest att det är en trist inställning. Jag är också trygg i det vi gör, men jag har hört och sett andra föräldrar bli lätt påhoppade för just det här och jag tycker att det är beklämmande.
Jag bor i Frankrike och hade fram tills skolstarten två barn på dagis. Barnen har gått långa dagar på dagis, 7.30 - 18.30, men detta till trots har vi i ett års tid slagit knut på oss själva för att hinna hämta i tid. Vardagen är minst sagt stressig. Förutsättningarna är inte desamma här i Frankrike och vi har därför funderat seriöst på att flytta till Sverige.
Men när man läser sådant här så inser man att stressen är densamma i Sverige. Skillnaden är bara att den kommer ifrån de krav man själv sätter upp och inte från arbetsgivaren.
Nästan varje gång jag hämtar på dagis får jag den glada kommentaren: Jaså det är MAMMA som hämtar idag.
En liten reflektion, hur mår barnen. Vad ger stressen dem? När jag var liten var jag tidigt på dagis och sent hem, samma sak med min syster. (80-talister bägge två) Vi led aldrig av detta.Vi brydde oss inte, att vara själva på dagis/fritids med personalen var roligt, ofta fick man göra saker som ingen annan fick. Vad tjänar barnen på att föräldrarna är stressade och mår dåligt? Vad ger då en extra timme?
Givetvis handlar detta om föräldrarnas egna idel och värderingar. För vilken arbetsgivare vill INTE ha en anställd som gladeligen jobbar och jobbar, inte har fP, går deltid mm.
Vi lever i ett barnfientligt samhälle. Barnen får betala för föräldrarnas stress att räcka till och duga.
Kan deltid för båda föräldrarna vara en lösning? För det kan ju inte ligga på mammornas roll att hamna i jobb/barn diskussion.
Varför ska barnen vara längre dagar på dagis än vi vuxna ?
Ska de betala för våra karriärer/ försörjning ?
Varför är dagis/barnomsorg något så hemskt?
Jag vill självklart tillbringa mycket tid med mina barn, missförstå mig inte. Men jag tänker inte åsidosätta mig själv till den graden att jag blir olycklig,(det vill inte min man heller för den delen) för då tror jag inte att barnen får det bättre på ngt sätt bara för att jag då tillbringar mer tid med dem. Är det inte viktigt att både vuxna och barn mår bra? Om man bara fokuserar på att tillfredställa ett behov som man tror att barnen har vad händer då med den vuxne i längden?
ja, det måste ju handla om en balans, även mellan barnens och de vuxnas behov också. Jag förstår inte heller (om man nu bortser från dåliga dagis, de ska ingen behöva gå på men det är en annan diskussion) varför det klankas ner så febrilt på dagis. Min son går på ett jättebra dagis med engagerad personal och engagerade föräldrar. Han stormtrivs och kan bli riktigt arg om någon av oss hämtar lite tidigare än vi brukar. När jag eller min man hämtar är vi aldrig stressade utan kan i lugn och ro bege oss hemåt eller till parken för att umgås. Vi ser i stället till att inte panikstressa vid spisen genom att ha middagsmaten förberedd. Inte heller sliter vi med vår son från dagis för att åka till mataffären och handla, vilket verkligen skulle stressa livet ur både oss och sonen.
Var och en får väl välja själv efter sina egna möjligheter och det man känner passar sig själv och barnen bäst. Jag har aldrig märkt av någon tävling, kanske pga att jag och min man är såna som vill att våra barn ska ha korta dagar på förskolan. Detta är dels pga att vi märker att de blir väldigt trött av det och självklart dels pga att vi VILL tillbringa mer tid med dem. Detta kan förstås låta som att de som har sina barn långa dagar på förskolan inte vill tillbringa tid med sina barn och till viss del anser jag faktiskt att det är så. Detta gäller de som faktiskt har möjlighet att välja och prioritera, inte ensamstående föräldrar eller låginkomsttagare som verkligen måste få in nog med pengar.
Jag älskar mitt jobb och skulle kunna jobba mycket mer än jag gör men jag anser att barnen är små en så kort tid att det är värt att jobba deltid ett antal år. Min man tycker som tur är likadant och jobbar deltid efter en lång föräldraledighet. Han tror också så mycket på sig själv att han tror att det är möjligt att satsa mer på karriären när barnen blivit lite större. Jag är glad och tacksam att vi har de här möjligheterna och är så privilegierade.
/Marie
Jag kan känna av lite både från andra småbarnsföräldrar och dagispersonal att det ger "pluspoäng" ju mindre man har barnen i dagis, dvs korta dagar och långa lov. Men försöker att inte bry mig om det utan planera våra liv så att det funkar bäst för vår familj - har man tex mkt lite support från familj (finns ingen i närheten från varken min eller makens sida) så har man ju tex ett annat utgångsläge än de som har far- och morföräldrar, syskon etc som kan stötta med hämtning/lämning/barnen kan vara hos på loven etc. Alla familjer är olika, har olika behov etc :-)
Jag bor i UK och har sa ar forutsattningarna annorlunda. Dar ar inget hets om att hamta tidigt eller sa.
Jag har inte ratt till mer an 3 veckors sammanhangande semester (utav mina 5 veckor) sa 9 veckors ledighet ar HELT uteslutet.
IOFS sa hade jag nog inte hallit honom hemma i 9 veckor i vilket fall da han trivs bast nar han har en sin vanliga rutin. Det hade blivit aldelles for uppslitande bade med uppbrott och atergang till dagis med 9 veckors ledighet.
Skicka en kommentar