Häromdagen skrev jag inför min sons studentexamen, som ägde rum i går. Jag skrev hur "jag inte önskar att jag arbetat mindre" som en av de saker jag inte ångrar under hans uppväxt.I går fick jag ytterligare ett kvitto, så, på att jag och min son haft ett gemensamt liv som varit mer än lyckat: studentexamen!
Min son sprang ut ur skolan, stolt, stilig, glad och med goda betyg (trots att hans ansträngningar alltid legat på "minst möjliga motstånd..!) och han har nästa mål i sikte.
Han har under vårterminen fixat både jobb och bostad åt sig och flyttar nu hemifrån när jag och make och liten son drar till Skåne.
En success story, i min bok. Jag vågar låta mina egna vingar sjunka lite och låta honom ta det där nödvändiga klivet ut i vuxenheten och verkligheten. Jag vet att han kan. Han vet att han kan. Nu finns bara Kärlek kvar!
Jag älskar min son och ser fram emot hela vårt gemensamma liv som vi har framför oss, även om vi inte längre kommer att sova under samma tak.
"Parting is such sweet sorrow" och så är det.
Att ens son tar studenten var en upplevelse så mycket större än jag trodde och det som träder fram allra tydligast från dagen var min STOLTHET. Vad stolt jag är över den pojken/mannen!
Hur många av våra läsare här delar min erfarenhet att vara "Mother of the Graduate"?
/ANNA
1 kommentar:
ok ska spana in er =)
Skicka en kommentar