Sjung om studenten

Idag när jag klev av bussen vid jobbet möttes jag av ett gäng studenter i vita mössor. Det fick mig att tänka på min egen student, och räknade snabbt ut att det är 15 år sedan nu. Det kändes som väldigt många år sedan, samtidigt kommer jag så väl ihåg den dagen.

Jag kommer ihåg att det var soligt men ganska kyligt i min tunna sommarklänning. Morgonen började med champangefrukost i en park tillsammans med övriga klasskompisar. Alla var glad och stämningen var på topp. Senare på dagen samlades hela klassen och vi skrev hälsningar i varandras mössor och lovade att hålla kontakten. Sen sprang vi ut tillsammans på den stora trappan och sjöng om studentens lyckliga dagar.
Framtiden kändes ljus och samtidigt väldigt spännande, det var ett helt okänt kapitel i mitt liv som skulle börja. Det enda jag visste var att jag skulle plugga vidare inom naturvetenskap och teknik, men precis vad och om det innebar att jag skulle behöva flytta långt eller stanna ”hemma”, hade jag ingen aning om.

Den dagen när jag stod där bland övriga studenter och sjöng för full hals visste jag inte att jag bara ett par månader senare skulle flytta till andra änden av Sverige, träffa min blivande man och slutligen hamna i en villa strax utanför Göteborg.
Nu sitter jag här ett och ett halvt decenium senare, med en civilingenjörsexamen, tio års arbetslivserfarenhet, gift och är mamma till fantastiska två pojkar. Och livet känns rikigt bra.