Livspusslet handlar om att välja och framförallt att våga välja bort för att känna att vardagen fungerar. Nu är jag personligen inget större fan av att kvinnor väljer bort sitt yrkesliv när barnen kommer. Man kan välja bort annat, är min personliga åsikt.En sak vi har aktivt valt bort är dagis i form av föräldrarkooperativ. På pappret låter det bra - med större insyn och delaktighet i barnens dagisvardag - men jag och min man tycker båda att det känns som en tidsfälla.
När vi flyttade ut från stan, till vårt lilla 60-talsradhus i skärgårdskommunen där vi bor, var vår förstfödda son knappt nio månader gammal. Dagisval var en sak som vi var tvungna att börja fundera kring. Ganska snart insåg vi att det skulle vara omöjligt att få plats på det enda kommunala dagiset som ligger i vårt område. Det flyttar in barnfamiljer hit i en jämn ström och kommunen hade inte hängt med i utvecklingen.
Men det fanns också två föräldrarkooperativ och vi kände oss tvingade att i alla fall undersöka den möjligheten. Vi ställde oss i kö och kryssade i alla tänkbara möjligheter för att inte hamna i knipa när vi behövde en dagisplats. Sen travade vi i väg för att kolla in ett av kooperativen. Där upplystes vi om allt vi skulle behöva göra. Mannen bleknade när han insåg att det här var ännu ett pålägg till alla "måsten" - jourer, städning, matlagning, underhåll, styrelsearbete etc. Herregud, det var som att ha ansvar för ännu ett hus!
Själv kände jag hur jag fick lättare hjärtsnörp av "sektkänslan". Allt var bara "fantastiskt", "underbart" och "aldrig någonsin har vi några problem här". Levererat av två äppelkäcka fröknar och en förälder, som tävlade om att häva ur sig superlativ och klistra sig fast på oss när vi gick runt och tittade. Sådant gör mig lika misstänksam som dålig reklam.
Vi valde i stället att ta plats på en kommunal förskola lite längre bort, i väntan på att få byta till det vi ville ha. Ett år efter sonens inskolning fick vi plats på ett nybyggt dagis i vårt område, som drivs privat av ett litet nystartat företag med en mycket driven tjej i spetsen. I dagarna öppnas dagis nummer två, i en annan del av kommunen eftersom trycket på vår förskola är massivt och många vill flytta sina barn dit.
Är vi nöjda? Absolut! Det är en varm stämning, kompetent och engagerad personal och en fantastisk förskolechef som vi kan haffa på studs om vi vill dryfta något. Någon obehaglig sektkänsla finns inte heller och det föräldrarråd som finns är ett fantastiskt forum som uppskattas av både förskolechefen och oss föräldrar. Naturligtvis uppkommer det problem här också, men hittills har allt sådant lösts på ett mycket bra sätt och i samråd mellan föräldrar, personal och ledning.
Även de andra föräldrarna är lika nöjda och nyligen fick vår förskola högst betyg av alla förskolor i kommunen i en stor kvalitetsundersökning, där vi föräldrar svarat på frågor.
Vi har med andra ord insyn och känner oss delaktiga, men slipper skyffla bort snö på vintern, rycka in när personalen är sjuk och städa.
Hur resonerar ni andra kring olika dagisformer? Och kring tidsfällor i största allmänhet?
8 kommentarer:
Håller fullständigt med!
Som fd föräldrakooperativförälder kan jag skriva under på varje punkt.
Du gillar inte när kvinnor väljer bort sin yrkeskarriär när barnen kommer. Är det bättre att välja bort barnen då eller för det är ju samtidigt det du säger. Och uttrycket "när barnen kommer" som om de bara kom!? Man har ingen skyldighet att skaffa barn, är karriären viktig kanske man helt enkelt ska låta bli att skaffa några!
Fina Matildas mamma: Hur menar du nu? Jag väljer inte bort mina barn - däremot väljer jag bort andra saker, som t ex att ta på mig en massa extra ansvar utöver min familj, mitt jobb och boende. I det här fallet att inte sätta mina barn på ett föräldrarkooperativ. Jag lägger hellre tiden med dem på annat än att städa. Det väljer jag mer än gärna bort till förmån för tid med dem.
Och naturligtvis kommer det inte alltid barn - det är jag fullständigt medveten om. Men jag har ingen skyldighet att ursäkta mig bara för att jag har fått två barn (det ena har en kronisk sjukdom och ett gäng födoämnesallergier, om du mår bättre av att höra det) och att det finns andra som inte kan få barn. Innan jag själv fick barn hade jag ingen aning om jag kunde få barn så jag har inte SKAFFAT dem, som om man köper dem i en affär.
Jag tycker att du missuppfattar det här faktiskt. Tråkigt, men för mig är kärnan att mitt familjeliv och yrkesliv ska fungera i samklang och då finns det saker jag väljer bort. Det var det det här inlägget handlade om.
Vi har inte testat föräldrakooperativ men allt jag hört om det får det att verka som ett nära på ovettigt val - OM man inte älskar att engagera sig och inte har annat att göra med sin tid. Sånt där blir aldrig bra om man inte brinner för det.
Och du har helt rätt i att man enklast får ihop pusslet om man väljer bort saker som stjäl tid, som städning, perfekt trädgård, perfekt hus, perfekt det mesta. :-D Slappna av, häng med barnen, bygg lego, njut. Städa hinner man göra tremiljoner gånger ändå, men inte just idag, inte just nu. :-)
Ja jösses, man har ju nog med att se om sitt eget hus - bokstavligt talat. Vi pratade lite om sådana alternativ när vi tittade på förskolor men valde bort det väldigt snabbt just på grund av att just tiden är det vi har mest ont om. Vi har våra barn på en kommunal förskola som vi trivs ypperligt med.
Instämmer i kören: jag lägger min tid på två saker: umgås med familjen och jobba! Långkok, maniskt städande och vänumgänge ägnar jag mig mindre åt. Och när någon av dessa aktiviteter väljes blir det vänumgänge.
Kooperativ har vi notoriskt valt bort, ytterst aktivt.
Har barnen på föräldrakooperativ och skulle aldrig byta bort det, men vi behöver göra väldigt lite. ca 5 timmars arbete i månaden, vilket innefattar barnpass och städpass alternativt styrelsearbete. Eftersom jag älskar att lägga mig i blir det styrelsearbete för min del. Tidsfälla? Absolut inte. Med barngrupper på ca 15 barn gör jag gärna några timmar i veckan.
Lilla O: Det låter som om ni har ett dagis som passar er :-) Här hos oss finns det också kooperativ där arbetsbelastningen är olika - på vissa ställen gör man väldigt mycket, på andra lite mindre. För vår del så kändes det som om det skulle bli jobbigt - och då lever jag ändå med en man som älskar att engagera sig :-D
Sen har definierat ett antal andra tidsfällor också (för oss alltså), men de får jag ägna ett annat inlägg åt ;-)
Det viktigaste jag tror man kan göra, som livspusslare, är att själva bestämma vad man vill lägga tid på och vad man väljer bort. Det är ju högst olika för alla.
:-)
Skicka en kommentar