tisdag 10 februari 2009

Duktiga flickor- tills kroppen säger ifrån

Den psykiska ohälsan hos unga kvinnor ökar och kvalificerad forskning för att kunna förstå, bemöta och förebygga dessa problem är oerhört viktigt. Ur DN idag:

Den vanligaste orsaken till sjukskrivning i dag är, enligt Försäkringskassans statistik, psykiska besvär såsom utbrändhet, ångest och depression. Allt oftare är det högutbildade och högavlönade kvinnor - "de duktiga flickorna" - i yngre åldrar som drabbas.

Britt W. Bragée är forskare vid Stockholms universitet. I hennes aktuella avhandling granskar hon hur unga och välutbildade kvinnor förhåller sig till och tolkar - både mentalt och kroppsligt - pressade situationer. Hon söker förklaringar till varför dessa kvinnor i ökande grad blir sjukskrivna och utvecklar psykosomatiska symptom.

- Men det beröm de duktiga flickorna har fått har de upplevt vara riktat till den person de framställt sig som, inte till den verkliga personen bakom fasaden. Berömmet har inte kunnat fylla det tomrum som många av dessa personer upplever och därför kvarstår känslan av att inte duga, trots goda resultat. Som en följd av det har man fortsatt att kämpa med att vara duktig, utan hänsyn till vad man orkar, ända till dess att kroppen reagerat och sagt stopp.

Mer om avhandlingen här!

Hur vet du när du nått din gräns? Lyssnar du till din kropp?

9 kommentarer:

Malin sa...

Åh, det här tycker jag är jätteintressant och jag kan verkligen känna igen mig. Jag tror jag blivit bättre på att inte ta ut mig för mycket på jobbet sedan jag fick barn, just för att jag omprioriterad livet. Samtidigt är det mer stressigt att hinna med allt nu.

Karin sa...

Jag som redan varit ytterst nära den berömda väggen förra året är nu väldigt noggran med att lyssna på kroppen och priotera bättre. Jag vet när jag börjar varva upp och må sämre.
Jag har upptäckt att den bästa medicinen är motion och rätt kost.

Karolina sa...

Åhh. Jag är dålig på det där. Jobbar på det.

Anna Langefors Bräutigam sa...

Då jag under väldigt många år haft ett privatliv som hotat bränna ut mig har jag aldrig ens varit i närheten av att känna att jobbet skulle göra det. Det har helt enkelt inte varit möjligt.
Dock kunde de tu vara en svår kombo ibland, under den tiden.
Jag arbetar mycket och har ett - för mig - fungerande sätt att märka när det är too much: när jag inte vill läsa inredningstidningar längre eller när jag köper dem och bara lägger dem i bokhyllan!
Då brukar jag konstatera att det är för mycket :-)
Då bryter jag, tar ett bad och läser ikapp min inredning!

Hemliga damen sa...

Gaaa, jag hat-älskar det här ämnet och känner att jag måste spinna vidare "hemma hos mig". Ämnet går att angripa från flera perspektiv tycker jag, men görs ofta till ett ganska "ensidigt" problem. Jaja, fortsättning hos HD om en stund...

Sara sa...

Missa inte Hemliga damens egna strålande inlägg på temat, klicka vidare via hennes namn ovan eller gå via "knuff"-listan till höger!

Charlotta sa...

Här är en till som känner igen sig allt för väl. Har nästan smällt in i väggen ett par gånger, men nu har jag faktiskt koll på det. Fast det har tagit lång tid att trassla sig ur det tänkandet.

Charlotta sa...

Här är en till som känner igen sig allt för väl. Har nästan smällt in i väggen ett par gånger, men nu har jag faktiskt koll på det. Fast det har tagit lång tid att trassla sig ur det tänkandet.

Charlotta sa...

Hoppsan! :-)