Vad det gäller kommentaren "att vi ska sätta på våra män rosa tyllkjol" så är det rent av löjlig, det är väl få mammor som tvingar på sina söner rosa tyllkjolar, däremot om man läser stycket ovanför så är det precis det som det handlar om.
"Personligen tycker jag att jämställdhet handlar om respekt för varandra, och för varandras intressen, önskemål, och olikheter. Som förälder bör man acceptera sitt barns val och uttryck för det är en del av personligheten."
Det är precis detta som det handlar om. Min tvååriga kille älskar klänningar (men trots min öppna inställning så har har jag inte riktigt klarat av att köpa en klänning till honom) vi har gjort om ett antal rosa t-shirtar till klänningar för att han ska vara fin. Men varför tvekar jag att låta honom ha klänning på sig på dagis?
Där är nyckeln till det hela...
5 kommentarer:
Jag läste också den artikeln. Frågan som ställs är varför vi är rädda för biologiska skillnader, samtidigt som det antyds att några av dessa biologiska skillnader skulle vara att "pojkar leker med bilar och flickor gillar klänningar". Precis som barnen på stenåldern då eller?
Så länge man tror att jämställdhetsarbete handlar om att begränsa barn eller dela in dem i fack så är man helt fel ute, det handlar om att INTE begränsa barnen och låta dem få välja fritt.
Det är klart att det är svårt att låta sin pojke gå klädd i klänning, allt kvinnligt är ju allmänt sett som svagt och en pojke/man som anammar det klassiskt kvinnliga kommer att bli sedd som "lite fjollig".
Det klassiskt manliga däremot är positivt laddat, och är ofta det även när det anammas av en kvinna, så länge hon håller sig någorlunda inom ordningens ramar och fortsätter vara en duktig flicka då.......
Klockrent Millan! :-) Skakar på huvude när jag ser den här typen av krönikor, som i mina ögon är ett utlopp för rädsla för att män ska tvingas bli kvinnor, dvs svagare. Men det är ju verkligen inte det det handlar om. Som sagt -det handlar om att ge barnen ett så brett spektrum av livets aspekter som möjligt.
Jag håller med er alla!!! Jag blev så arg när jag läste artikeln. Biologiska skillnader handlar ju inte om vad man leker med eller vilka kläder man har på sig. Vår biologi är äldre än så - alltså att bilar och tyllkjolar skulle ha något ursprung i en uråldrig mänsklig biologi tror jag inte alls på. Att tycka om det ena eller handlar ju mycket om ett socialt genus - alltså som vi själva skapat.
Jag köper dockor, diadem, byxor, kjolar, bilar, pennor i alla möjliga färger till mina tvillingpojkar och de väljer själva vad de vill leka med. Det är svårt att vara mamma till pojkar och försöka vara öppen, eftersom det kvinnliga och tjejiga har lägre status. Mina kompisar som har döttrar kan helt obehindrat köpa traktorer och få applåder, medan jag betraktas som lite väl överdriven, som om jag prackar på mina barn något negativt.
Bea, åh vad duktig du är... själv har jag bara kommit så långt att min son har dockor, massa glittriga paljetter och roliga pennor. Men jag laddar för att införskaffa lite prinsesskläder, det tror jag att jag klarar för utklädningskläder känns lite lättare.
Ni är så kloka allesammans!
Skicka en kommentar