Flickor förväntas vara koncentrerade och skötsamma. Pojkar lite mer ofokuserade och stökiga. Det är för pojkarna, tror jag, en ganska skön ventil där de kan kanalisera sina frustrationer. Men vart tar tjejernas vägen? Unga tjejer har, förutom i idrott, genomgående bättre betyg när de går ut nian än pojkar. Samma gäller i gymnasieskolan. Kvinnor utgör en majoritet av de studerande i högskolan och fler kvinnor än män slutför sin högskoleutbildning. De har höga ambitioner och är mer karriärinriktade än unga män.
Men de är inte lyckligare.
”Kvinnor måste vara dubbelt så bra som män”, har varit vårt mantra. Därför fostrade vi en generation prestationsprinsessor. Resultatet blev stress, nedstämdhet, ätstörningar, magont och huvudvärk. Många unga kvinnor mår skit. Och vi som ville så väl.
Läs mer här!
3 kommentarer:
Mitt absoluta favoritämne, ska genast läsa vad hon skriver!
Ursäkta
Denna inlaga kopplar till en annan inlaga som behandlar föräldraförsäkring och pappalosern.
Kan ni på fullt allvar tro att kvinnor i allmänhet (generalisering) kommer att få ett bättre psykiskt och socialt liv om de i ännu högre grad (än i nuläget) skall överta de av männen upparbetade tävlingsarenorna. (dvs det privata konkurrenssamhället för manlig hierarkibyggnad och manlig påfågling)
Mannen går hem till hemmet och kvinnan konkurrerar med manliga metoder på en dubbel arena.
Hur uppkommer det kvinnliga själsliga välmåendet i denna process.
Det övergår mitt intellektuella förstånd.
Ni måste väl se den bottenlösa paradoxen.
Den skriker ju ut sitt "meddelande" via själslig vantrivsel.
Med detta menar jag inte att förneka någon rätten. Men konsekvenserna finns oavsett bakom hörnet.
Just i denna tid bär många på föreställningen om den stora förlösningen skall komma via individualiserad föräldraförsäkring.
Tänk om detta är en gigantisk hägring som döljer en ännu mer "psykotisk" framtid.
Men jag är väl bara en typisk "realistpessimist".
Men jag vågar garantera: Inget är så enkelt och endimensionellt som det kan verka vara.
Säger en man vars mamma var heltidsarbetande redan på 50 talet och fullständigt utbränd på 80-talet. (Barnflickor var den tidens lösning)
Har du helt missat att det sedan länge pågår en positiv särbehandling av betygsutdelning till förmån för flickorna.?
Gnäll inte på männen igen för något som både feminister och många mödrar egentligen velat : Att få flickorna till högskolorna.
Det finns föresten en ganska tydlig paradox i påståendet " Kvinnor måste vara dubbelt så bra som män " Hur går det ihop med pojkarna som är ofokuserade och lite stökiga ? Är det inte snarare konkurransen tjejerna emellan som spelar in ?
Och vad vet man om lycka hos stökiga och ofokuserade pojkar, något slags charmig manlig egenskap för att må bra ? Nä..tyvär . Den här gången går det inte att skylla på det andra könet.
Skicka en kommentar