Från verkligheten

Jag hade i ett tidigare jobb en chef som inte såg positivt på att man hade barn, även om han själv hade barn. Hela kulturen inom företaget var ganska negativt inställd till barn och särskild till VAB.

Då jag efter en månad med en hel del sjuka barn (som det blir när man har två som smittar varandra) där jag försökt få ihop så mycket arbetstid det överhuvudtaget gick fick jag kommentaren "jag har aldrig mött några barn så är så mycket sjuka som dina", du är ju aldrig på jobbet. Då jag kollade upp timmarna hade jag varit borta knappa 25% av min deltidsanställning. Kanske borde jag dragit öronen till mig när de redan på anställningsintervjun frågade om jag hade tänkt att få flera barn ?

Dessa två exempel tror man knappt borde existera nu för tiden. Men tyvärr lever gamla och i mina ögon förlegna synssätt kvar.

Nu kan jag knappt förstå att jag faktisk ville jobba hos en arbetsgivare med en sådan inställning till föräldrarskap, men man lär av sina erfarenheter.