Ensamt ansvar för barn och hushåll innebär att ensam få färdigt två nyvakna barn varje morgon för lämnig på förskolan, hämta två trötta barn på eftermiddagen, ordna fram middag med två hungriga barn hängandes vid benen, och sedan som ensam vuxen se till att middagen äts vid bordet och inte urartar i kaos och så slutligen få i säng båda barnen i rimligt tid.
Men det har faktiskt fungerat mycket bättre än jag förväntande mig, och jag hann till och med få ihop min arbetsvecka på 34 timmar.
För att få ihop vardagen så har det varit planering och prioritering som gällt. Varje kväll har jag, efter att barnen somnat, förberett nästa dags middag, röjt undan i köket och plockat fram kläder och annat inför kommande dag.
Att jag har världens bästa svärföräldrar i närheten underlättar det hela en hel del. De hämtade barnen i onsdags så att jag hann jobba ikapp lite, hjälpte till att lösa transport till simskolan och ställde upp med skjuts när bilen gick sönder och behövde tas till verkstan.
Barnen har också visat sig från sina allra bästa sidor. Förutom en bråkig morgon, då jag var nära ett sammanbrott, har de varit på gott humör och förvånansvärt samarbetsvilliga.
Imorgon är det dags för mannen att komma hem igen och han är efterlängtad, det kan jag lova.
7 kommentarer:
Bra gjort - nu är du i hamn! Jag tycker ofta att det kan vara "enklare" att vara själv, åtminstone för ett tag. Det handlar nog om att jag inte förväntar mig att någon annan ska ta itu med problemen medan jag snor åt mig tid till annat. 100%-ig fokus på barnen, allt övrigt kommer i andra hand. Förmodligen är det därför de tenderar att samarbeta mer när jag är själv.
Jaa du, det är tufft att vara ensamstående mamma!!
Härligt att din make snart kommer hem.
Då kanske du kan lägga dig i ett bad eller läsa en god bok?
HD, ja så är det nog. Nu har jag varit tvungen att fokusera på att få vardagen att gå ihop o allt annat har fått bli bortprioriterat.
Anna, ja jag är glad att jag bara är ensamstående i en vecka.
Det är inte alla som HAR en make som kan komma hem och avlasta, eller egna eller svärföräldrar i närheten som kan hjälpa till. Det finns många föräldrar som är ensamstående på heltid. Tänkvärt!
Anonym -
Det precis så jag uppfattar Lindas inlägg, alltså en ödmjukhet inför det faktum att många kvinnor lever ensamma med sina barn.
Anonym: i sju år levde jag utan en make som kom hem. I 18 år utan en pappa till min son.
Så jag vet absolut hur det är.
Men jag tolkar också Lindas inlägg som en hyllning till dessa underbara mammor som gör det och fixar det.
Anonym, visst är det så. Jag tycker att det är ett jättejobb som alla dessa ensamstående föräldrar gör, det inser jag inte minst efter (endast) en vecka själv utan avlastningen från barnens pappa.
Skicka en kommentar