Om papporna fortsätter att öka sitt uttag av föräldraledighet i samma takt som nu kommer det enligt TCO ta 211 år innan vi delar lika på ledigheten.
och
Svenska föräldrar gör som staten säger. Varför inte göra det enda vettiga? Individualisera föräldraförsäkringen och ge hälften av dagarna till mamman och hälften till pappan. Och avskaffa pappa-losern en gång för alla.
Äsch. Läs själva, jag tycker hon slår huvudet på spiken. Anna (Networking) och jag har ju haft denna diskussion förut. Vad tycker ni? Ska vi ta upp frågan om kvotering till bordet igen?
"I'm on sister!"
Se gärna även denna blogg som tipsat om samma artikel: Skriet från Kärnfamiljen
31 kommentarer:
Heja Anna Larsson :-D
Bra att du lyfte fram krönikan Karolina!
Men jag talade om kvotering till styrelserummen och VD-posterna!! Inte föräldradagarna.
Men, visst, även där behövs det göras något. Jag tror nog på tredjedelsmetoden, där man kan välja själva om den sista tredjedelen.
Jättebra inlägg, som behövs förstås!
Jag tycker att det är så sant det hon skriver om att Föräldrar gör som staten säger. Även företag gör som staten säger. Det skulle bli lättare för pappor att ta ut full föräldraledighet. Då är den typen av jämstäldhet bara en generation bort.
Bloggen http://skrietfrankarnfamiljen.blogspot.com har också skrivit om detta och vad det får för positiva effekter på familjen i det långa loppet.
Hmmm, borde kanske länka till den i inlägget... Japp. Gör det nu.
Hmm
Går emot, vill fortfarande inte att staten ska bestämma hur jag lever mitt liv hemma.
Nu är jag oxå ganska säker på att vi kommer att dela upp föräldrarledigheten lika eller jag tar mindre.
Jag tror att man ska låta människor välja hur de lever, inte styra allt.
Folk måste oxå lära sig att ta ansvar och stå för sina val. Staten ska inte ta hand om allt och alla hela tiden. (ett skyddsnät ska finnas det säger jag inget om, men inte hängslen, bälte och skyddsnät.)
chokladmoose: :-) Jag säger fortfarande att vi måste bortse från vad som passar eller inte passar oss och vilka val vi anser oss ha eller anser oss vilja ha! Vi måste ta sådana här fajter för kommande generationers skull.
Jag vill absolut inte att våra döttrar (ja, jag har ju inga egna men alla era andras!) ska bli lidande vid ett anställningsförfarande för att de kanske skaffar barn och därmed kommer att bli borta 1-2 år. Jag vill att det ska sitta i ryggmärgen på ALLA rekryterare att "män och kvinnor är borta båda, lika mycket, det behöver vi inte ens väga in" när de ska anställa.
Det här med att det ska finnas ett val för varje familj är fel, tyvärr, en naiv utopi och kvinnor blir lidande varje dag vid rekryteringar pga just detta.
En bekant fick till och med frågan om hon tänkte skaffa barn, alldeles nyligen, vid en intervju.
Hur många män känner du - eller jag - som någonsin fått den frågan?
Visst är drömmen att alla ska ha ett fritt val, men löner och ryggmärgsinställningar gör tyvärr det till, just en dröm.
Chokladmousse. I grund och botten håller jag med dig. Jag tycker att vi ska bestämma själva. Men i just denna knäckfråga tror jag vi behöver hjälp på traven.
Att det blir ett lika stort "hinder" att anställa en man med småbarn som en kvinna med småbarn. (VAB och föräldraledighet). Jag vill inte att den som anställer ens ska snudda vid tanken. hmmmm hur löser vi det här. Hon kommer vab:a en del, kanske får fler barn i framtiden. Det har inte vår lilla firma råd med. Mannen som också sökt är ju lika kompetent, jag tar honom...
FÖRLÅT: Chokladmoose ska det vara. :-)
Jag är helt klart för och lyfter fram Island som ett klockrent exempel på hur en delad föräldrarförsäkring har fungerat positivt. Jag tycker absolut att staten ska kunna använda den här typen av styrmedel för att påverka i rätt riktning. För nu kryper fördelningen mellan mammor och pappor lika långsamt som en sköldpadda.
En gång i tiden protesterades det vilt mot att kvinnor skulle få rösträtt. Nu är det ingen som ifrågasätter en sådan grundläggande sak. Jag ser ingen skillnad annat än att det nu är kvinnorna själva som inte vill släppa ifrån sig privilegier.
Charlotta: I hear ya!!!!
Jag gjorde ju ett inlägg i december om kvotering av FP.
Jag gillar delningen i 1/3 åt mamman, 1/3 åt pappan och resten är förhandlingsbart.
Håller med Karin, en tredjedel var och resten bestämmer familjen över.
Inser oxå att det måste till drastiska metoder (eller ja metoder iallafall) för att komma vidare med fria val.
Men jag trycker fortfarande på att staten inte kan gå in styra och "rädda" människor. Personer har ett fritt val och gör man dumma val får man skylla sig själv.
1/3-delssystemet är just det som Island har infört med mycket goda resultat på arbetsmarknaden.
Problemet med att INTE gå in och styra vissa saker politiskt är ju att det kan drabba hela grupper i samhället negativt, i det här fallet kvinnorna. Det finns en norm och förväntan att det är vi, och inte papporna, som ska vara hemma med barnen/vabba etc, vilket påverkar våra långsiktiga utvecklingschanser. Det är ett faktum eftersom forskning visar att det är ATTITYDER och inte EKONOMI som styr hur mycket dagar papporna tar ut.
Charlotta:
Inte bara kvinnorna, även barnen och papporna drabbas ju.
Karolina: Absolut - alla drabbas av det men det verkar som om det är värre (när man läser hur folk reagerar) att männen ska tvingas vara hemma med sina barn än att kvinnorna hamnar efter i arbetslivet. :-) Jag tycker alla drabbas av att föräldrarledigheten inte är mer uppdelad - kvinnan, mannen, barnet, företagen de jobbar på och samhället som helhet.
1/3 av dagarna eller 1/2 av dagarna, men hur ska det fungera i verkligheten. Jag och kära maken delade ju jämt på dagarna fast jag (som tjänar mer och har gjort lite karriär) var hemma 13 månader och han 8 månader... jag antar att ni i såna fall även vill låsa så att man måste ta ut 5 eller 7 dagar i veckan hela tiden för hur skall ni styra det annars?
Linda: Det kommer alltid att gå att styra och utnyttja systemet om man vill, t ex genom att ta ut färre dagar och därmed vara hemma längre. Men genom en kvotering av antalet dagar har man skickat en signal till föräldrarna och företagen att båda föräldrarna är lika mycket värda, och får man igenom den attitydförändringen spelar inte några månader hit eller dit någon roll.
Å vad ni är jobbiga som tvingar mig att fundera på det här igen ;). Jag är helt för kvoterad föräldraledighet, för mammans, pappans men framförallt barnens skull. Om du vill veta hur jag tycker så skrev jag ett inlägg för ett tag sedan om detta.
http://hemligadamen.blogspot.com/2009/01/kvoterad-frldraledighet.html
Jag har länge slagits för hälften hälften. Här är några av mina argument:
Staten ska inte styra i människors privatliv: Det gör de redan! Med det system som finns är det mer lönsamt för de flesta familjer att låta den som tjänar minst vara hemma mest - alltså kvinnan. Sedan blir det en ond cirkel och kvinnor tjänar ännu sämre, och stannar hemma ännu längre och tjänar ännu sämre...
Staten styr också företagens syn på kvinnor och män som arbetstagare. När de 100 största företagen i Sverige fick frågan om hur de ser på kvinnor och män erkände de att de såg kvinnor som "riskarbetskraft". Och det är ju inte så konstigt. Har ett företag "tur" kan det få en jämställd kvinna som delar 50-50 i bästa fall (0,4 procent av svenska par delar 50-50, i 0,1 procent av fallen tar mannen mer, i resten av fallen tar kvinnan mer...). Har det otur kan det få en kvinna som tar allt. har företaget tur när den anställer en man tar hans kvinna allt. Har företaget "otur" tar mannen 50-50. Det säger sig självt att företaget vinner på att anställa en man (om man bara ser till denna fråga). Det betyder också att jämställda kvinnor som tar 50-50 ska konkurrera med män som har kvinnor där hemma som tar allt!
Denna syn på kvinnor som riskarbetskraft drabbar även kvinnor som inte har barn.
Jag skulle därför vilja påstå att staten har skapat ett system som styr människor åt ett visst håll (att dela ojämlikt), som styr företag att diskriminera kvinnor.
Jag tycker därför: Låt varje människa, varje par själva bestämma hur länge de är hemma med sina barn. Men staten måste se till hela samhället och dess medborgare och ska naturligtvis inte ställa upp på ett system som i förlängningen diskriminerar kvinnor och alltså ge hälften till mannen och hälften till kvinnan.
Vill man vara hemma kortare tid eller längre får man bekosta det själv.
Jag tycker en massa andra saker i denna fråga, men då blir mitt inlägg alldeles för långt. Så jag stannar här!
Tack Rebecka. Nuf' said!
Rebecka: underbar läsning!! Jag håller med dig till 100% :-D
WOW Rebecka, du har så himla rätt och formulerar det så himla väl!!!
Rebecka: Helt klockrent argumenera :-)
Tack! ;-)
Vad trött jag blir!
Min man har tagit HELA föräldraledigheten för våra två döttrar, av olika anledningar som jag inte tänker gå in på här men bl a för att jag tjänar mycket mer än han.
Tänk på vad vi har hjälpt upp statistiken vad gäller antalet pappa-dagar av föräldraledigheten! Om kvoteringen redan hade varit införd hade vi inte kunnat välja den lösningen som passade oss bäst.
Er resonemang är diskriminering men baklänges.
Låt familjerna bestämma själva i denna fråga!
Anonym. Hur menar du att det är diskriminering?
Att staten går in och bestämmer gör att man försöker ta hand om symtomen men inte sjukdomen. Det kommer sluta upp med att dagar fryser inne för människor inte ändrar sitt beteende.
Men tror ni verkligen att människor gör så? Om vi redan hade haft den här lagstiftningen hade ni inte planerat utefer den då?
Nä
Jo, det hade jag gjort. Helt klart. Jag är ambivalent till att staten ska gå in och bestämma.
Men trots att jag är en väldigt envis kvinna, har ett förhållande som lyckades förbli jämställt efter barnens ankomst - så har jag ändå funnit det svårt att ge mina barn 50% pappa-tid. Mycket har gått på ren och skär övertygelse och envishet.
Om man inte har lika starkt behov av att tjäna sitt eget uppehälle,och vara oberoende av man vid ev. misslyckande på äktenskaps-fronten, Och man samtidigt brottas med samhällets syn på att mamma ska vara nr 1 och pappa nr 2 för barnet. Hur ska man då orka ta fighten?
Kan inte staten hjälpa till med detta? På 20år har vi gjort det en självklarhet att ha både mamma och pappa som nr1
Skicka en kommentar